Skillnad mellan versioner av "Rekommendationer för bedömning och besvarande av urinodlingar"

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök
 
(3 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte)
Rad 5: Rad 5:
 
== Sammanfattande rekommendationer för bedömning och besvarande av urinodlingar ==
 
== Sammanfattande rekommendationer för bedömning och besvarande av urinodlingar ==
  
−
Det är uppenbart att patientens ''symtom'' och kliniska status har stor betydelse vid bedömning av ett odlingsresultat. Av detta följer att betydligt större uppmärksamhet måste ägnas åt remissens information. Gruppen rekommenderar därför att remissen förses med fasta fält för notering av hur provet tagits och av ev. symtom. Gärna i form av kryssrutor för exempelvis “miktionssveda”, “urinträngningar”  och “feber”. Förekomst av positivt nitrittest och andra laboratorieresultat såsom pyuri är också av intresse. Saknas remissuppgifter föreslås kommentar typen: Beslut om art- och resistensbestämning baseras på provtyp och symtomatologi. Eftersom sådana uppgifter saknas har diagnostiken begränsats.”
+
Det är uppenbart att patientens '''symtom''' och kliniska status har stor betydelse vid bedömning av ett odlingsresultat. Av detta följer att betydligt större uppmärksamhet måste ägnas åt remissens information. Gruppen rekommenderar därför att remissen förses med fasta fält för notering av hur provet tagits och av ev. symtom. Gärna i form av kryssrutor för exempelvis “miktionssveda”, “urinträngningar”  och “feber”. Förekomst av positivt nitrittest och andra laboratorieresultat såsom pyuri är också av intresse. Saknas remissuppgifter föreslås kommentar typen: Beslut om art- och resistensbestämning baseras på provtyp och symtomatologi. Eftersom sådana uppgifter saknas har diagnostiken begränsats.”
  
−
Sedan länge har lägre gränser än 10e8 CFU/L gällt vid odling av urin från ''[[UVI-provtagning-blåspunktion|blåspunktion,]] cystoskopi'' och ''engångskateterisering''. Som redovisats ovan har också låg bakteriekoncentration i MSU från patient med akuta miktionsbesvär  hög signifikans.
+
Sedan länge har lägre gränser än <math>10^8</math> CFU/L gällt vid odling av urin från '''[[UVI-provtagning-blåspunktion|blåspunktion,]] cystoskopi' och '''engångskateterisering'''. Som redovisats ovan har också låg bakteriekoncentration i MSU från patient med akuta miktionsbesvär  hög signifikans.
  
−
Gruppen föreslår därför att'' gränsen vid symtomgivande UVI'' orsakad av  ''primärpatogener'' (''E. coli'' och ''S. saprophyticus'', grupp 1, tabell 1, sid. 23) sätts till 10e6 CFU/L MSU. För ''sekundärpatogener'' (grupp II) föreslår vi gränserna <math>10^7</math> CFU/L MSU för kvinnor och 10e6 CFU/L MSU för män. För män är risken provtagningsförorening mycket mindre. För ''tveksamt patogena bakterier'' (grupp III) föreslås gränsen  <math>10^8</math> CFU/L MSU i renkultur om patienten har symtom.
+
Gruppen föreslår därför att '''gränsen vid symtomgivande UVI''' orsakad av  '''primärpatogener''' (''E. coli'' och ''S. saprophyticus'', grupp 1) sätts till ≥<math>10^6</math> CFU/L MSU. För '''sekundärpatogener''' (grupp II) föreslår vi gränserna ≥<math>10^7</math> CFU/L MSU för kvinnor och ≥<math>10^6</math> CFU/L MSU för män. För män är risken provtagningsförorening mycket mindre. För '''tveksamt patogena bakterier''' (grupp III) föreslås gränsen  ≥ <math>10^8</math> CFU/L MSU i renkultur om patienten har symtom.
  
