Skillnad mellan versioner av "Hakmask"
| (16 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | '''Huvudartikel, publicerad | + | '''Huvudartikel''', publicerad mars 2012. |
---------- | ---------- | ||
''Till innehållförteckning för [[Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik]]'' | ''Till innehållförteckning för [[Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik]]'' | ||
| + | ------- | ||
==Hakmaskar (''Ancylostoma duodenale'', ''Necator americanus'')== | ==Hakmaskar (''Ancylostoma duodenale'', ''Necator americanus'')== | ||
| Rad 9: | Rad 10: | ||
Utsöndrade hakmask-ägg mognar i fuktig och varm jord med en optimal temperatur på 20–30 ˚C. Det första larvstadiet (rhabditiform) utvecklas gradvis till det infektiösa stadiet (filariform), som återfinns i jord.'' Ancylostoma''- infektion överförs genom huden och/eller genom oralt intag av larver, medan ''Necator'' bara kan fullborda sin livscykel efter hudpenetration. Larverna invaderar intakt hud, varefter de migrerar till lungorna, luftstrupen och svalget, där de sväljs ner. I tunntarmen mognar de till könsmogna maskar och parar sig. Äggproduktionen börjar ca 4–7 veckor efter infektion. ''Ancylostoma'' producerar mer än dubbelt så många ägg per dygn som ''Necator'' (20 000–30 000 mot 2 000–11 000). Medellivslängden för ''Ancylostoma'' är cirka 1 år medan ''Necator'' lever cirka 3–5 år. | Utsöndrade hakmask-ägg mognar i fuktig och varm jord med en optimal temperatur på 20–30 ˚C. Det första larvstadiet (rhabditiform) utvecklas gradvis till det infektiösa stadiet (filariform), som återfinns i jord.'' Ancylostoma''- infektion överförs genom huden och/eller genom oralt intag av larver, medan ''Necator'' bara kan fullborda sin livscykel efter hudpenetration. Larverna invaderar intakt hud, varefter de migrerar till lungorna, luftstrupen och svalget, där de sväljs ner. I tunntarmen mognar de till könsmogna maskar och parar sig. Äggproduktionen börjar ca 4–7 veckor efter infektion. ''Ancylostoma'' producerar mer än dubbelt så många ägg per dygn som ''Necator'' (20 000–30 000 mot 2 000–11 000). Medellivslängden för ''Ancylostoma'' är cirka 1 år medan ''Necator'' lever cirka 3–5 år. | ||
===Symtom och klinisk bild=== | ===Symtom och klinisk bild=== | ||
| − | Maskarna suger blod från tarmväggen. De utsöndrar antikoagulanter vilket gör att blodförlusten fortsätter efter det att maskarna har migrerat till en annan plats i tarmen. En ''Ancylostoma''-mask förtär 0,1–0,2 | + | Maskarna suger blod från tarmväggen. De utsöndrar antikoagulanter vilket gör att blodförlusten fortsätter efter det att maskarna har migrerat till en annan plats i tarmen. En ''Ancylostoma''-mask förtär 0,1–0,2 mL blod per dag; ''Necator'' förtär 0,03-0,05 mL per dag. Blodförlusten vid massiv infektion (upp till flera tusen maskar) kan uppgå till 100 mL dagligen. Förutom anemi förekommer även ödem. Eosinofilin är som högst 5–9 veckor efter infektion och sammanfaller med förekomst av vuxna maskar i tarmen. |
Patienter med få maskar är oftast asymtomatiska. En moderat eller stor hakmaskbörda kan, förutom anemi, ge återkommande magont, ömhet och illamående. Vidare kan hämmad tillväxt och skoltrötthet förekomma hos barn. | Patienter med få maskar är oftast asymtomatiska. En moderat eller stor hakmaskbörda kan, förutom anemi, ge återkommande magont, ömhet och illamående. Vidare kan hämmad tillväxt och skoltrötthet förekomma hos barn. | ||
| − | Hund- och katt-parasiter (t. ex. ''A. braziliense'' och ''A. caninum''), kan tillfälligt infektera människa. Maskar mognar inte till vuxna utan förblir larver som migrerar i överhuden (epidermis) och orsakar kutan larva migrans symtom. | + | Hund- och katt-parasiter (t. ex. ''A. braziliense'' och ''A. caninum''), kan tillfälligt infektera människa. Maskar mognar inte till vuxna utan förblir larver som migrerar i överhuden (epidermis) och orsakar kutan larva migrans symtom. |
