Giardia intestinalis

Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel, publicerad april 2011.


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik

se Àven Tarminfektioner

och Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar

LÀnk till FolkhÀlsomyndighetens lista med falldefinitioner för sjukdomar listade i smittskyddslagen, uppdaterad 2016


Giardia intestinalis

SmittÀmne

Giardia-trofozoiter, Foto: Anders Magnusson, Smittskyddsinstitutet

Giardia intestinalis (synonymer: G. lamblia och G. duodenalis) Àr en flagellat som förekommer universellt och tillhör de vanligaste tarmparasiterna identifierade hos mÀnniska. Giardia upptÀcktes av Antony van Leeuvenhoek redan 1681 men det skulle dröja Ànda till 1970 talet innan den blev erkÀnd som en patogen organism. G. intestinalis indelas i Ätta olika assemblages eller genotyper, A till H. Genotyp A och B infekterar mÀnniskor och andra dÀggdjur medan genotyperna C till H Àr vÀrdspecifika och infekterar olika slags dÀggdjur.

Livscykel

Parasiten har en enkel livscykel med en cyst- och en trofozoitform. Intagna cystor excysterar till trofoziter under enzymatisk pÄverkan av magsaften och lÄgt pH. Trofozoiterna koloniserar tunntarmen och förökning sker utan att tarmvÀggen invaderas. Trofozoiterna fÀster tÀtt pÄ slemhinnan och kan orsaka slemhinneirritation och i vissa fall förkortning eller atrofi av villi, vilket pÄverkar upptag av födoÀmnena i tarmkanalen. Utveckling av cystor (encystering) framkallas av högt pH och andra enzymatiska faktorer i tarmen. Infekterade personer utsöndrar infektiösa cystor i feces.

Symtom och klinisk bild

Giardia-trofozoiter fÀster vid slemhinnan i tunn- och tolvfingertarmen och kan orsaka gastrointestinala symptom som magsmÀrta, feber och slemmig eller vattentunn diarré utan blod. En del infekterade personer förblir symtomlösa. SvÄrare symtom kan förekomma hos smÄ och undernÀrda barn samt patienter med vissa immunbristsjukdomar. LÄngvarig diarré kan i visa fall leda till malabsorption och viktminskning.

Epidemiologi

Cystorna Àr mycket motstÄndskraftiga mot olika desinfektionsmedel och kan överleva i klorerat dricksvatten. Smittan överförs via intag av vatten eller matburna cystor och genom direkt kontakt med en infekterad person. Hos husdjur och vilda dÀggdjur förekommer oftast de vÀrdspecifika, men morfologiskt identiska genotyperna C till H. Transmission mellan djur och mÀnniska med genotyperna A och B förekommer, men troligen i liten utstrÀckning. Giardiasis Àr vanligast i omrÄden med lÄg hygienisk standard, men smitta förekommer Àven i Sverige, till exempel hos barn pÄ daghem. Det har ocksÄ förekommit vattenburna utbrott efter avloppsförorening av kommunalt dricksvatten. Under de senaste fyra Ären (2007-2010) rapporterades cirka 1200 till 1500 fall per Är till Smittskyddsinstitutet via SmiNet. Av dessa hade drygt tvÄ tredjedelar smittats utomlands.

Provtagning och transport

Provmaterial

  • feces, duodenalaspirat, biopsi frĂ„n duodenalslemhinna

Observera att material för PCR skall inte formalin- eller SAF-fixeras.

Provtagning

se provtagningsföreskrifter

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt

Diagnostiken grundar sig pÄ pÄvisning av parasiter i feces. Eftersom infekterade personer utsöndrar cystor intermittent i feces, bör undersökningen upprepas vid negativt fynd. Cystor kan pÄvisas i koncentrationsprov med vanlig ljusmikroskopi eller efter fÀrgning med parasit-specifika antikroppar. Diagnostiken kan Àven ske genom pÄvisning av trofozoiter i feces eller duodenalsekret.

Referensmetodik

För pÄvisning av Giardia-cystor rekommenderas undersökning i ljusmikroskop av ofÀrgat eller jodfÀrgat preparat efter formalin/etylacetatkoncentrering (PAR 01). För pÄvisning av trofozoiter rekommenderas fÀrskprov eller SAF-fixerat material fÀrgat med trikromfÀrg (PAR 03).

