Nasofarynx-provtagning och odling

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Övre luftvägsinfektioner (ÖLI)

---

Provtagning och odling

För samtliga pinnprov under denna rubrik gäller att semikvantitering inte kan rekommenderas som referensmetod pga bristande reproducerbarhet. I rutinverksamhet kan semikvantitering av pinnprov emellertid vara av visst värde för att belysa mängdrelationen mellan potentiellt patogena och apatogena bakteriespecies.

Nasofarynx

Nasofarynx har en särpräglad mikroflora som skiljer sig från floran i såväl orofarynx som näsmussleregionen. Hos friska barn 1-7 år gamla är nasofarynx regelmässigt koloniserad med en eller flera av de klassiska luftvägspatogenerna Haemophilus influenzae,Streptococcus pneumoniae, Moraxella catarrhalis och inte sällan också grupp A streptokocker. Fynden hos barn med luftvägsinfektioner skiljer sig därför inte från fynden hos friska barn, vilket gör att nasofarynxodlingen i många fall visar en hög sensitivitet men en låg specificitet. Vid akut otit tex är specificiteten ca 50%. Den patogen som isoleras från mellanörat påträffas som enda patogen i hälften av fallen medan minst två patogener isoleras från nasofarynx i övriga fall.

Frekvensen isolerade nasofarynxpatogener sjunker med stigande ålder och är hos friska vuxna mindre än 10 % medan Neisseria meningitidis påträffas i 5-8 %. Hos vuxna är därför specificiteten högre än hos barn, men sensitiviteten ofta låg, ca 30 % vid pneumokockpneumoni.

Indikationer för provtagning

Akut otit: Provtagning är motiverad vid terapisvikt och upprepade recidiv. Dessutom i vissa patientgrupper såsom spädbarn mindre än 6-8 veckor, barn med leukemi, cystisk fibros eller utpräglad infektionsbenägenhet då etiologin hos dessa kan skilja sig från den som vanligen påträffas vid otit, Sekretprov från mellanörat är det optimala provmaterialet men paracentes utförs numera sällan varför nasofarynxodling blivit ett alltmera accepterat alternativ.

Laryngit: Vid akut laryngit hos vuxna efter en virusinfektion isoleras M. catarrhalis i 50-55% och H. influenzae i ca 10 %. Odling är motiverad ur differentialdiagnostisk synpunkt och ger vid positivt odlingsfynd vägledning för eventuell antibiotikabehandling. Vanligaste virala orsaken till laryngit anges vara influensavirus.

Se också Pertussis, pneumoni och exacerbation av kronisk bronkit, dessa frågeställningar är inkluderade i Infektionsdiagnostik. I2. Nedre Luftvägsinfektioner

Långvarig “pertussiform” hosta hos barn: Har associerats med Moraxella catarrhalis, men sambandet är fortfarande oklart. Symtomen kan orsakas av sinuit eller purulent rinit. Odling kan vara motiverad hos barn med långvarig purulent snuva (och därmed natthosta). M. cararrhalis isoleras ofta i dessa fall.

Epifaryagit: Hos vuxna ett oklart syndrom med ‘tjockhet bakom näsan och droppvis snuva. Ofta isoleras H. influenzae från dessa patienter.

Meningit: Vid misstanke på bakteriell meningit är nasofarynxprov indicerat särskilt om antbiotikabebandling påböijats med risk för negativ likvorodling som följd. Vid kontroll av meningokockbärarskap anses svalgprov ge bättre utbyte än nasofarynxprov. Ofta tas dock båda dessa prov samtidigt.

Sinuit: Nasofarynxprov är ej indicerat vid sinuit.

Provtagningsanvisningar nasofarynx - pinnprov

Materiel: Metalltråd med dakrontopp (nph-pinne) (2). Nässpekulum minskar risken för kontamination från näsan. SIFF transportmedium (ÖLI-bilaga 1).

Figur 8

Provtagning

Utan nässpekulum: Lägg handen på patientens huvud och lyft nästippen med tummen för att vidga näsöppningarna. För provtagningspinnen längs näsbotten till bakre svalgväggen. Låt den om möjligt ligga kvar 10-15 sek. Pinnen ska ha samma läge som katetern i Fig 8.

Med nässpekulum: Inspektera båda sidor och välj den med bäst utrymme. För provtagningspimien längs näsbotten till bakre svalgväggen. Undvik kontakt med nässkiljevägg och näsmusslor. Låt pinnen ligga kvar i 10-15 sek.

Hantering av prov: Transport i SIFF-medium. I avvaktan på transport förvaras provet i kylskåp. Vid meningokockfrågeställning skall provet alltid kombineras med svalgodling och omgående transporteras till laboratoriet om inte “bedside”-odling utförs vid tex epidemiologisk utredning.

Provtagningsanvisningar - Nasofarynxaspirat

• Materiel:
  • Engångshandskar
  • Handvakuumpump, alternativt stationär sugutrustning, alternativt 5 mL spruta
  • Sterilt sugset med provrör (tex NUNC, Kit for tracheal suction)
  • Näskateter (steril) tex Bardic Feeding “infant Tube 39 cm long 8 ch
  • Suturkniv, alternativt sax (steril)
  • Rör med 1 mL fosfatbuffrad koksalttösning (PBS)
  • Anrikningsrör beroende på lokala rutiner
  • Provrörsställ
  • Patientetiketter för provrör

Provtagning: Före provtagningen; torka bort ev snor och krustor från näshålans öppning men snyt inte. Uppskatta avståndet mellan näsborren och örsnibben, så att du vet hur långt katetern skall föras in. För in katetern vågrätt längs näshålans botten till det bakre nasofarynxområdet (Fig 8).

Sug nässekret genom att pumpa 2 gånger (om handpump används). Vrid katetern. Sug och dra ut.

Hantering av prov: För ner kateterspetsen i röret med koksaltlösningen (PBS).

All vätska skall sugas upp. Kontrollera att kateterns sköljts igenom ordentligt. Lossa katetern från sugsetet och skruva loss provröret. Doppa kateterspetsen i provröret och skölj av det som ev finns på utsidan. Det praktiska förfarandet åskådliggörs väl på en videofilm prodocerad vid Avd för klin mikrobiologi, UAS. Kan beställas från Folkhälsomyndigheten. Provmaterialet bör vara laboratoriet tillhanda samma dag. I väntan på transport skall röret förvaras i kylskåp intill utodling skett. Överväxt av ovidkommande bakterier kan annars inträffa.

Primärisolering

Basmedier: Hästblodagar, 2 st (ÖLI-bilaga 4) och hematinagar (ÖLI-bilaga 11)

• Utodling och inkubering
  • Hästblodagar aerobt.
  • Hematinagar med oleandomycindisk 50 μg inkuberas i 5 % CO₂
  • Hästblodagar anaerobt med optochinlapp (10 μg).

Avläses efter 1 och 2 dygn.

Svarsrutiner

Nedanstånnde bakteriefynd svaras:

Haemophilus influenzae, Streptococcus pneumoniae, Moraxella catarrhalis, betahemolyserande streptokocker grupp A, B, C och G, Neisseria meningitidis.