| + | |||
===Epidemiologi=== | ===Epidemiologi=== | ||
| − | Hakmaskar finns främst i samhällen med dålig omgivningshygien i tropiska och subtropiska områden. Störst antal hakmask fall finns i Asien, följt av Afrika söder om Sahara. Liksom vid infektioner med andra maskar som Ascaris, Trichuris och Schistosoma, är det mest barn och ungdomar som drabbas. Sjukdomen smittar inte från person till person. Inkubationstiden anges vara från några veckor till flera månader. | + | Hakmaskar finns främst i samhällen med dålig omgivningshygien i tropiska och subtropiska områden. Störst antal hakmask fall finns i Asien, följt av Afrika söder om Sahara. Liksom vid infektioner med andra maskar som ''[[Ascaris lumbricoides|Ascaris]]'', ''[[Trichuris trichiura|Trichuris ]]'' och ''[[Schistosoma spp.|Schistosoma ]]'', är det mest barn och ungdomar som drabbas. Sjukdomen smittar inte från person till person. Inkubationstiden anges vara från några veckor till flera månader. |
| − | Provtagning och transport | + | ==Provtagning och transport== |
| − | Provmaterial | + | ===Provmaterial=== |
Fecesprov. | Fecesprov. | ||
| − | + | ===Provtagning=== | |
| − | Se provtagningsföreskrifter | + | Se [[Provtagning och transport|provtagningsföreskrifter]] |
| − | Förvaring/transport | + | |
| + | ===Förvaring/transport=== | ||
Fixerat fecesprov kan förvaras i rumstemperatur eller i kylskåp. Förvaring av ofixerat fecesprov i rumstemperatur i mera än ett dygn kan resultera i utveckling av rhabditiformalarver. | Fixerat fecesprov kan förvaras i rumstemperatur eller i kylskåp. Förvaring av ofixerat fecesprov i rumstemperatur i mera än ett dygn kan resultera i utveckling av rhabditiformalarver. | ||
| − | Laboratoriediagnostik | + | |
| − | Allmänt | + | ==Laboratoriediagnostik== |
| − | Laboratoriediagnostik är baserad på påvisning av maskägg i fecesprov. Prov bör tas 4–7 veckor efter trolig infektion. Ägg från A. duodenale och N. americanus kan inte särskiljas med mikroskopi. Arterna kan dock särskiljas på basen av morfologiska skillnader hos odlade filariforma larver. | + | ===Allmänt=== |
| − | Referensmetod | + | Laboratoriediagnostik är baserad på påvisning av maskägg i fecesprov. Prov bör tas 4–7 veckor efter trolig infektion. Ägg från ''A. duodenale'' och ''N. americanus'' kan inte särskiljas med mikroskopi. Arterna kan dock särskiljas på basen av morfologiska skillnader hos odlade filariforma larver. |
| − | Påvisning av ägg i feces efter formalin/etylacetatkoncentrering ( | + | ===Referensmetod=== |
| − | Avläsningskriterier | + | Påvisning av ägg i feces efter formalin/etylacetatkoncentrering ([[PAR 01 Cystor och maskägg, feces koncentration|PAR 01 ]]). |
| − | Äggen, 55–75 µm x 36–40 µm, har en tunn vägg, är ovala med rundade ändar och innehåller ett outvecklat embryo (8–32 celler). Ägg med utvecklade larver samt fria rhabditiforma larver kan förekomma om feces förvarats ofixerad mera än ett dygn. Rabditiforma larver mäter 250-350 µm x 17 µm, har lång munkanal och ett litet, ofta osynligt organ (genital primordium) vid tarmens mittpunkt. Filariforma-larver förekommer normalt inte i feces. De kan påträffas i ofixerade prov som har stått en längre tid i rumstemperatur (minst 5 dagar). Filariforma hakmask-larver har en kort matstrupe (en fjärdedel av tarmlängden) och en spetsig, odelad bakdel. | + | ====Avläsningskriterier==== |
| − | Förväxlingsparasiter | + | [[Fil:HakmaskÄggAM.jpg|thumb|200px|left|Hakmask-ägg ''Foto: Anders Magnusson, Smittskyddsinstitutet'' ]] |
| − | Ägg från Trichostrongylus spp. är större: 73–95 µm x 40–50 µm, har tjockare vägg och är spetsiga i ena änden. | + | |
