Pelvic inflammatory disease (PID)

Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.

Huvudartikel

Till innehållsförteckning för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)

eller

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar

Pelvic inflammatory disease (PID; N70, N71, N73)

PID/salpingit är den vanligaste och allvarligaste komplikationen till obehandlad STI. Begreppen PID och salpingit används ofta synonymt och är i detta sammanhang avgränsade till uppåtstigande mikrobiell infektion från cervix eller vagina. Från svenskt håll har som alternativ till begreppet PID föreslagits cervicit/vaginit med inflammation i lilla bäckenet. De utesluter blodburen infektion som tuberkulos. Infektion efter förlossning eller inducerad abort brukar betecknas som puerperal respektive postabortiell infektion.

I kliniskt avseende är PID en syndromdiagnos och kan innefatta någondera eller kombination av endometrit, salpingit och/eller tuboovariell abscess. I cirka två trededelar av fallen med klinisk PID-diagnos föreligger salpingit, en diagnos som idealt bör vara konfirmerad objektivt med laparoskopi. I den återstående tredjedelen föreligger antingen endometrit eller lymfangit/vaskulit i lymf-/blodkärl i uterus eller adnexa till reproduktionsorganen, alternativt andra tillstånd i angränsande vävnader/organ. I sistnämnda fall saknas som regel objektiva fynd av cervicit eller andra påvisbara infektiösa tillstånd i vagina.

Ett viktigt led i diagnostik och behandling av alla fall av misstänkt PID/salpingit är provtagning från cervix, uretra och rektum för sexuellt överförbara bakteriella infektioner. Sexualpartner(s) bör även underkastas undersökning och provtagning. Vad gäller utförlig beskrivning av etiologi, patogenes och patofysiologi, komplexet av kliniska symtom och klinisk diagnostik, samt behandling hänvisas till textböcker såsom Sexually Transmitted Diseases av King K Holmes et al. (1).

Etiologi

Chlamydia trachomatis dominerar, Neisseria gonorrhoeae, och sannolikt några Mycoplasma species, framförallt Mycoplasma genitalium. Möjliga men inte klarlagda etiologiska agens/tillstånd är bakteriell vaginos, Mycoplasma hominis och Ureaplasma species. Vid laparoskopisk odling från äggledarna kan ibland också olika anaeroba bakterier isoleras, liksom alfa-steptokocker, Escherichia coli och luftvägspatogener.

Smittämnen

Se under respektive mikroorganism

Patogenes

Ursprunget till PID är en cervicit, där mikroorganismerna sprids uppåt till uterus, äggledare, ovarier och i vissa fall vidare in i bukhålan. Den vanligaste orsaken till PID hos unga kvinnor är sexuellt överförd smitta, men PID kan också vara associerad med överdriven underlivshygien, särskilt vid användande av dusch, intrauterina preventivmedel eller till följd av gynekologiska ingrepp.

Klinik

Symtom kan vara diskreta eller saknas helt. Låggradig feber är inte ovanlig, medan symtom kan yttra sig som lätt smärta i nedre delen av buken. Vaginal flytning liksom oregelbunden menstruation kan förekomma. Smärta vid samlag kan vara ett av få symtom. I svåra fall kan hög feber tillstöta ofta förenad med svår smärta i bäckenet, påminnande om appendicit. Detta är särskilt vanligt vid gonorré-etiologi. PID är den ledande orsaken till infertilitet på grund av ärrbildning och blockering av äggledarna. PID är också förenad med ökad risk för utomkvedshavandeskap.

Provtagning

Se respektive organism

Laboratoriediagnostik

Se respektive organism Klinisk undersökning innefattar bedömning av vaginal flytning inklusive mikroskopi av wet smear och metylenblå- eller gramfärgat smear från cervix samt gynekologisk undersökning. Förhårdnader runt äggledare och ovarier inger misstanke om PID. Typiskt är också ömhet över inre genitalia.

Laboratorieundersökningar omfattar i första hand klamydia, gonorré, eventuellt Mycoplasma species men också urinvägsinfektion. Testning för övriga tänkbara agens kan vara aktuellt.

I oklara fall kan den kliniska undersökningen kompletteras med endometriebiopsi eller laparoskopi för att utesluta annan orsak till besvären eller för att säkerställa diagnosen.

Behandling

Behandling är alltid indicerad, dels kan uttalade infektionstillstånd vara potentiellt livshotande och dels på grund av risken för infertilitet. Antibiotika riktade mot etiologiskt agens i kombination med vila är grunden för terapi vid PID. Sjukhusbehandling är aktuell för gravida kvinnor med uttalade symtom, vid terapisvikt eller vid komplicerat förlopp såsom abscessbildning etc. I vissa fall kan kirurgisk dränering vara aktuell. Sexpartner skall alltid behandlas.

Prevention

Information om risker till ungdomar. Bruk av kondom reducerar risken för STI och i förlängningen PID.

REFERENSER

1. Sexually Transmitted Diseases. 2007. 4th edition, Holmes KK, Sparling PF, Stamm WE, Piot P, Wasserheit JN, Corey L, Cohen MS, Watts DH (eds.). McGraw-Hill Professional, New York, USA.