Taenia saginata

Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel, publicerad mars 2012.


Till innehÄllförteckningen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik


Taenia saginata (obevÀpnad bandmask, nötbandmask)

SmittÀmne

Den vuxna masken Ă€r den största parasit som infekterar mĂ€nniska. Den blir oftast mellan 5–10 meter lĂ„ng, men Ă€ven 20 meter lĂ„nga maskar har uppmĂ€tts. Huvudet (scolex) Ă€r pĂ€ronformat, med fyra sugskĂ„lar och saknar hakar. Gravida segment innehĂ„ller Ă€gg som Ă€r mikroskopiskt identiska med Taenia solium och T. asiatica-Ă€gg.

Livscykel

MĂ€nniskan (definitiv vĂ€rd) infekteras endast vid förtĂ€ring av rĂ„tt eller otillrĂ€ckligt upphettat nötkött som innehĂ„ller inkapslade larver (cysticerci, dynt). Observera att T. saginata-Ă€gg inte Ă€r infektiösa för mĂ€nniska. Dynt-vĂ€ggen upplöses i tunntarmen och larven frigörs. Den fĂ€ster sig vid tarmvĂ€ggen med hjĂ€lp av fyra sugskĂ„lar. Utveckling till en vuxen bandmask tar cirka 3 mĂ„nader. Äggfyllda masksegment kan aktivt förflytta sig ut genom anus. Nötkreatur (mellanvĂ€rd) infekteras vid förtĂ€ring av segment, ofta tillsammans med grĂ€s eller hö. Larver frigörs frĂ„n Ă€ggen av det infekterade djurets matsmĂ€ltningsenzymer, penetrerar tunntarmens vĂ€gg och förs med blod och lymfa ut i kroppen, tills de nĂ„r tvĂ€rstrimmig muskultur och dĂ€r utvecklas till dynt. Denna utveckling tar 10–12 veckor eller lĂ€ngre och dynten förblir infektiösa i Ă„ratal innan de förkalkas. Dynten mĂ€ter cirka 8 x 5 mm, Ă€r Ă€ggformade, vita, vĂ€tskefyllda och innehĂ„ller en protoscolex (en larv försedd med sugskĂ„lar).

Symtom och klinisk bild

Den vuxna masken orsakar i de flesta fall ingen skada pÄ tarmvÀggen, dock kan inflammation ibland förekomma. De flesta infektioner förlöper symtomfritt. Oftast Àr det enda tecknet pÄ infektion nÀrvaro av aktiva segment i feces. Vid symtomatisk infektion förekommer buksmÀrtor, illamÄende och krÀkningar.

Epidemiologi

Infektionen Àr kosmopolitisk och förekommer i nÀstan alla lÀnder dÀr kött Àts rÄtt eller otillrÀckligt upphettat. I Sverige pÄvisas Ärligen nÄgra hundratals fall av parasiten vid köttbesiktning av slaktdjur (ref. 7) Bland veterinÀrerna kallas larven i nötmuskulatur för cysticercus bovis.

Provtagning och transport

Provmaterial

Fecesprov och/eller segment

Provtagning

Se provtagningsanvisningar

Förvaring/transport

Inga speciella krav

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt

Laboratoriediagnostik av Taenia till genusnivÄ Àr baserad pÄ mikroskopi av Àgg eller segment. Tidigare var Àven artbestÀmning baserad pÄ morfologiska skillnader mellan masksegment (T. saginata och T. solium). Med upptÀckten av en tredje Taenia-art (T. asiatica), som ocksÄ kan infektera mÀnniska men inte skiljas morfologisk frÄn de andra tvÄ arterna, rekommenderas molekylÀrbiologisk teknik för artbestÀmning. T. solium Àr klassificerad som en riskklass 3** agens av Arbetsmiljöverket (AFS 2005:1). Ofixerat material, som innehÄller levande Àgg, bör hanteras försiktigt eftersom T. solium Àgg Àr infektiösa för mÀnniska och kan orsaka cysticerkos.

Serologiska tester saknar betydelse vid diagnostik av tarminfektion med vuxen Taenia-mask.