Morfologiska kriterier

Cystor och trofozoiter kan kĂ€nnas igen pĂ„ storlek och form. Trofozoiter (10-20 ÎŒm x 5-15 ÎŒm) i permanentfĂ€rgat preparat har typisk dropp-liknande form med tvĂ„ kĂ€rnor, fyra par flageller och en karakteristisk sugkopp. Cystorna Ă€r ovala (8-12 ÎŒm x 7-10 ÎŒm) och innehĂ„ller rester av sugkopp och flageller samt 4 kĂ€rnor. KĂ€rnorna ses bĂ€st i permanentfĂ€rgade preparat. Tomma cystor fĂ€rgas blĂ„gröna av jod och krymper i storlek. Dessa kan lĂ€tt förbises bĂ„de i ofĂ€rgat och fĂ€rgat preparat. FörvĂ€xlingsparasit: Ingen.

Epidemiologisk typning

Genotypning av Giardia kan vara av betydelse vid utbrott. Observera att fecesprov för genotypning inte fÄr fixeras i formalin eller SAF.

Kvalitetskontroll

Giardia-cystor och trofozoiter ingÄr i UK-NEQAS feces-utskick

Svarsrutiner

Cystor/trofozoiter av Giardia intestinalis pÄvisade/ej pÄvisade.

Övriga diagnostiska metoder

PÄvisning av rörliga trofozoiter

FÀrskt fecesprov eller duodenalaspirat kan undersökas direkt i ljusmikroskop för pÄvisning av rörliga trofozoiter. Samma material kan ocksÄ fixeras med SAF och trikrom-fÀrgas.

Undersökning av tarmbiopsi

Imprint frÄn tarmbiopsi kan permanentfÀrgas med Giemsa och undersökas med avseende pÄ förekomst av trofozoiter. Metoden har mindre kÀnslighet Àn undersökning av feces och rekommenderas i de fall Giardia-cystor inte kan pÄvisas i feces. Undersökning av duodenalaspirat och tarmbiopsi bör ses som komplement till pÄvisning av parasiten i feces.

Immunologiska metoder

Efter reaktion med parasit-specifika antikroppar kan utsöndrat Giardia-antigen (ELISA), eller intakta cystor (IFL) pÄvisas i feces. IFL-test med cyst-specifika monoklonala antikroppar beskrivs som en mycket specifik och sensitiv metod för pÄvisning av G. intestinalis-cystor i feces (t.ex. Meridian kit, Cell-lab kit, AguaGlo). Nackdelen Àr relativt dyrbara kit med kort hÄllbarhet samt att tillgÄng till fluorescensmikroskop krÀvs. Immunkromatografiska tester för samtidig pÄvisning av Cryptosporidium och Giardia i feces (ex ImmunoCardSTAT Cryptosporidium/Giardia) Àr lÀtta att anvÀnda men kÀnsligheten Àr lÀgre jÀmfört med mikroskopi.

NukleinsyrapÄvisning

Ett flertal realtids PCRer för primÀrdetektion av Giardia, ofta i kombination med Cryptosporidium och E. histolytica, finns beskrivna och anvÀnds rutinmÀssigt vid flera laboratorier i Europa (Verweij 2004). I Sverige Àr realtids-PCR för primÀrdiagnostik under utvÀrdering vid nÄgra laboratorier.

Serologi

PÄvisning av serumantikroppar har liten betydelse och anvÀnds inte för primÀrdiagnostik. Analysen har lÄg specificitet och kan inte skilja mellan fÀrsk och gammal infektion.

Laboratorierapportering

Giardia-infektion Àr klassad som en allmÀnfarlig sjukdom enligt Smittskyddslagen 2004-168, och Àr bÄde anmÀlningspliktig och smittspÄrningspliktig.

Referenser

  • Feng Y, Xiao L. Zoonotic potential and molecular epidemiology of Giardia species and giardiasis. Clin Microbiol Rev. 2011 Jan;24(1):110-40.
  • Garcia L S, Bruckner DA. Diagnostic Medical Parasitology. 4th ed. Washington: American Society for Microbiology 2001.
  • Lebbad 2011 Multilocus genotyping of Giardia etc, submitted
  • Robertson LJ, Hanevik K, Escobedo AA, MĂžrch K, Langeland N. Giardiasis--why do the symptoms sometimes never stop? Trends Parasitol. 2010 Feb;26(2):75-82.
  • Verweij JJ, BlangĂ© RA, Templeton K, Schinkel J, Brienen EA, van Rooyen MA, van Lieshout L, Polderman AM. Simultaneous detection of Entamoeba histolytica, Giardia lamblia, and Cryptosporidium parvum in fecal samples by using multiplex real-time PCR. J Clin Microbiol. 2004 Mar;42(3):1220-3.