−
''Saknas symtom'' gäller de gamla kriterierna för ABU ( <math>10^8</math> CFU/L av samma bakterieart i två konsekutiva MSU, alternativt positivt nitrittest och l0e8 CFU/L MSU i ett prov). Saknas uppgift om symtom bör odlingsfynd i intervallet <math>10^6</math> -<10e8 CFU/L MSU av primär- eller sekundärpatogener kommenteras med t. ex. ’“Kan vara relevant om patienten har symtom”.
+
'''Saknas symtom''' gäller de gamla kriterierna för ABU (≥<math>10^8</math> CFU/L av samma bakterieart i två konsekutiva MSU, alternativt positivt nitrittest och ≥<math>10^8</math> CFU/L MSU i ett prov). Saknas uppgift om symtom bör odlingsfynd i intervallet <math>10^6</math> -<<math>10^8</math> CFU/L MSU av primär- eller sekundärpatogener kommenteras med t. ex. ’“Kan vara relevant om patienten har symtom”.
  
−
Vid ''fynd av två arter'' i MSU föreslås att dessa endast beaktas hos patienter symtom och att gränserna sätts till <math>10^6</math> CFU/L för primärpatogener och till <math>10^6</math> CFU/L för  sekundärpatogener. Vid isolering av mer än två arter i MSU resistens bestäms endast fynd av primärpatogener.
+
Vid '''fynd av två arter''' i MSU föreslås att dessa endast beaktas hos patienter symtom och att gränserna sätts till ≥<math>10^6</math> CFU/L för primärpatogener och till ≥<math>10^8</math> CFU/L för  sekundärpatogener. Vid isolering av mer än två arter i MSU resistens bestäms endast fynd av primärpatogener.
  
−
Lägre gränser föreslås för prov erhållna via ''blåspunktion, cystoskopi'' och ''engångskateterisering''.
+
'''Lägre gränser''' föreslås för prov erhållna via '''blåspunktion, cystoskopi''' och '''engångskateterisering'''.
  
−
Prov från patienter med ''KAD'' behandlas olika beroende på patientens symtomatologi. Hos patienter med symtom identifieras och resistensbestäms samtliga fynd, medan insatserna koncentreras på gramnegativa stavar i asymtomatiska fall
+
Prov från patienter med '''KAD''' behandlas olika beroende på patientens symtomatologi. Hos patienter med symtom identifieras och resistensbestäms samtliga fynd, medan insatserna koncentreras på gramnegativa stavar i asymtomatiska fall
 
   
 
   
 
Fynd av bakterier tillhörande ''normal uretra- och genitalflora'' (grupp IV) kommenteras som provtagningsförorening. Endast på särskild indikation och efter individuell bedömning görs ytterligare undersökningar.
 
Fynd av bakterier tillhörande ''normal uretra- och genitalflora'' (grupp IV) kommenteras som provtagningsförorening. Endast på särskild indikation och efter individuell bedömning görs ytterligare undersökningar.
Rad 23: Rad 23:
 
De av gruppen föreslagna sänkningarna av brytpunkterna för bakteriuri medför krav på ''utodling av större urinvolym''. Kravet på ''korrekt provtagningsteknik'' kommer också att öka. Det föreslås därför i referensmetoden att man inokulerar 10 μL på ett av odlingsmedierna med hjälp av mikropipett. En koloni motsvarar då <math>10^5</math> CFU/L. Vid odling av blåspunktat etc. rekommenderas 0,1 mL inokulat.
 
De av gruppen föreslagna sänkningarna av brytpunkterna för bakteriuri medför krav på ''utodling av större urinvolym''. Kravet på ''korrekt provtagningsteknik'' kommer också att öka. Det föreslås därför i referensmetoden att man inokulerar 10 μL på ett av odlingsmedierna med hjälp av mikropipett. En koloni motsvarar då <math>10^5</math> CFU/L. Vid odling av blåspunktat etc. rekommenderas 0,1 mL inokulat.
  
