Smittskyddslagen-ÖLI

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Övre luftvägsinfektioner (ÖLI)

---

Smittskyddslag (SFS 1988:1472)

I den smittskyddslag som trädde i kraft 1989-07-01 indelas smittsamma sjukdomar i samhällsfarliga sjukdomar och övriga smittsamma sjukdomar. Följande är av intresse för avsnittet övre luftvägsinfektioner;

Samhällsfarliga sjukdomar

• 1.1 Anmälan med full identitet till smittskyddsläkare och SMI:
  • difteri
• 1.3 Kodanmälan (de 2 första och 4 sista siffrorna i personnumret) till smittskyddsläkaren och SMI:
  • gonorré
  • HIV-infektion

Den läkare som diagnostiserar sjukdomen - behandlande läkare - blir också primärt smittskyddsansvarig.

För att underlätta den kliniska rapporteringen av sådana sjukdomar föreslås att laboratorierna förser sina svar med tex följande kommentar:

• Infektionen skall enligt smittskyddslagen rapporteras till smittskyddsläkaren och Smittskyddsinstitutet på speciell blankett.

Laboratorierapportering

För att följa det epidemiologiska läget önskas även anmälan av vissa andra laboratoriediagnoser till Smittskyddsinstitutet. Fynd av Chlamydophila pneumoniae, Mycoplasma pneumoniae, Bordetella pertussis och Bordetella parapertussis anmäls alltid om kriterierna för laboratorieverifiering är uppfyllda. Patientidentitet samt provtagningslokal anges.

Haemophilus influenzae, Neisseria meningitidis, Streptococcus pneumoniae samt betahemolyserande streptokocker grupp A anmäls endast vid invasiv infektion från blod, likvor, ledvätska samt relevanta fynd från obduktionsmaterial.

Rapportering önskas också av följande virus, relaterade till övre luftvägama: adeno-, coxsackie-, ECHC5-, entero-, influensa-, morbilli-, parainfluensa-, parotit-, respiratory syncytial (RS) samt rubellavirus. Detta gäller fynd vid virusisolering och direktpåvisning av virus samt signifikanta serologiska fynd.

Behovet av lokala epidemiologiska undersökningar

En optimal laboratorierapportering bör förutom det allmänna epidemiologiska läget återspegla skiftningar i subtyper och resistens mönster för relevanta patogener. Endast på så sätt kan läkarkåren snabbt informeras om förändringar som har betydelse för ställningslagande till vaccination och antibiotikaval.

Inom övre luftvägsområdet bör därför de lokala laboratorierna kontinuerligt eller periodvis undersöka och sammanställa resistensläget för de viktigaste luftvägspatogenema. Man bör också samla material som kan visa anhopning av vissa epidemiologiska subtyper, tex T-mönster för GAS.

Undersökningar i södra Sverige för perioden 1983-92 tex visar en ökning av GAS resistenta mot erytromycin (>1,0 mg/fl från 0% till 9 %, av pneumokocker mot penicillin V (>0,12 mg?l) från 0% till 11% och av betalaktamasbildande Haemophilus influenzae från 2 % till 10 % (16).

REFERENSER

• 1. Smedby B, Korpela M. Diagnosredovisning för läkarbesök år 1991 vid vårdcentralen 1 Tierp. Uppsala Universitet, Enheten för forskning inom primärvård och socialtjänst. 1992-06-01.

• 2. Ingvarsson L. Acute otitis media in children. Doktorsavhandling, Lund 1982.

• 3. Konsensusuttalande - Barn med öroninflamniationer. MFR/Spti 1991. Spri tryck 208. ISON 91-7926-071-3.

• 4. Strömberg A, Romanus V, Burman LG. Outbreak of group A streptococcal bacteremia in Sweden: An epidemiologic and clinical study. J Infect Dis 1991;164:595-598.

• 5. Holm SE, Norrby A, Bergholm AM, Norgren M. Aspects of pathogenesis of serious group A Streptococcal infections in Sweden 1988-1989. J Infect Dis 1992;166:31-37.

• 6. Martin PR., Höiby EA. Streptococcal serogroup A epidemic in Norway 1987-1988. Scand J Infect Dis 1990;22:42l-429.

• 7. Svensson N, Holm S. Invasiva Grupp A streptokockinfektioner. epidAKTUELLT 1994:17:6.

• 8. Eskola J, Peltola H, Käyhty H, Talaka AK, Mäkelä PH. Finnish efficacy trials with Haemophilus influenzae type b vaccines. J Infect Dis 1992;165: Suppl 1:137-138.

• 9. Eskola J, Takala AK, Käyhty H, Peltola H, Mäkelä PH. Experience in Finland with Haemophilus influenzae type b vaccines. Vaccine, 1991;June 9:Suppl:l4-16, discussion s25.

• 10. Christenson B, Lundbergh P. Infektionsläget allvarligt i fd Sovjet. Läkartidningen 1994;91:365-371.

• 11. Linglöf T. Difteri - ett hot från Öst? Läkartidningen, 1994;91:363-365.

• 12. Olsson-Liljequist B, Burman LG, Kallings I and the Swedish Retpiratoty Tract Study Group. Antibiotic susceptibility of upper respiratory tract pathogens in Sweden: A seven year follow-up study including loracarbef. Scand J Infect Dis 1992;24:485-493.

• 13. Holmström L, Nyman B, Rosengren M, Wallander S, Ripa T. Outbreaks of infections with erythromycin-resistant group A streptococci in child day care centers- Scand J Infect Dis 1990;22:179-185.

• 14. Seppäla H et al. Resistance to erythronycin in group A streptocccci. The New Engl J Med 1992;326:292-297.

• 15. Ekdahl K, Kamme C. Increasing resistance to penicillin in Streptococcus pneumoniae in southern Sweden. Scand J Infect Dis 1994;26:301-304.

• 16. Forsgren A, Walder M. Antimicrobial susceptibility of bacterial isolates in south Sweden including a 13-year follow-up study of some respiratory tract pathogens. APMIS 1994;102:227-235.

• 17. Soares S, Kristinsson KG, Musser JM, Tomsasz A. Evidence for the introduction of a multiresistant clone of serotype 6B Streptococcus pneumoniae from Spain to Icetand in the late 1980s. J Infect Dis 1993;168:158-163