Smittskyddslagen, inledande översikt
Artikel publicerad i april 2012
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar
Smittskyddslagstiftningen och dess tillämpningar
Bakgrund
Smittskyddslagen (2004:168)[1] och smittskyddsförordningen (2004:255 med kompletterande föreskrifter till lagen [2]) reglerar samhällets skydd mot smittsamma sjukdomar. Enligt smittskyddslagen delas ansvaret för smittskyddsfrågor av Socialstyrelsen (samordnande funktion), Folkhälsomyndigheten (kunskapsmyndighet som föreslår lämpliga åtgärder) och de enskilda landstingen som skall vidta behövliga smittskyddsåtgärder lokalt. I varje landsting skall det finnas en smittskyddsläkare som utses av den lokala hälso-och sjukvårdsnämnden i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, HSL [3]). I frågor som inte gäller smittskyddsläkarens myndighetsutövning skall denne verka under nämnden. Smittskyddslagen föreskriver också att myndigheter inom smittskyddet, andra berörda myndigheter, läkare samt annan hälso- och sjukvårdspersonal skall samverka för att förebygga och begränsa utbrott eller spridning av smittsamma sjukdomar.
Se vidare artikel Smittskyddslagen och smittskyddsläkarorganisationen i landet.
Allmänfarliga, samhällsfarliga och anmälningspliktiga infektioner
De smittsamma sjukdomar som kan vara livshotande, innebära långvarig sjukdom eller svårt lidande eller medföra allvarliga konsekvenser och där det finns möjligheter att förebygga smittspridning benämns i lagen som allmänfarliga och är anmälnings- och smittspårningspliktiga. Samhällsfarliga sjukdomar enligt lagen är sådana som kan få spridning i samhället som kan innebära en allvarlig störning av viktiga samhällsfunktioner. För närvarande (april 2012) klassas bara smittkoppor och SARS dit. Vid samhällsfarliga sjukdomar får preciserade intrång i den enskildes integritet göras. Av övriga smittsamma sjukdomar anses vissa så allvarliga, att det ur smittskyddsaspekt är angeläget att fortlöpande bevaka deras utbredning. Dessa benämns anmälningspliktiga sjukdomar utöver allmänfarliga sjukdomar och listas i smittskyddsförordningen. De anmäls på ett likartat sätt, och flera av dem är också smittspårningspliktiga. Smittspårningsförfarandet regleras i SOSFS 2005-27. När det gäller dessa sjukdomar medges i smittskyddslagen inga restriktioner i den enskildes frihet. Sådana kan däremot tänkas bli aktuella enligt annan lagstiftning (t.ex. vid tecken på livsmedelsburen smitta).
Anmälningsförfarande
Enligt Smittskyddslagen och Smittskyddsförordningen skall både behandlande läkare och mikrobiologiska laboratorier anmäla inträffade liksom misstänkta fall av listade smittamma sjukdomar till lokal smittskyddsläkare och Folkhälsomyndigheten. Det dubbla anmälningsförfarandet ger en hög känslighet i övervakningssystemet. Kriterier för anmälan både av kliniker och laboratorium definieras i Socialstyrelsens falldefinitioner. Såväl misstänkt som bekräftad diagnos ska anmälas till Folkhälsomyndigheten genom via SmiNet, se artikel SmiNet, allmän beskrivning.
Med undantag av sexuellt överförbara infektioner (STI) anmäls samtliga listade sjukdomar med full patientidentitet. Vid STI-diagnos (dock ej hepatiter eller HTLV-infektion) skall anmälan i stället göras med så kallad rikskod (födelseårtal + fyra sista siffror i personnumret, se vidare under SmiNet, allmän beskrivning. Anmälan ska ske så snart som möjligt från diagnosen, i normalfallet inom 24 timmar. Klinisk anmälan skall innehålla uppgifter av epidemiologisk betydelse, t.ex. misstänkt smittkälla, smittvägar, smittland, riskyrke etc.
För att underlätta för kliniker bör remissvar om mikroorganism som faller under smittskyddslagstiftningen förses med kommentar:
- Infektionen skall enligt smittskyddslagen rapporteras till smittskyddsläkaren och Folkhälsomyndigheten.
Praktiska råd för handläggning av de viktigaste sjukdomarna enligt smittskyddslagen inkluderande Smittskyddsblad finns att ladda ned från Smittskyddsläkarföreningens hemsida [4]. En mer allmän information om olika smittsamma sjukdomar står att finna på Folkhälsomyndighetens hemsida: [5]
Frivillig laboratorierapportering
Förutom den anmälningsplikt som föreligger för organismer som listas i smittskyddslagen kan också överenskommelser mellan Folkhälsomyndigheten och svenska laboratorier fattas om så kallad frivillig laboratorierapportering. För närvarande omfattas sådan rapportering av Clostridium difficile, Norovirus/Sapovirus -infektion, influensa och RSV.