Skillnad mellan versioner av "Ureaplasma species"
(→Klinik) |
|||
| (4 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte) | |||
| Rad 10: | Rad 10: | ||
== Ureaplasma species (tilläggskod B96.8) == | == Ureaplasma species (tilläggskod B96.8) == | ||
| − | |||
=== Etiologi === | === Etiologi === | ||
''Ureaplasma urealyticum'' och ''Ureaplasma parvum'', tidigare benämning ''U. urealyticum'' biovar. 1 och 2. Elementkod ATCC 27618 (avser ''U. urealyticum'') | ''Ureaplasma urealyticum'' och ''Ureaplasma parvum'', tidigare benämning ''U. urealyticum'' biovar. 1 och 2. Elementkod ATCC 27618 (avser ''U. urealyticum'') | ||
=== Smittämnet === | === Smittämnet === | ||
| − | ''Ureaplasma'' species, totalt 7 har hittills identifierats, klassificeras tillsammans med ''Mycoplasma'' inom familjen ''Mycoplasmataceae''. Liksom hos ''Mycoplasma'' är ureaplasmagenomet mycket litet och kodar för endast drygt 700 proteiner. Storleken på genomet hos ''U. urealyticum'' biovar | + | ''Ureaplasma'' species, totalt 7 har hittills identifierats, klassificeras tillsammans med ''Mycoplasma'' inom familjen ''Mycoplasmataceae''. Liksom hos ''Mycoplasma'' är ureaplasmagenomet mycket litet och kodar för endast drygt 700 proteiner. Storleken på genomet hos ''U. urealyticum'' biovar 1 ligger mittemellan de hos ''[[Mycoplasma genitalium|M. genitalium]]'' och ''[[Mycoplasma pneumoniae|M. pneumoniae]].'' |
Endast ''U. urealyticum'' och ''U. parvum'' har isolerats från människa. De är fakultativt anaeroba och liksom alla ''Ureaplasma'' species producerar de ureas. Det är möjligt att skilja de båda arterna med molekylärbiologiska metoder, men i flesta kliniska sammanhang har det inte säkerställts om detta har någon betydelse. Det är därför praktiskt att sammanföra arterna inom begreppet ''Ureaplasma'' species. Bakterierna återfinns i första hand i orofarynx och urogenitalt. | Endast ''U. urealyticum'' och ''U. parvum'' har isolerats från människa. De är fakultativt anaeroba och liksom alla ''Ureaplasma'' species producerar de ureas. Det är möjligt att skilja de båda arterna med molekylärbiologiska metoder, men i flesta kliniska sammanhang har det inte säkerställts om detta har någon betydelse. Det är därför praktiskt att sammanföra arterna inom begreppet ''Ureaplasma'' species. Bakterierna återfinns i första hand i orofarynx och urogenitalt. | ||
| Rad 22: | Rad 21: | ||
Överföring mellan människor sker förmodligen via sexuella kontakter, även via oralsex. Smitta till barnet kan också förekomma vid förlossningen. Virulensmekanismer är inte kartlagda. Liksom ''Mycoplasma'' species har de en förmåga att adherera till epitel. De producerar ett IgA-proteas som antas vara en virulensfaktor. De frisätter också stora mängder ammoniak genom sin urealytiska aktivitet. | Överföring mellan människor sker förmodligen via sexuella kontakter, även via oralsex. Smitta till barnet kan också förekomma vid förlossningen. Virulensmekanismer är inte kartlagda. Liksom ''Mycoplasma'' species har de en förmåga att adherera till epitel. De producerar ett IgA-proteas som antas vara en virulensfaktor. De frisätter också stora mängder ammoniak genom sin urealytiska aktivitet. | ||
| − | + | ||
=== Klinik === | === Klinik === | ||
| − | ''Ureaplasma'' kan isoleras från urogenitalslemhinna hos mellan 40-80 % av friska sexuellt aktiva individer. Det anses klarlagt genom inokulationsstudier på friska försökspersoner att de i vissa fall kan framkalla uretrit hos män (se också avsnitt ospecifik uretrit). Bakterien har i enstaka fall påvisats i samband med epididymit och en association med kronisk prostatit diskuteras. Som andra ureasproducerande bakterier kan de sannolikt också orsaka njurstenar av infektionstyp. Det är däremot tveksamt om de kan orsaka pelvic inflammatory disease (PID) och eventuellt samband med senare infertilitet är ännu endast spekulativt (1). Spridning till blodbanorna har observerats i samband med abort men även efter normala förlossningar. | + | ''Ureaplasma'' kan isoleras från urogenitalslemhinna hos mellan 40-80 % av friska sexuellt aktiva individer. Det anses klarlagt genom inokulationsstudier på friska försökspersoner att de i vissa fall kan framkalla uretrit hos män (se också avsnitt ospecifik uretrit). Bakterien har i enstaka fall påvisats i samband med epididymit och en association med kronisk prostatit diskuteras. Som andra ureasproducerande bakterier kan de sannolikt också orsaka njurstenar av infektionstyp. Det är däremot tveksamt om de kan orsaka pelvic inflammatory disease (PID) och eventuellt samband med senare infertilitet är ännu endast spekulativt (1). Spridning till blodbanorna har observerats i samband med abort men även efter normala förlossningar. |
