Candidiasis, genital
Huvudartikel
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)
Candidiasis, genital (B37.3), (se också vulvovaginit)
Svampinfektioner i genitalorganen klassificeras inte som sann STI, men beskrivs i denna upplaga av differentialdiagnostiska skäl samt då dessa kan ses som likartade men endogent orsakade infektioner.
Etiologi
Candida albicans (80-90 %), Candida glabrata och andra Candida species (cirka 15 %).
Smittämnen och patogenes
Predisponerande faktorer för genital candidiasis är behandling med bredspekrumantibiotika. Vid graviditet är incidensen förhöjd beroende på höga östrogenvärden. Besvären är särskilt vanliga under tredje trimestern och drabbar då upp till 55 % av gravida. Även icke gravida kvinnor får ibland symtom i samband med menstruationen. Samband mellan vulvovaginal candidiasis och tätt åtsittande kläder i området har konstaterats och orsakas då sannolikt av värme och fukt i området.
För en närmare beskrivning av smittämnen och patogenes hänvisas till Referensmetodik:Svampinfektioner
Klinik
Genital candidiasis ger sig typiskt till känna som en akut, ibland recidiverande eller kronisk, vulvovaginit (synonymt med kolpit). Lokala symtom i form av sveda och klåda, ofta med ringa eller ingen sekretion. Obehag vid miktion i form av uretral sveda och smärta är vanlig. Blygdläpparna är bleka eller rodnade, ofta syns ytliga linjära ulcerationer framförallt i bakre delarna av introitus. Vaginalslemhinnan kan vara rodnad och inflammationen är ofta, men inte alltid, förenad med vitaktiga gryniga (”ostiga”) flytningar.
Provtagning
Följ denna länk till bakteriell vaginos för detaljerad information
Laboratoriediagnostik
Följ länken för översiktlig information. Diagnosen anses säkerställd om de typiska symtomen är kombinerade med fynd av jästsvampceller med eller utan hyfbildning vid direkt mikroskopi eller positiv odling för jästsvamp.
Behandling
Klotrimazol/ekonazol som vagitorier/kräm är vanligtvis effektiv behandling som vid recidiv kan upprepas. Vid uttalade eller kroniska besvär kan peroral långtidsbehandling med flukonazol prövas. Partnerbehandling är sällan indicerad. Differentialdiagnos är trikomonasinfektion.