Intestinala protozoer (Tarminfektioner)

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002

och Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik


Intestinala protozoer

Inledning

De viktigaste parasitära orsakerna till diarré är infektioner orsakade av Entamoeba histolytica och Giardia intestinalis. Diarré kan också orsakas av ett flertal andra protozoer t.ex. Cryptosporidium parvum och Cyclospora cayetanensis samt av microsporidia. Taxonomin, speciellt för protozoer, är komplex och under ständig omvärdering. Som en vägledning för läsaren presenteras i tabell 22 ett förenklat taxonomiskt schema där även vardagsnamn är insatta.

Vissa maskar (omnämnda i tabell 23) är också relaterade till tarmsymtom.

Vid protozoinfektioner orsakade av E. histolytica och G. intestinalis dominerar trofozoitformen vid kraftig diarré. Cyststadiet blir vanligare och trofozoiterna försvinner allteftersom avföringen blir fastare (Fig 14). Som rutinmetod för påvisande av cystor och maskägg används formalin/etylacetat-koncentrering. Med denna metod påvisas dock ej trofozoiter. För trofozoitpåvisning måste provet antingen granskas i direkt anslutning till provtagningen (färskprov) eller fixeras i specialfixativ och permanentfärgas.


Fecesfigur14.jpg


Då många parasiter utsöndras intermittent rekommenderas upprepad provtagning vid kvarvarande kliniska besvär (se referenser). Ett schema med anvisningar rörande val av undersökningsmetod, provmaterial och rekommenderat antal prov presenteras i bilaga "Mikroskopisk påvisning av intestinala parasiter".

REFERENSER

  • Cartwright CP. Utility of multiple-stool-specimen ova and parasite examinations in a high-prevalence setting. J Clin Microbiol 1999;37:2408-2411.
  • Hiatt RA, Markell EK, Ng E. How many stool examinations are necessary to detect pathogenic intestinal protozoa? Am J Trop Med Hyg 1995;53:36-39
  • Marti H, Koella JC. Multiple stool examinations for ova and parasites and rate of false-negative results. J Clin Microbiol 1993;31:3044-3045.