Referensmetod

PĂ„visning av Taenia-Ă€gg i preparat frĂ„n feces efter formalin/etylacetatkoncentrering (PAR 01). Äggen frĂ„n alla tre Taenia-arterna Ă€r morfologiskt oskiljaktiga. Undersökning av gravida segment kan ge information om genustillhörighet, men har begrĂ€nsat vĂ€rde för artbestĂ€mning (se ovan).

AvlÀsningskriterier

Taenia spp.-Ă€gg. Foto:Anders Magnusson, Smittskyddsinstitutet.

Taenia-Ă€gg Ă€r runda, har en tjock, skal med radiĂ€ra strĂ„k och mĂ€ter 31–43 ”m. Ägget innehĂ„ller en larv som Ă€r försedd med hakar. T. saginata-segment kan aktivt förflytta sig i ofixerad feces. Det mĂ€ter 20 x 7 mm och dess uterus har 15–20 sidoförgreningar. T. solium-segment mĂ€ter 11 x 5 mm och uterus har 7–13 sidoförgreningar. T. asiatica-segment mĂ€ter 12 x 5 mm och uterus har 16–21 sidoförgreningar.

ArtbestÀmning

Differentiering mellanolika Taenia-arter och pÄvisning av subgenotyper av T. solium (amerikansk/afrikansk och asiatisk) görs med DNA frÄn Àgg eller masksegment och molekylÀra metoder. Flera metoder finns beskrivna: PCR-RFLP, SSCP, RAPD-PCR (se sammanfattning i ref 4 och 5).

KvalitetssÀkring

Taenia-Àgg ingÄr i UK-NEQAS feces-utskick.

Svarsrutiner för mikroskopi

Taenia spp. Àgg pÄvisade/Inga maskÀgg pÄvisade

Taenia spp. segment pÄvisade

Svarsrutiner för PCR

DNA frÄn Taenia (ange art) Àgg/segment pÄvisade.

Övriga diagnostiska metoder

  • ELISA för pĂ„visning av parasit-antigen i feces.
  • PCR för identifiering av parasit-DNA i feces. En multiplex PCR med kopro-DNA har testats med lovande resultat: hög kĂ€nslighet (5–50 Ă€gg/gram feces), art- och genotyp-specificitet och möjlighet att pĂ„visa infektion i prepatent stadium(ref. 3).
  • Eupral-behandling av segment för visualisering av uterusförgreningar (ref. 8)

Laboratorierapportering

Infektion med Taenia spp. Àr inte anmÀlningspliktig enligt smittskyddslagen. Vid misstanke om inhemsk av T. solium-smitta Àr det viktigt att lokal smittskyddsenhet kontaktas.

LitteraturhÀnvisningar

1. Raether W. HĂ€nel H. Epidemiology, clinical manifestations and diagnosis of zoonotic cestode infections: an update. Parasitol Res. 2003; 91:412-438.

2. Allan JC. Wilkins PP. Tsang VC. Craig PS. Immunodiagnostic tools for taeniasis. Acta Trop. 2003; 87:87-93.

3. Yamasaki H, Nakao M, Sako Y, Nakaya K, Sato MO, Ito A. Mitochondrial DNA diagnosis for taeniasis and cysticercosis. Parasitol Int. 2006;55 Suppl:S81-5. Review.

4. Yamasaki H, Allan JC, Sato MO, Nakao M, Sako Y, Nakaya K, Qiu D, Mamuti W, Craig PS, Ito A. DNA differential diagnosis of taeniasis and cysticercosis by multiplex PCR. J Clin Microbiol. 2004 Feb;42(2):548-53.

5. Yamasaki H, Sato MO, Sako Y, Nakao M, Nakaya K, Mamuti W, Craig PS, Margono SS, Ito A. Cysticercosis/taeniasis: recent advances in serological and molecular diagnoses. Southeast Asian J Trop Med Public Health. 2003;34 Suppl 2:98-102.

6. McManus DP. Molecular discrimination of taeniid cestodes. Parasitol Int. 2006;55 Suppl:S31-7.Review.

7. http://www.vaxteko.nu/html/sll/sjv/utan_serietitel_sjv/UST94-1/UST94-1R.HTM

8. Ash L, Orihel T. Atlas of Human Parasitology. ASCP Press, Chicago