| − | Rhabditiforma-larver från Strongyloides stercoralis har samma storlek som hakmask-larver men har kortare munkanal och ett synligt organ (genital primordium) vid tarmens mittpunkt. Filariforma S. stercoralis-larver har en matstrupe som är lika lång som tarmen samt en delad bakdel. | + | Äggen, 55–75 µm x 36–40 µm, har en tunn vägg, är ovala med rundade ändar och innehåller ett outvecklat embryo (8–32 celler). Ägg med utvecklade larver samt fria rhabditiforma larver kan förekomma om feces förvarats ofixerad mera än ett dygn. |
| − | Kvalitetssäkring | + | |
| − | Deltar i kvalitetsutskick för cystor och maskägg, t. ex UK NEQAS. | + | Rabditiforma larver mäter 250-350 µm x 17 µm, har lång munkanal och ett litet, ofta osynligt organ (genital primordium) vid tarmens mittpunkt. |
| − | Svarsrutiner | + | |
| − | Ägg från A. duodenale och N. americanus är morfologiskt oskiljbara och utsvaras som hakmask. | + | Filariforma-larver förekommer normalt inte i feces. De kan påträffas i ofixerade prov som har stått en längre tid i rumstemperatur (minst 5 dagar). Filariforma hakmask-larver har en kort matstrupe (en fjärdedel av tarmlängden) och en spetsig, odelad bakdel. |
| + | |||
| + | ====Förväxlingsparasiter==== | ||
| + | Ägg från ''[[Trichostrongylus spp.|Trichostrongylus ]]'' spp. är större: 73–95 µm x 40–50 µm, har tjockare vägg och är spetsiga i ena änden. | ||
| + | |||
| + | Rhabditiforma-larver från '' [[Strongyloides stercoralis]] '' har samma storlek som hakmask-larver men har kortare munkanal och ett synligt organ (genital primordium) vid tarmens mittpunkt. | ||
| + | |||
| + | Filariforma ''S. stercoralis''-larver har en matstrupe som är lika lång som tarmen samt en delad bakdel. | ||
| + | |||
| + | ====Kvalitetssäkring==== | ||
| + | Deltar i kvalitetsutskick för cystor och maskägg, t. ex. UK NEQAS. | ||
| + | ====Svarsrutiner==== | ||
| + | Ägg från'' A. duodenale'' och ''N. americanus'' är morfologiskt oskiljbara och utsvaras som hakmask. | ||
| + | |||
Inga maskägg påvisade /Ägg av hakmask påvisade. | Inga maskägg påvisade /Ägg av hakmask påvisade. | ||
| − | Laboratorierapportering | + | ===Laboratorierapportering=== |
| − | Infektion med hakmask är inte anmälningspliktig. | + | Infektion med hakmask är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. |
| − | Litteraturhänvisningar | + | |
| − | + | ==Litteraturhänvisningar== | |
| − | + | *Hortez PJ et al. Hookworm infection. N Engl J Med. 2004; 351:799-807. | |
| − | + | *Brooker S, Bethony J. and Hotez PJ. Human hookworm infection in the 21st century. Adv Parasitol. 2004; 58:197-288. | |
| + | *Bowman DD, Montgomery SP, Zajac AM, Eberhard ML, Kazacos KR. Hookworms of dogs and cats as agents of cutaneous larva migrans. Trends Parasitol. 2010 Apr;26(4):162-7. | ||
| − | |||
[[Kategori:Parasiter]] | [[Kategori:Parasiter]] | ||
Nuvarande version från 3 oktober 2012 kl. 08.47
Huvudartikel, publicerad mars 2012.
Till innehållförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik
Hakmaskar (Ancylostoma duodenale, Necator americanus)[redigera]
Smittämne[redigera]
Hakmaskar är små, några mm långa rundmaskar (nematoder). De vuxna maskarnas mun är försedd med ”tänder” som möjliggör vidhäftning i tunntarmsväggen.
Livscykel[redigera]
Utsöndrade hakmask-ägg mognar i fuktig och varm jord med en optimal temperatur på 20–30 ˚C. Det första larvstadiet (rhabditiform) utvecklas gradvis till det infektiösa stadiet (filariform), som återfinns i jord. Ancylostoma- infektion överförs genom huden och/eller genom oralt intag av larver, medan Necator bara kan fullborda sin livscykel efter hudpenetration. Larverna invaderar intakt hud, varefter de migrerar till lungorna, luftstrupen och svalget, där de sväljs ner. I tunntarmen mognar de till könsmogna maskar och parar sig. Äggproduktionen börjar ca 4–7 veckor efter infektion. Ancylostoma producerar mer än dubbelt så många ägg per dygn som Necator (20 000–30 000 mot 2 000–11 000). Medellivslängden för Ancylostoma är cirka 1 år medan Necator lever cirka 3–5 år.
