Jästsvampinfektioner

Hoppa till: navigering, sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Svampinfektioner


Svampinfektioner och deras epidemiologi

Traditionellt har de geografiskt begränsade sjukdomarna orsakade av dimorfa svampar fångat den största uppmärksamheten. Det rör sig mestadels om i naturen saprofytiska organismer, som växer i mögelfas på ställen, där klimatiska förutsättningar som pH, fuktighet, temperatur m.m. är gynnsamma. Smitta sker vanligen genom inhalation av konidier (sporer) medan inokulation förekommer, särskilt vid sporotrikos. Dessa dimorfa svampar ändrar helt metabolism och morfologi när de in vivo angriper värdorganismen. Flera är hemmahörande i den västra hemisfären där de olika sjukdomarna förekommer i karakteristiska, endemiska utbredningsområden.

Enstaka inhemska eller importfall av kryptokockos diagnostiseras årligen i Sverige. Enstaka fall av histoplasmos och coccidioidomykos, alltid importfall, kan förekomma. Några fall av penicillios hos AIDS-patienter smittade i Thailand, har diagnostiserats de senaste åren. Såvitt känt har ingen blastomykos noterats i Sverige.

Jästsvampinfektioner

Candidos

Candida-arter, s√§rskilt C. albicans, √§r vanligt f√∂rekommande i normalfloran p√• slemhinnorna. C. albicans kan isoleras fr√•n munh√•la och tarm hos ca h√§lften av befolkningen och fr√•n vagina hos n√§ra 20 % av normala kvinnor. √Ąven √∂vriga Candida-arter f√∂rekommer i normalfloran men i l√§gre frekvens. Man kan d√§rf√∂r i kliniska prov hitta j√§st utan n√•gon klinisk betydelse. De flesta j√§stinfektionerna √§r opportunistiska. Det har sagts, att t.ex. C. albicans √§r den mest k√§nsliga sonden f√∂r att uppt√§cka ett nedsatt infektionsf√∂rsvar. Det m√• vara lokalt, t.ex. l√•ngvarigt fuktig hud eller generellt som vid immundefekttillst√•nd. P√• senare tid har j√§stinfektioner blivit allt vanligare. Man har uppskattat att √∂kningen varit flerfaldig under det senaste decenniet. Bidragande orsaker har varit den aggressiva cytotoxiska kemoterapin vid maligna blodsjukdomar, immunsuppressiv behandling vid transplantationer och olika autoallergiska tillst√•nd. √Ėkad √∂verlevnad vid stora kirurgiska ingrepp, kanske framf√∂r allt vid terapi med bredspektrumantibiotika har banat v√§g f√∂r svampinfektioner. √Ąven AIDS patienter med avancerade immundefekter r√•kar i stor utstr√§ckning ut f√∂r ytliga j√§stsvampinfektioner. Djupa infektioner som endokardit orsakad av j√§st kan uppkomma hos narkomaner som anv√§nder orena sprutor.

Den vanligaste normalt f√∂rekommande arten och √§ven den vanligaste infekti√∂sa j√§stsvampen √§r Candida albicans. Uppskattningsvis orsakas cirka 80% av de invasiva svampinfektionerna av olika Candida-arter, varav cirka 70 % utg√∂rs av Candida albicans, men andelen √∂vriga Candida-arter √§r i stigande. C. tropicalis orsakar invasiv infektion hos neutropena patienter medan C. parapsilosis √§r en betydelsefull patogen hos patienter, som f√•r parenteral nutrition. Andra viktiga patogener √§r C. glabrata och C. krusei, vilka kan ge problematiska infektioner genom att de har naturligt nedsatt k√§nslighet mot flukonazol. Det √§r d√§rf√∂r √∂nskv√§rt, att s√• snabbt som m√∂jligt identifiera vilken art det r√∂r sig om, samt dess antimykotikak√§nslighet, f√∂r val av antimykotisk behandling.

De flesta invasiva Candida-infektionerna anses utgå från tarmkanalen och är alltså endogena. Nosokomial spridning av välidentifierade stammar har dock förekommit och givit upphov till utbrott av invasiva Candida-infektioner hos känsliga patienter. C. parapsilosis och några andra Candida-arter är vanligare än C. albicans i hudens normalflora och på växter och i jord. C. parapsilosis orsakar ofta angrepp i nagelbanden hos personer som ofta har händerna i vatten.

De vanligaste lokala manifestationerna av jästinfektion är kutan, genital och orofaryngeal candidos samt hos immundefekta även esofagit, och i svåra fall generaliserad candidos.

Kryptokockos

Cryptococcus neoformans f√∂rekommer √∂ver hela v√§rlden. Organismen sprids huvudskligen med duvtr√§ck. Infektionen √§r opportunistisk men vanligare d√§r expositionen √§r stark som i Afrika, USA, Australien, Fj√§rran √Ėstern. Olika serotyper har olika distribution. Typ A √§r vanligast i USA, typ D i Sverige. Typ B och C (C. neoformans var gatti) √§r begr√§nsade huvudsakligen till Australien och Kalifornien och f√∂ljer utbredningen av tr√§det Eucalyptus camaldulensis. I Sverige √§r kryptokocker s√§llsynta i naturen till skillnad fr√•n t.ex. USA. Infektionerna √§r ofta AIDS-relaterade. Infektion i CNS √§r den vanligaste och allvarligaste manifestationen av kryptokockinfektion.