''Ureaplasma'' kan kolonisera det nyfödda barnet genom vertikal transmission och ge upphov till kongenital pneumoni och meningit. Sekundärt till spridning till blodbanorna kan osteomyelit och purulent artrit uppstå hos barn och speciellt hos individer med hypogammaglobulinemi (2). Sårinfektion efter ingrepp i urogenitaltrakten ses också, men är inte så ofta rapporterad då ''Ureaplasma'' inte påvisas på konventionella bakteriologiska substrat. | ''Ureaplasma'' kan kolonisera det nyfödda barnet genom vertikal transmission och ge upphov till kongenital pneumoni och meningit. Sekundärt till spridning till blodbanorna kan osteomyelit och purulent artrit uppstå hos barn och speciellt hos individer med hypogammaglobulinemi (2). Sårinfektion efter ingrepp i urogenitaltrakten ses också, men är inte så ofta rapporterad då ''Ureaplasma'' inte påvisas på konventionella bakteriologiska substrat. | ||
| − | === | + | ==== Behandling ==== |
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | == | ||
Genitala infektioner med ''Ureaplasma'' species behandlas med klaritromycin som har den bästa MIC-profilen in vitro. Tetracyklin var tidigare ”the drug of choice” men resistensutveckling är inte ovanlig. Fluorokinoloner kan vara effektiva vid generaliserad spridning av bakterierna. Kinoloner kan vara aktuella som förstahandsmedel vid samtidig förekomst av ''M. hominis''. Behandling av allvarliga infektioner, särskilt vid immundefekt bör ske i samarbete med specialist. | Genitala infektioner med ''Ureaplasma'' species behandlas med klaritromycin som har den bästa MIC-profilen in vitro. Tetracyklin var tidigare ”the drug of choice” men resistensutveckling är inte ovanlig. Fluorokinoloner kan vara effektiva vid generaliserad spridning av bakterierna. Kinoloner kan vara aktuella som förstahandsmedel vid samtidig förekomst av ''M. hominis''. Behandling av allvarliga infektioner, särskilt vid immundefekt bör ske i samarbete med specialist. | ||
| Rad 43: | Rad 34: | ||
Undersökning av partner(s) är sällan relevant. | Undersökning av partner(s) är sällan relevant. | ||
| + | == Provtagning == | ||
| + | [[Mycoplasma hominis-provtagning|Följ denna länk]] | ||
| + | == Laboratoriediagnostik == | ||
| + | [[Mycoplasma hominis/Ureaplasma species-laboratoriediagnostik|För deltaljerad beskrivning följ denna länk]]. | ||
| + | |||
| + | Provtagning för mikrobiologisk diagnostik kan i enstaka fall vara aktuell vid ospecifik uretrit hos män, men utförs i praktiken sällan. ''M. genitalium'' bör uteslutas innan diagnostik kommer på tal. ''Ureaplasma'' kan isoleras från alla typer av odlingsprov, förutsatt att transporten till laboratoriet sker korrekt. Pinnprov för odling och PCR kan med fördel transporteras i 2-SP-medium. Förutom 16S rRNA-genen används genen för ureas för påvisande av organismen med molekylärbiologisk diagnostik. ''Ureaplasma'' är dock förhållandevis lättodlad men kräver specialmedium för växt. Den växer inte i gängse blododlingssystem. | ||
== REFERENSER == | == REFERENSER == | ||
| − | 1. Abele-Horn, M. C., et al. Association of ''Ureaplasma urealyticum'' biovars with clinical outcome in neonates obstetric patients and gynecological patients with pelvic inflammatory disease. J. Clin Microbiol. 1997; 35: 1199-1202. | + | *1. Abele-Horn, M. C., et al. Association of ''Ureaplasma urealyticum'' biovars with clinical outcome in neonates obstetric patients and gynecological patients with pelvic inflammatory disease. J. Clin Microbiol. 1997; 35: 1199-1202. |
| − | 2. Waites, K.B., B Katz and R.L Schelonka. Mycoplasmas and ureplasmas as neonatal pathogens. Clin. Microbiol. Rev. 2005; 18: 757-789. | + | *2. Waites, K.B., B Katz and R.L Schelonka. Mycoplasmas and ureplasmas as neonatal pathogens. Clin. Microbiol. Rev. 2005; 18: 757-789. |
[[Kategori:Sexuellt överförbara infektioner (STI)]] | [[Kategori:Sexuellt överförbara infektioner (STI)]] | ||
[[Kategori:Bakterier]] | [[Kategori:Bakterier]] | ||
Nuvarande version från 10 juli 2012 kl. 14.53
Huvudartikel
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)
Se även Mycoplasma hominis
Ureaplasma species (tilläggskod B96.8)[redigera]
Etiologi[redigera]
Ureaplasma urealyticum och Ureaplasma parvum, tidigare benämning U. urealyticum biovar. 1 och 2. Elementkod ATCC 27618 (avser U. urealyticum)
Smittämnet[redigera]
Ureaplasma species, totalt 7 har hittills identifierats, klassificeras tillsammans med Mycoplasma inom familjen Mycoplasmataceae. Liksom hos Mycoplasma är ureaplasmagenomet mycket litet och kodar för endast drygt 700 proteiner. Storleken på genomet hos U. urealyticum biovar 1 ligger mittemellan de hos M. genitalium och M. pneumoniae.
