Skillnad mellan versioner av "Normalflora i mag-tarmkanalen"
| (10 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | Till innehållsförteckningen för [[Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002]] | + | ''Till innehållsförteckningen för [[Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002]]'' |
---- | ---- | ||
| − | |||
== Normalflora i mag-tarmkanalen == | == Normalflora i mag-tarmkanalen == | ||
| Rad 8: | Rad 7: | ||
=== Munhålan och svalget === | === Munhålan och svalget === | ||
| − | Munhålans och svalgets mikroflora är mycket komplex och innehåller mer än 300 bakteriearter varav ca 70 % är anaeroba. Olika bakteriearter växer på olika ställen i munhålan och svalget; '' | + | Munhålans och svalgets mikroflora är mycket komplex och innehåller mer än 300 bakteriearter varav ca 70 % är anaeroba. Olika bakteriearter växer på olika ställen i munhålan och svalget; ''Streptococcus mutans'' t.ex. växer på tandytor, medan ''Streptococcus salivarius'' huvudsakligen växer på tungan och kindslemhinnorna. |
| − | |||
| − | |||
| + | De mikroorganismer som återfinns i saliven är en blandning av mikroorganismer från tänder, slemhinnor och tunga. Vid odling av saliv från friska individer finner man huvudsakligen streptokocker, peptostreptokocker, laktobaciller, bifidobakterier, ''[[Actinomyces]]'' , ''Prevotella'' och fusobakterier, men även vibrioner och spiroketer kan isoleras. [[Stafylokocker]] och mikrokocker påträffas i mindre mängd liksom aeroba grampositiva stavar av korynebakterietyp. [[Enterokocker]] återfinns sällan i munhåla och svalg. Jästsvampar, huvudsakligen ''[[Candida albicans]]'', påträffas i saliven hos flertalet individer. | ||
=== Magsäcken (ventrikeln) === | === Magsäcken (ventrikeln) === | ||
| − | Magsaftens saltsyra har baktericid effekt. Mjölksyrebildande laktobaciller och bifidobakterier har dock påvisats i en mängd av ca | + | Magsaftens saltsyra har baktericid effekt. Mjölksyrebildande laktobaciller och bifidobakterier har dock påvisats i en mängd av ca <math>10^3</math> bakterier per mL magsaft. Dessa bakteriearter kan växa vid det låga pH som föreligger i ventrikeln. Prov från ventrikeln i samband med bukoperationer har visat förekomst av salivmikroorganismer, förmodligen beroende på att anestesi och premedicinering nedsätter produktionen av saltsyra. Hos intensivvårdade patienter koloniserar enterobakterier först ventrikeln och sedan farynx. Om patienten vårdas i respirator kan enterobakterierna passera förbi trakealkanylens kuff ner i bronkerna och ge pneumoni. En riskfaktor är ett förhöjt pH i ventrikeln på grund av användning av H<sub>2</sub>-antagonister, proton-pumpsinhibitorer och antacida för profylax och behandling av ulcus, esofagit eller gastrit. ''[[Helicobacter pylori]]'' återfinns ibland i normalfloran hos patienter med kronisk gastrit och ulcus. |
| − | |||
| − | |||
| + | Omedelbart efter ett födointag återfinns ca <math>10^5</math> bakterier per mL magsaft och dessa bakterier utgörs huvudsakligen av streptokocker, laktobaciller, bakteroides och fusobakterier från saliven. När sedan pH sjunker minskar antalet bakterier snabbt och efter en timme påträffas endast ett litet antal. | ||
=== Tunntarmen === | === Tunntarmen === | ||
| Rad 24: | Rad 21: | ||
Antalet bakterier i tunntarmen varierar under dygnet och bakteriemassorna påfylls vid varje måltid. Antalet bakterier är minst i den proximala och störst i den terminala delen av tunntarmen. | Antalet bakterier i tunntarmen varierar under dygnet och bakteriemassorna påfylls vid varje måltid. Antalet bakterier är minst i den proximala och störst i den terminala delen av tunntarmen. | ||
| − | Duodenum innehåller | + | Duodenum innehåller <math>10^4</math>-<math>10^5</math> viabla bakterier per mL tunntarmsinnehåll. De utgörs av mjölksyreproducerande mikroorganismer: ''Streptococcus salivarius, Streptococcus minor, S. intermedius,'' enterokocker, laktobaciller och bifidobakterier. I jejunum påträffas samma bakteriearter som i duodenum men i större mängd. De mikroorganismer som påträffas i den proximala delen av tunntarmen kommer från saliven. |
| − | |||
| − | |||
| + | Den nedre delen av tunntarmen innehåller en artrikare och mer permanent mikroflora. Mjölksyrebildande kocker och stavar finns i stort antal men även enterobakterier, bakteroidesstavar och fusobakterier påträffas mer konstant. I den distala delen av ileum finns ca <math>10^7</math>-<math>10^8</math> bakterier per mL. Mikroflorans sammansättning liknar den som påträffas i tjocktarmen. | ||
=== Tjocktarmen === | === Tjocktarmen === | ||
| − | I cekum och första delen av kolon ökar bakteriefloran dramatiskt i förhållande till tunntarmen. | + | I cekum och första delen av kolon ökar bakteriefloran dramatiskt i förhållande till tunntarmen. Cirka 4 x <math>10^1</math><math>^1</math> celler per gram torrvikt återfinns och fördelningen av bakteriearter är densamma som i övriga delar av kolon och rektum. De bakterier som isoleras är huvudsakligen anaeroba (95 %). ''[[Bacteroides fragilis]]'' finns i stort antal liksom fusobakterier, bifidobakterier och klostridier. Streptokocker, enterokocker och laktobaciller isoleras likaså. Ca 5 % av den odlingsbara floran består av enterobakterier, varav ''[[Escherichia coli]]'' är den vanligaste. Den fekala mikrofloran är mycket komplex och mer än 500 olika bakteriearter finns påvisade. |
Tabell 1 ger en översikt av olika bakteriegrupper i gastrointestinalkanalens normalflora. | Tabell 1 ger en översikt av olika bakteriegrupper i gastrointestinalkanalens normalflora. | ||
| − | [[Fil:Fecestabell1.jpg | + | [[Fil:Fecestabell1.jpg]] |
[[Kategori:Infektioner i mage och tarm]] | [[Kategori:Infektioner i mage och tarm]] | ||
Nuvarande version från 16 december 2009 kl. 16.37
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002
Normalflora i mag-tarmkanalen[redigera]
Munhålan och svalget[redigera]
Munhålans och svalgets mikroflora är mycket komplex och innehåller mer än 300 bakteriearter varav ca 70 % är anaeroba. Olika bakteriearter växer på olika ställen i munhålan och svalget; Streptococcus mutans t.ex. växer på tandytor, medan Streptococcus salivarius huvudsakligen växer på tungan och kindslemhinnorna.