−
Referensgruppen föreslår som ''[[Kvantitativ urinodling-hög rutinnivå|hög rutinnivå (nivå 2)]]'' kvantitativ odling på CLED-agar aerobt och blodagar i CO<SUB>2</SUB> i 2 dygn, men är väl medveten om att CLED-agar inkuberad 1 dygn [[Kvantitativ urinodling-låg rutinnivå (screening)|(nivå 1)]] i de allra flesta fall är tillräcklig för att ställa rätt diagnos vid förekomst av snabbväxande bakterier. [[Kvantitativ urinodling-jämförelsenivå|''Jämförelsemetoden'' (nivå 3)]] används efter individuell bedömning. I nivå 2 ingår blodagar inkuberad i CO<SUB>2</SUB>-miljö, dels för att möjliggöra indolspottest på misstänkt ''E. coli'', dels för att öka specificiteten genom identifiering av bakterier från urogenitalfloran.
+
Referensgruppen föreslår som [[Kvantitativ urinodling-hög rutinnivå|hög rutinnivå (nivå 2)]] kvantitativ odling på CLED-agar aerobt och blodagar i CO<SUB>2</SUB> i 2 dygn, men är väl medveten om att CLED-agar inkuberad 1 dygn [[Kvantitativ urinodling-låg rutinnivå (screening)|(nivå 1)]] i de allra flesta fall är tillräcklig för att ställa rätt diagnos vid förekomst av snabbväxande bakterier. [[Kvantitativ urinodling-jämförelsenivå|Jämförelsemetoden (nivå 3)]] används efter individuell bedömning. I nivå 2 ingår blodagar inkuberad i CO<SUB>2</SUB>-miljö, dels för att möjliggöra indolspottest på misstänkt ''E. coli'', dels för att öka specificiteten genom identifiering av bakterier från urogenitalfloran.
  
 
== REFERENSER ==
 
== REFERENSER ==
Rad 33: Rad 33:
 
*Clarridge JE, Johnson JR, Pezzlo MT. Laboratory diagnosis of urinary tract infections. Cumitech 2B. Washington: American Society for Microbiology, 1998.
 
*Clarridge JE, Johnson JR, Pezzlo MT. Laboratory diagnosis of urinary tract infections. Cumitech 2B. Washington: American Society for Microbiology, 1998.
  
−
*Elliot TSJ, Slack RCB, Bishop MC. Scanning electron microscopy and bacteriology of the human bladder in acute and chronjc urinary tract infections. In: Asscher A W, Brumfitt W, eds. Microbiologjcal diseases in nephrology. Chichester: John Wiley & Sons Ltd, l986:3146
+
*Elliot TSJ, Slack RCB, Bishop MC. Scanning electron microscopy and bacteriology of the human bladder in acute and chronic urinary tract infections. In: Asscher A W, Brumfitt W, eds. Microbiologjcal diseases in nephrology. Chichester: John Wiley & Sons Ltd, l986:3146
  
−
*Fairley KF, Birch DF. Detection of bladder bacteriuria in patients with acute urinary Symptoms J lnfec Dis 1989;159:22631
+
*Fairley KF, Birch DF. Detection of bladder bacteriuria in patients with acute urinary symptoms J Infec Dis 1989;159:22631
  
 
*Fihn SD, Johnson C, Stamm WE. ''Escherichia coli'' urethritis in women with symptoms of acute urinary tract infection. J Infect Dis l988;157196-9
 
*Fihn SD, Johnson C, Stamm WE. ''Escherichia coli'' urethritis in women with symptoms of acute urinary tract infection. J Infect Dis l988;157196-9
Rad 57: Rad 57:
 
*Stark RP, Maki DG. Bacteriuria in the catheterized patient. What quantitative level 4 bacteriuria is relevant? N Engl J Med 1984;311:560-4.
 
*Stark RP, Maki DG. Bacteriuria in the catheterized patient. What quantitative level 4 bacteriuria is relevant? N Engl J Med 1984;311:560-4.
  
