Epstein-barr virus, EBV, (CNS)

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet

Epstein-barr virus (EBV) vid CNS-infektioner

Smittämnet

Epstein-Barr virus (EBV) replikerar i epitelceller, i orofarynx och genitalia. B-lymfocyter tillväxttransformeras av EBV. Komplement(C3)-receptorn, som är den enda kända EBV-receptorn, finns inte på epitelceller, trots att det är i dessa celler, som EBV har visats replikera. Möjligen tas virus upp i cellerna genom bindning till sekretoriskt IgA. EBV förekommer i CNS, men om neuronala celler infekteras är okänt. Cellulär och humoral immunreaktivitet finns mot cellulära och virionassocierade antigener. För kontroll över EBVs transformerande förmåga behövs cellulär reaktivitet mot antigener, som uttrycks i transformerade celler (EBNA1-6, LPM). Neutraliserande antikroppar riktas mot membranantigenerna gp340/220, och rekombinantproteiner representerande dessa antigener används i vaccinförsök.

Det finns två subtyper av EBV, A och B Stamvariationer förekommer, och epidemiologisk typning kan göras med olika molekylärbiologiska metoder. Patogenicitet har ännu inte med säkerhet knutits till variation i genotypen.

EBV inaktiveras efter 30 min i 56 °C, vid lågt och högt pH och av organiska lösningsmedel.

Sjukdomsbild

I stort sett alla vuxna svenskar har genomgått EBV-infektion. Den primära EBV-infektionen förlöper symtomlöst hos 95 % av alla småbarn. Primärinfektion efter puberteten inträffar i industriländerna hos ca 50 % av befolkningen, och ungefär 50 % av de infekterade får mer eller mindre uttalad körtelfeber.

Körtelfebern är ett resultat av T-lymfocyternas reaktion mot EBV-transformerade celler. Möjligt är att även CNS-symtomen har en dominerande immunologisk etiologi. Mindre än 1 % av patienter med körtelfeber får påtagliga neurologiska symtom, men patologiska likvorfynd förekommer hos 25%. De neurologiska symtomen kan ibland helt dominera sjukdomsbilden, och CNS-infektion är viktigaste dödsorsak vid EBV-infektion. Encefalit, myelit, meningit, Guillanl-Barrés syndrom, neurit, kramper och psykoser har rapporterats. Av EBV-associerade neurologiska sjukdomar anses 85 % läka utan sekvele. Det är framförallt myeliterna som kan ge bestående men. EBVassocierade hjärnlymfom förekommer hos immunsupprimerade patienter.

Diagnostik

Referensmetodik

Referensmetodik för diagnostik av primär EBV-infektion är serologi, utförlig beskrivning i artikeln Epstein-Barrvirus i ÖLI-boken. Någon referensmetodik för verifikation av EBV-orsakad CNS-affektion finns inte.

Övriga diagnostiska metoder

Virusisolering

Virus kan påvisas genom undersökning för transformation av navelsträngslymfocyter. Metoden är svår, och har ej utvärderats på likvor.

Antigenpåvisning

Bra monoklonala antikroppar mot olika EBV-antigener finns numera tillgängliga, och immunhistokemiska tekniker har alltmera börjat användas för påvisande av EBV i olika lesioner, framförallt lymfom. Hjärnbiopsi är dock sällan indicerad vid annan typ av EBV- orsakad CNS-sjukdom.

Nukleinsyrapåvisning

Virusgenom kan påvisas i likvor med PCR-teknik. Sensitiviteten för diagnos av CNS-affektioner i samband med primär EBV-infektion är inte fullständigt utvärderad. Det är dock klart att alla inte åtföljs av påvisbara EBV-genom i likvor. EBV PCR på likvor har däremot mycket hög sensitivitet och specificitet för påvisande av EBV-lymfom i CNS hos HIV-infekterade patienter. Virusgenom kan påvisas med hybridiseringsteknik i hjärnbiopsier vid EBV-encefalit. Biopsi är dock sällan indicerad pga sjukdomens oftast relativt godartade förlopp.

Serologi

Förutom referensmetoden finns nu vissa kommersiella ELISA-kit med relativt goda prestanda. En serologiskt säkerställd primär EBV-infektion tillsammans med neurologiska fynd anses ofta tillräckligt för diagnostik av EBV-associerad CNS-sjukdom.

Intratekal antikroppsproduktion mot EBV-antigener uppkommer inte alltid vid EBV-associerad CNS-sjukdom. Systematiska undersökningar har dock inte genomförts.

Behandling och resistensutveckling

Replikation av Epstein-Barr virus förhindras effektivt av många nukleosidanaloger och av fosfonomyrsyra. Antiviral behandling har dock hittills haft ringa effekt på generaliserad EBV-infektion, och någon positiv effekt vid neurologiska komplikationer finns inte dokumenterad. Resistensbestämning utförs inte rutinmässigt i Sverige.

Laboratorierapportering

EBV rapporteras ej.

REFERENSER

Cinque 0, Brytting M, Parravicini C, Castagna A, Vago L et al. Epstein-Barr virus DNA in cerebrospinal fluid from patients with AIDS-related lymphoma of the central nervous system.

Lancet ii 1993;342:398-401.

Cinque P, Vago L, Dahl H, Brytting M, Terreni MR, Fomara C, Racca S, Castagna A, D’Arminio Monforte A, Wahren B, Lazzarin A, Linde A. Polymerase chain reaction on cerebrospinal fluid for diagnosis of virus-associated opportunistic diseases of the central nervous system in HIV-infected patients. AIDS 1996; 10:951-958.

Linde A. Diagnosis and pathogenesis of infectious mononucleosis and other Epstein Barr virus-associated diseases. Rev Med Microbiol 1992;3:43-5 1.

Linde A, Klapper PE, Monteyne P, Echevarria JM, Cinque P, Rozenberg F, Vestergaard BF, Ciardi M, Lebon P, Cleator GM. Specific diagnostic methods for herpesvirus infections of the central nervous system: a consensus review by the European Union

Concerted Action on Virus Meningitis and Encephalitis. J Clin Diagn Virol Submitted 1997.

Whitley RJ, Schlitt M. Encephalitis caused by herpes viruses, including B virus. In:

Infections of the central nervous system 1991;s 65-69. Ed Scheld WM, Whitley RJ, Durack DT. Raven Press Ltd, New York.