Symtom och klinisk bild[redigera]
Maskarna suger blod från tarmväggen. De utsöndrar antikoagulanter vilket gör att blodförlusten fortsätter efter det att maskarna har migrerat till en annan plats i tarmen. En Ancylostoma-mask förtär 0,1–0,2 mL blod per dag; Necator förtär 0,03-0,05 mL per dag. Blodförlusten vid massiv infektion (upp till flera tusen maskar) kan uppgå till 100 mL dagligen. Förutom anemi förekommer även ödem. Eosinofilin är som högst 5–9 veckor efter infektion och sammanfaller med förekomst av vuxna maskar i tarmen. Patienter med få maskar är oftast asymtomatiska. En moderat eller stor hakmaskbörda kan, förutom anemi, ge återkommande magont, ömhet och illamående. Vidare kan hämmad tillväxt och skoltrötthet förekomma hos barn. Hund- och katt-parasiter (t. ex. A. braziliense och A. caninum), kan tillfälligt infektera människa. Maskar mognar inte till vuxna utan förblir larver som migrerar i överhuden (epidermis) och orsakar kutan larva migrans symtom.
Epidemiologi[redigera]
Hakmaskar finns främst i samhällen med dålig omgivningshygien i tropiska och subtropiska områden. Störst antal hakmask fall finns i Asien, följt av Afrika söder om Sahara. Liksom vid infektioner med andra maskar som Ascaris, Trichuris och Schistosoma , är det mest barn och ungdomar som drabbas. Sjukdomen smittar inte från person till person. Inkubationstiden anges vara från några veckor till flera månader.
Provtagning och transport[redigera]
Provmaterial[redigera]
Fecesprov.
Provtagning[redigera]
Förvaring/transport[redigera]
Fixerat fecesprov kan förvaras i rumstemperatur eller i kylskåp. Förvaring av ofixerat fecesprov i rumstemperatur i mera än ett dygn kan resultera i utveckling av rhabditiformalarver.
Laboratoriediagnostik[redigera]
Allmänt[redigera]
Laboratoriediagnostik är baserad på påvisning av maskägg i fecesprov. Prov bör tas 4–7 veckor efter trolig infektion. Ägg från A. duodenale och N. americanus kan inte särskiljas med mikroskopi. Arterna kan dock särskiljas på basen av morfologiska skillnader hos odlade filariforma larver.
Referensmetod[redigera]
Påvisning av ägg i feces efter formalin/etylacetatkoncentrering (PAR 01 ).
Avläsningskriterier[redigera]
Äggen, 55–75 µm x 36–40 µm, har en tunn vägg, är ovala med rundade ändar och innehåller ett outvecklat embryo (8–32 celler). Ägg med utvecklade larver samt fria rhabditiforma larver kan förekomma om feces förvarats ofixerad mera än ett dygn.
Rabditiforma larver mäter 250-350 µm x 17 µm, har lång munkanal och ett litet, ofta osynligt organ (genital primordium) vid tarmens mittpunkt.
Filariforma-larver förekommer normalt inte i feces. De kan påträffas i ofixerade prov som har stått en längre tid i rumstemperatur (minst 5 dagar). Filariforma hakmask-larver har en kort matstrupe (en fjärdedel av tarmlängden) och en spetsig, odelad bakdel.
Förväxlingsparasiter[redigera]
Ägg från Trichostrongylus spp. är större: 73–95 µm x 40–50 µm, har tjockare vägg och är spetsiga i ena änden.
Rhabditiforma-larver från Strongyloides stercoralis har samma storlek som hakmask-larver men har kortare munkanal och ett synligt organ (genital primordium) vid tarmens mittpunkt.
Filariforma S. stercoralis-larver har en matstrupe som är lika lång som tarmen samt en delad bakdel.
Kvalitetssäkring[redigera]
Deltar i kvalitetsutskick för cystor och maskägg, t. ex. UK NEQAS.
Svarsrutiner[redigera]
Ägg från A. duodenale och N. americanus är morfologiskt oskiljbara och utsvaras som hakmask.
Inga maskägg påvisade /Ägg av hakmask påvisade.
Laboratorierapportering[redigera]
Infektion med hakmask är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.
Litteraturhänvisningar[redigera]
- Hortez PJ et al. Hookworm infection. N Engl J Med. 2004; 351:799-807.
- Brooker S, Bethony J. and Hotez PJ. Human hookworm infection in the 21st century. Adv Parasitol. 2004; 58:197-288.
- Bowman DD, Montgomery SP, Zajac AM, Eberhard ML, Kazacos KR. Hookworms of dogs and cats as agents of cutaneous larva migrans. Trends Parasitol. 2010 Apr;26(4):162-7.