−
*Stamm WE, Counts GW, Running KR, Fihn S, Turck M, Holmes KK. Diagnosis of l-form infection in acutely dysuric women. N Engi J Med 1982;307:463-8.
+
*Stamm WE, Counts GW, Running KR, Fihn S, Turck M, Holmes KK. Diagnosis of coliform infection in acutely dysuric women. N Engl J Med 1982;307:463-8.
  
 
*Österberg E, Hallander HO, Kallner A, Lundin A, Svensson SB, Åberg H. Female in primary health care. Bacteriological and clinical characteristics. Scand J Infect D 1 990;22:477-84.
 
*Österberg E, Hallander HO, Kallner A, Lundin A, Svensson SB, Åberg H. Female in primary health care. Bacteriological and clinical characteristics. Scand J Infect D 1 990;22:477-84.
  
 
[[Kategori:Urinvägsinfektioner]]
 
[[Kategori:Urinvägsinfektioner]]

Nuvarande version från 9 februari 2010 kl. 10.21

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Urinvägsinfektioner/bakteriuri, 2:a upplagan 2000

Sammanfattande rekommendationer för bedömning och besvarande av urinodlingar[redigera]

Det är uppenbart att patientens symtom och kliniska status har stor betydelse vid bedömning av ett odlingsresultat. Av detta följer att betydligt större uppmärksamhet måste ägnas åt remissens information. Gruppen rekommenderar därför att remissen förses med fasta fält för notering av hur provet tagits och av ev. symtom. Gärna i form av kryssrutor för exempelvis “miktionssveda”, “urinträngningar” och “feber”. Förekomst av positivt nitrittest och andra laboratorieresultat såsom pyuri är också av intresse. Saknas remissuppgifter föreslås kommentar typen: Beslut om art- och resistensbestämning baseras på provtyp och symtomatologi. Eftersom sådana uppgifter saknas har diagnostiken begränsats.”

Sedan länge har lägre gränser än CFU/L gällt vid odling av urin från blåspunktion, cystoskopi' och engångskateterisering. Som redovisats ovan har också låg bakteriekoncentration i MSU från patient med akuta miktionsbesvär hög signifikans.

Gruppen föreslår därför att gränsen vid symtomgivande UVI orsakad av primärpatogener (E. coli och S. saprophyticus, grupp 1) sätts till ≥ CFU/L MSU. För sekundärpatogener (grupp II) föreslår vi gränserna ≥ CFU/L MSU för kvinnor och ≥ CFU/L MSU för män. För män är risken provtagningsförorening mycket mindre. För tveksamt patogena bakterier (grupp III) föreslås gränsen ≥ CFU/L MSU i renkultur om patienten har symtom.

Saknas symtom gäller de gamla kriterierna för ABU (≥ CFU/L av samma bakterieart i två konsekutiva MSU, alternativt positivt nitrittest och ≥ CFU/L MSU i ett prov). Saknas uppgift om symtom bör odlingsfynd i intervallet -< CFU/L MSU av primär- eller sekundärpatogener kommenteras med t. ex. ’“Kan vara relevant om patienten har symtom”.

Vid fynd av två arter i MSU föreslås att dessa endast beaktas hos patienter symtom och att gränserna sätts till ≥ CFU/L för primärpatogener och till ≥ CFU/L för sekundärpatogener. Vid isolering av mer än två arter i MSU resistens bestäms endast fynd av primärpatogener.

Lägre gränser föreslås för prov erhållna via blåspunktion, cystoskopi och engångskateterisering.

Prov från patienter med KAD behandlas olika beroende på patientens symtomatologi. Hos patienter med symtom identifieras och resistensbestäms samtliga fynd, medan insatserna koncentreras på gramnegativa stavar i asymtomatiska fall

Fynd av bakterier tillhörande normal uretra- och genitalflora (grupp IV) kommenteras som provtagningsförorening. Endast på särskild indikation och efter individuell bedömning görs ytterligare undersökningar.

De av gruppen föreslagna sänkningarna av brytpunkterna för bakteriuri medför krav på utodling av större urinvolym. Kravet på korrekt provtagningsteknik kommer också att öka. Det föreslås därför i referensmetoden att man inokulerar 10 μL på ett av odlingsmedierna med hjälp av mikropipett. En koloni motsvarar då CFU/L. Vid odling av blåspunktat etc. rekommenderas 0,1 mL inokulat.

