Achromobacter xylosoxidans

Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Nedre luftvÀgsinfektioner, 2:a upplagan 2005


Achromobacter (tidigare Alcaligenes) xylosoxidans subspecies xylosoxidans

SmittÀmnen

Bakterier tillhörande genus Achromobacter Àr flagellförsedda nonfermentativa gramnegativa stavar med ett tjugotal arter identifierade. Av dessa Àr bara nÄgra fÄ humanpatogena och intressantast ur ett luftvÀgsperspektiv Àr A. xylosoxidans (subsp. xylosoxidans), nedan kallad A. xylosoxidans. Bakterierna Àr nÀra beslÀktade med Alcaligenes (taxonomisk omgruppering sker fortlöpande) och Bordetella. A. xylosoxidans finns naturligt i fuktiga miljöer, Àven inom vÄrdinrÀttningar dÀr den givit upphov till nosokomiala infektionsutbrott. Den har pÄvisats bland annat i desinfektionsmedel, dialysvÀtskor, saltlösningar och anlÀggningar för avjonisering av vatten.

Patogens och patofysiologi

Bakterien betraktas som opportunistisk patogen som kan orsaka bland annat korneala ulcera, bakteriemi, meningit, cerebral ventrikulit, peritonit och pneumoni hos immunsupprimerade individer. Under senare Ă„r har man uppmĂ€rksammat bakterien som orsak till persisterande infektioner i nedre luftvĂ€garna hos CF-patienter. Den förvĂ€xlas dock inte sĂ€llan med Burkholderia cepacia-komplexet och andra nonfermentativa stavar. Detta har medfört att dess roll som patogen hos CF-patienter inte med sĂ€kerhet kunnat klarlĂ€ggas. Föga Ă€r kĂ€nt betrĂ€ffande virulensmekanismer. Liksom t.ex. Legionella species, Chlamydophila pneumoniae och Cryptococcus neoformans Ă€r A. xylosoxidans ”amöbaresistent” med förmĂ„ga att överleva fagocytos i makrofager.

Epidemiologi, symtom och klinisk bild

Knappt 10 % av CF-patienter Ă€r koloniserade med A. xylosoxidans. Man har kunnat verifiera klonal spridning mellan CF-patienter men inte mellan CF-centra. Kolonisering/infektion med A. xylosoxidans kan vara persisterande men innebĂ€r inte samma risk för progredierande destruktion av lungvĂ€vnaden som vid kolonisering med B. cepacia-komplexet. Även om den i enstaka fall har associerats med starkt försĂ€mrad lungfunktion blir koloniserade patienter inte föremĂ„l för samma typ av restriktioner som vid kolonisering med B. cepacia.

Provtagning och transport

LÀmpligt provmaterial för pÄvisande av A. xylosoxidans Àr sputum eller prov taget via bronkoskop (skyddad borste, BAL). Transport sker enligt principer som beskrivs för respektive provtyp i denna bok.

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt

Eftersom kolonisering med A. xylosoxidans Àr betydligt mindre alarmerande Àn motsvarande med B. cepacia-komplexet för CF-patienter Àr det vÀsentligt att i första hand kunna skilja dessa Ät. Vid fenotypisk identifiering av A. xylosoxidans finns risk för förvÀxling bland annat med B. cepacia, men ocksÄ med Ralstonia och Pandoraea. Genusspecifik PCR med hög specificitet för Achromobacter finns beskriven men Àr inte kommersiellt tillgÀnglig.

Referensmetodik

Referensmetodik för fenotypisk identifiering kan inte anges. Presumptiv identifiering baseras pÄ odling.

Referenssubstrat

VÀxer dÄligt eller inte alls pÄ Burkholderia selective agar och cetrimidagar. God vÀxt för övrigt pÄ för provtypen rekommenderade substrat.

VĂ€xt pĂ„ MacConkeyagar med rosa rĂ„a kolonier med relative growth index motsvarande 10 % jĂ€mfört med blodagar.

Isolering

Aerob odling i 36 °C upp till 7 dygn.

Identifiering och minimikriterier

Se Laboratoriemetodik – diagnostiska minimikriterier.

Alternativa diagnostiska metoder

Kommersiella analysbrickor kan vara till hjÀlp för presumtiv diagnos men kan ofta inte differentiera mot andra nonfermentativa stavar, sÀrskilt Ralstonia och Burkholderia.

NukleinsyrapĂ„visning finns beskriven (16S rRNA-baserad) som utgĂ„ende frĂ„n misstĂ€nkta kolonier med hög sensitivitet (100 %) och specificitet (97 %) kan skilja Achromobacter frĂ„n bland andra B. cepacia, Bordetella, Pandoraea och Ralstonia.

ResistensbestÀmning och resistensutveckling

A. xylosoxidans Àr kÀnslig för nyare cefalosporiner och karbapenemer men Àr ofta resistent mot aminoglykosider, kolistin, ampicillin, Àldre cefalosporiner inklusive cefuroxim och Àven kinoloner. CF-patienter med tendens till försÀmrad lungfunktion dÀr endast A. xylosoxidans pÄvisats bör behandlas med karbapenem eller piperacillin-tazobactam. Trimsulfa har ocksÄ effekt. Ofta Àr bakterien resistent mot desinfektionsmedel som klorhexidin. Denna resistens beror pÄ produktion av klorhexidindegraderande enzym.

Epidemiologisk typning

AP-PCR har med framgÄng anvÀnts vid kartlÀggning av spridning mellan CF-patienter. Fortfarande ÄterstÄr mycket arbete för erhÄllande av kunskaper betrÀffande bakteriens spridnigsförmÄga.

Kvalitetskontroll

  • Referensstam
    • Achromobacter xylosoxidans subspecies xylosoxidans ATCC 27061.

Svarsrutiner

Enligt gÀngse rutiner för respektive provtyp.

Laboratorierapportering

Achromobacter xylosoxidans Àr inte anmÀlningspliktig.

REFERENSER

  • Liu L, Coenye T, Burns JL, Whitby PW, Stull TL and LiPuma JJ. 2002. Ribosomal DNA-directed PCR for identification of Achromobacter (Alcaligenes) xylosoxidans recovered from sputum samples from cystic fibrosis patients. J. Clin. Microbiol. 40: 1210-1213.
  • Krzewinski JW, Nguyen DC, Foster JM and Burns JL. 2001. Use of random amplified polymorphic DNA PCR to examine epidemiology of Stenotrophomonas maltophilia and Achromobacter (Alcaligenes) xylosoxidans from patients with cystic fibrosis. J. Clin. Microbiol. 39: 3597-3602.