Skillnad mellan versioner av "HTLV-infektion"

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rad 1: Rad 1:
 +
'''Huvudartikel'''
 +
 +
----
 +
 
Till innehållsförteckningen för ''[[Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)]]''  
 
Till innehållsförteckningen för ''[[Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)]]''  
  

Versionen från 30 juli 2009 kl. 11.39

Huvudartikel


Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)

eller

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar med falldefinition i artikeln HTLV-1 eller HTLV-2


HTLV-infektion (B33.3)

Etiologi

Humant T-lymfotropt virus typ 1 (HTLV-1, elementkod QU63203) och typ 2 (HTLV-2, elementkod QU63229)


Smittämnet

HTLV-1 beskrevs första gången 1980 och HTLV-2 några år senare. De tillhör familjen Retroviridae, som HIV, men klassificeras inom släkte (genus) Deltaretrovirus och har andra egenskaper. Sjukdomsförlopp och klinisk bild skiljer sig jämfört med HIV och även den globala epidemiologiska situationen är annorlunda.

Patogenes

De patogenetiska mekanismerna för HTLV-associerad sjukdom är inte fullständigt kartlagda. Då de primära målcellerna för HTLV-1/2 är lymfocyter är det logiskt att man får en påverkan på den normala funktionen i immunsystemet, med åtföljande autoimmunitet och malignitet. Vissa virusproteiner, t ex tax, transaktiverar ett stort antal humana gener vilka är aktiva i bl a virusreplikation och cellproliferation. Detta kan ha betydelse för de onkogena effekterna av HTLV. Paressjukdomen HAM/TSP (se klinik, nedan) karaktäriseras av en kronisk inflammation i ryggmärgen associerad med ökad lymfocytinfiltration i anslutning till lesionerna. HTLV sprids i likhet med HIV via blod och kroppsvätskor, men inte via alldagliga sociala kontakter.


Klinik

HTLV-1 kan orsaka olika typer av sjukdomstillstånd inkluderande relativt aggressiva blodmaligniteter (adult T-cellsleukemi eller lymfom, ATL), kronisk degenerativ neurologisk sjukdom (HTLV-associerad myelopati, även kallad tropisk spastisk parapares, HAM/TSP) och autoimmuna manifestationer såsom uveit, polymyosit, artrit och Sjögrens syndrom. Totalt beräknas att cirka 10 % av de infekterade drabbas av någon form av symtomatisk sjukdom, medan de övriga blir asymtomatiska bärare livet ut. Inga säkra prognostiska markörer är ännu kända. ATL tycks företrädesvis drabba individer efter mycket lång infektionstid, inte sällan personer som infekterats i barndomen. HAM/TSP uppträder vanligen betydligt tidigare i förloppet.

HTLV-2 isolerades först från en patient med hårcellsleukemi. Vidare studier har dock inte styrkt sambandet mellan denna sjukdom och HTLV-2. Detta virus tycks vara mindre benäget att orsaka sjukdom även om ett stigande antal fallrapporter med bl a HAM/TSP-liknande sjukdomsbild, leukemier och autoimmuna manifestationer har kommit. Samtidig HIV-1 och HTLV-2 –infektion har rapporterats ge polyneuropatier hos i v missbrukare.


Epidemiologi

Följ länken för detaljerad information

Provtagning

Följ länken för detaljerad information

Laboratoriediagnostik

Följ länken för detaljerad information. Alla nya blod- och plasmagivare i Sverige ska testas för HTLV-1/2 – infektion (se också avsnitt om blodgivarscreening). Även par som genomgår utredning för assisterad befruktning (in vitro – fertilisering) ska HTLV-testas. Den vanligaste och mest kostnadseffektiva principen för sållningstestning av HTLV-1/2 är påvisande av antikroppar i serum eller plasma. Serologisk metodik används även för typning mellan HTLV-1 och –2.

Behandling

Någon effektiv behandling finns ännu inte. Olika antivirala medel, interferon och kortison har prövats utan långsiktig effekt. Vid ATL har även aggressiv kemoterapi och benmärgstransplantation försökts men ännu inte lett till något genombrott.


Prevention

Inriktas i första hand på att undvika smitta vid blodtransfusioner genom att testa nya blodgivare. Infekterade mödrar bör i så stor utsträckning som möjligt undvika att amma sina barn. Sexuell smitta undviks i stor utsträckning med hjälp av kondom.


REFERENSER

1. Verdonc K, et al. Human T-lynphotropic virus 1: recent knowledge about an ancient infection. Lancet Inf Dis 2007;7:266-81.

2. Roucoux D, Murphy E. The epidemiology and disease outcomes of human T-lymphotropic virus type II. AIDS Rev. 2004;6:144-54. Review.

3. Tynell E, Andersson S, Lithander E, Arneborn M, Blomberg J, Hansson HB, Krook A, Nomberg M, Ramstedt K, Shanwell A, Bjorkman A. Screening for human T cell leukaemia/lymphoma virus among blood donors in Sweden: cost effectiveness analysis. BMJ. 1998;316:1417-22.