Referensgruppen föreslår som hög rutinnivå (nivå 2) kvantitativ odling på CLED-agar aerobt och blodagar i CO2 i 2 dygn, men är väl medveten om att CLED-agar inkuberad 1 dygn (nivå 1) i de allra flesta fall är tillräcklig för att ställa rätt diagnos vid förekomst av snabbväxande bakterier. Jämförelsemetoden (nivå 3) används efter individuell bedömning. I nivå 2 ingår blodagar inkuberad i CO2-miljö, dels för att möjliggöra indolspottest på misstänkt E. coli, dels för att öka specificiteten genom identifiering av bakterier från urogenitalfloran.

REFERENSER[redigera]

  • Arav-Boger R, Leiboyicj L, Danon YL. Urinary tract infections with low and high colony counts in young women. Arch Intern Med 1994; 154:300-4.
  • Brooks D, Maudar A. Pathogenesis of the urethral syndrome in women and its diagnosis in general practice. Lancet 1972;ii:8938.
  • Clarridge JE, Johnson JR, Pezzlo MT. Laboratory diagnosis of urinary tract infections. Cumitech 2B. Washington: American Society for Microbiology, 1998.
  • Elliot TSJ, Slack RCB, Bishop MC. Scanning electron microscopy and bacteriology of the human bladder in acute and chronic urinary tract infections. In: Asscher A W, Brumfitt W, eds. Microbiologjcal diseases in nephrology. Chichester: John Wiley & Sons Ltd, l986:3146
  • Fairley KF, Birch DF. Detection of bladder bacteriuria in patients with acute urinary symptoms J Infec Dis 1989;159:22631
  • Fihn SD, Johnson C, Stamm WE. Escherichia coli urethritis in women with symptoms of acute urinary tract infection. J Infect Dis l988;157196-9
  • Kass EH. Asymptomatic infections of the urinary tract. Trans Assoc Am Physicians 1956;695&M
  • Kass EH. The role of asymptomatic bacteriuria in the pathogenesis of pyelonephritis.
  • Quinn EL, Kass EH, eds. Biology of pyelonephritis. Boston: Little, Brown & C 1960:399-412.
  • Kunin CM, VanArsdale White L, Hua Hua T. A reassessment of the "importance of count" bacteriuria in young women with acute urinary symptoms. Ann Intern 1993;119:454-60.
  • Lipsky BA, Ireton RC, Fihn SD, Hackett R, Berger RE. Diagnosis of bacteriuria in specimen collection and culture interpretation. J Infect Dis 1987:155:847-54.
  • Mabeck CE. Studies in urinary tract infections. 1. The diagnosis of bacteriuria in women. Acta Med Scand 1969:186:35-8.
  • Papapetropoulou M, Pappas A. The acute urethral syndrome in routine practice. Infection 1987;14:113-8.
  • Sjöberg I, Håkansson S. Betastreptokocker grupp B under graviditet. Infektioner vid graviditet. Svensk Förenings för Obstetrik och Gynekologi arbets- och referensgrupp för obstetriska och gynekologiska infektioner. Rapport nr 19,1990.
  • Stark RP, Maki DG. Bacteriuria in the catheterized patient. What quantitative level 4 bacteriuria is relevant? N Engl J Med 1984;311:560-4.
  • Stamm WE, Counts GW, Running KR, Fihn S, Turck M, Holmes KK. Diagnosis of coliform infection in acutely dysuric women. N Engl J Med 1982;307:463-8.
  • Österberg E, Hallander HO, Kallner A, Lundin A, Svensson SB, Åberg H. Female in primary health care. Bacteriological and clinical characteristics. Scand J Infect D 1 990;22:477-84.
Hämtad från "http://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Rekommendationer_för_bedömning_och_besvarande_av_urinodlingar&oldid=6069"