Endast U. urealyticum och U. parvum har isolerats från människa. De är fakultativt anaeroba och liksom alla Ureaplasma species producerar de ureas. Det är möjligt att skilja de båda arterna med molekylärbiologiska metoder, men i flesta kliniska sammanhang har det inte säkerställts om detta har någon betydelse. Det är därför praktiskt att sammanföra arterna inom begreppet Ureaplasma species. Bakterierna återfinns i första hand i orofarynx och urogenitalt.
Patogenes[redigera]
Överföring mellan människor sker förmodligen via sexuella kontakter, även via oralsex. Smitta till barnet kan också förekomma vid förlossningen. Virulensmekanismer är inte kartlagda. Liksom Mycoplasma species har de en förmåga att adherera till epitel. De producerar ett IgA-proteas som antas vara en virulensfaktor. De frisätter också stora mängder ammoniak genom sin urealytiska aktivitet.
Klinik[redigera]
Ureaplasma kan isoleras från urogenitalslemhinna hos mellan 40-80 % av friska sexuellt aktiva individer. Det anses klarlagt genom inokulationsstudier på friska försökspersoner att de i vissa fall kan framkalla uretrit hos män (se också avsnitt ospecifik uretrit). Bakterien har i enstaka fall påvisats i samband med epididymit och en association med kronisk prostatit diskuteras. Som andra ureasproducerande bakterier kan de sannolikt också orsaka njurstenar av infektionstyp. Det är däremot tveksamt om de kan orsaka pelvic inflammatory disease (PID) och eventuellt samband med senare infertilitet är ännu endast spekulativt (1). Spridning till blodbanorna har observerats i samband med abort men även efter normala förlossningar.
Ureaplasma kan kolonisera det nyfödda barnet genom vertikal transmission och ge upphov till kongenital pneumoni och meningit. Sekundärt till spridning till blodbanorna kan osteomyelit och purulent artrit uppstå hos barn och speciellt hos individer med hypogammaglobulinemi (2). Sårinfektion efter ingrepp i urogenitaltrakten ses också, men är inte så ofta rapporterad då Ureaplasma inte påvisas på konventionella bakteriologiska substrat.
Behandling[redigera]
Genitala infektioner med Ureaplasma species behandlas med klaritromycin som har den bästa MIC-profilen in vitro. Tetracyklin var tidigare ”the drug of choice” men resistensutveckling är inte ovanlig. Fluorokinoloner kan vara effektiva vid generaliserad spridning av bakterierna. Kinoloner kan vara aktuella som förstahandsmedel vid samtidig förekomst av M. hominis. Behandling av allvarliga infektioner, särskilt vid immundefekt bör ske i samarbete med specialist.
Prevention[redigera]
Undersökning av partner(s) är sällan relevant.
Provtagning[redigera]
Laboratoriediagnostik[redigera]
För deltaljerad beskrivning följ denna länk.
Provtagning för mikrobiologisk diagnostik kan i enstaka fall vara aktuell vid ospecifik uretrit hos män, men utförs i praktiken sällan. M. genitalium bör uteslutas innan diagnostik kommer på tal. Ureaplasma kan isoleras från alla typer av odlingsprov, förutsatt att transporten till laboratoriet sker korrekt. Pinnprov för odling och PCR kan med fördel transporteras i 2-SP-medium. Förutom 16S rRNA-genen används genen för ureas för påvisande av organismen med molekylärbiologisk diagnostik. Ureaplasma är dock förhållandevis lättodlad men kräver specialmedium för växt. Den växer inte i gängse blododlingssystem.
REFERENSER[redigera]
- 1. Abele-Horn, M. C., et al. Association of Ureaplasma urealyticum biovars with clinical outcome in neonates obstetric patients and gynecological patients with pelvic inflammatory disease. J. Clin Microbiol. 1997; 35: 1199-1202.
- 2. Waites, K.B., B Katz and R.L Schelonka. Mycoplasmas and ureplasmas as neonatal pathogens. Clin. Microbiol. Rev. 2005; 18: 757-789.