De mikroorganismer som återfinns i saliven är en blandning av mikroorganismer från tänder, slemhinnor och tunga. Vid odling av saliv från friska individer finner man huvudsakligen streptokocker, peptostreptokocker, laktobaciller, bifidobakterier, Actinomyces , Prevotella och fusobakterier, men även vibrioner och spiroketer kan isoleras. Stafylokocker och mikrokocker påträffas i mindre mängd liksom aeroba grampositiva stavar av korynebakterietyp. Enterokocker återfinns sällan i munhåla och svalg. Jästsvampar, huvudsakligen Candida albicans, påträffas i saliven hos flertalet individer.
Magsäcken (ventrikeln)[redigera]
Magsaftens saltsyra har baktericid effekt. Mjölksyrebildande laktobaciller och bifidobakterier har dock påvisats i en mängd av ca bakterier per mL magsaft. Dessa bakteriearter kan växa vid det låga pH som föreligger i ventrikeln. Prov från ventrikeln i samband med bukoperationer har visat förekomst av salivmikroorganismer, förmodligen beroende på att anestesi och premedicinering nedsätter produktionen av saltsyra. Hos intensivvårdade patienter koloniserar enterobakterier först ventrikeln och sedan farynx. Om patienten vårdas i respirator kan enterobakterierna passera förbi trakealkanylens kuff ner i bronkerna och ge pneumoni. En riskfaktor är ett förhöjt pH i ventrikeln på grund av användning av H2-antagonister, proton-pumpsinhibitorer och antacida för profylax och behandling av ulcus, esofagit eller gastrit. Helicobacter pylori återfinns ibland i normalfloran hos patienter med kronisk gastrit och ulcus.
Omedelbart efter ett födointag återfinns ca bakterier per mL magsaft och dessa bakterier utgörs huvudsakligen av streptokocker, laktobaciller, bakteroides och fusobakterier från saliven. När sedan pH sjunker minskar antalet bakterier snabbt och efter en timme påträffas endast ett litet antal.
Tunntarmen[redigera]
Antalet bakterier i tunntarmen varierar under dygnet och bakteriemassorna påfylls vid varje måltid. Antalet bakterier är minst i den proximala och störst i den terminala delen av tunntarmen.
Duodenum innehåller - viabla bakterier per mL tunntarmsinnehåll. De utgörs av mjölksyreproducerande mikroorganismer: Streptococcus salivarius, Streptococcus minor, S. intermedius, enterokocker, laktobaciller och bifidobakterier. I jejunum påträffas samma bakteriearter som i duodenum men i större mängd. De mikroorganismer som påträffas i den proximala delen av tunntarmen kommer från saliven.
Den nedre delen av tunntarmen innehåller en artrikare och mer permanent mikroflora. Mjölksyrebildande kocker och stavar finns i stort antal men även enterobakterier, bakteroidesstavar och fusobakterier påträffas mer konstant. I den distala delen av ileum finns ca - bakterier per mL. Mikroflorans sammansättning liknar den som påträffas i tjocktarmen.
Tjocktarmen[redigera]
I cekum och första delen av kolon ökar bakteriefloran dramatiskt i förhållande till tunntarmen. Cirka 4 x celler per gram torrvikt återfinns och fördelningen av bakteriearter är densamma som i övriga delar av kolon och rektum. De bakterier som isoleras är huvudsakligen anaeroba (95 %). Bacteroides fragilis finns i stort antal liksom fusobakterier, bifidobakterier och klostridier. Streptokocker, enterokocker och laktobaciller isoleras likaså. Ca 5 % av den odlingsbara floran består av enterobakterier, varav Escherichia coli är den vanligaste. Den fekala mikrofloran är mycket komplex och mer än 500 olika bakteriearter finns påvisade.
Tabell 1 ger en översikt av olika bakteriegrupper i gastrointestinalkanalens normalflora.
