Apatogena intestinala protozoer

(Omdirigerad frĂ„n Övriga protozoer)
Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel, publicerad april 2012.


Till innehÄllsförteckngen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik och Tarminfektioner


Apatogena intestinala protozoer

Av de amöbor, ciliater och flagellater som kan förekomma i prov frĂ„n mĂ€nniskans tarmkanal Ă€r det bara Entamoeba histolytica, Balantidium coli, Giardia intestinalis och Dientamoeba fragilis som har klinisk betydelse. För att kunna stĂ€lla en sĂ€ker diagnos Ă€r det emellertid viktigt att ha kunskap om övriga protozoer bĂ„de med avseende pĂ„ morfologisk och ocksĂ„ genetisk variation. Morfologisk kunskap Ă€r nödvĂ€ndig för att med mikroskopets hjĂ€lp kunna skilja de olika arterna Ă„t och kunskap om genetisk variationen Ă€r av stor betydelse för utformning av molekylĂ€rbaserade detektionsmetoder. I nedanstĂ„ende beskrivningar har frĂ€mst olika diagnostiska dilemman berörts – för exakta morfologiska beskrivningar hĂ€nvisas till parasitologiska referensverk.

Amöbor

Alla apatogena intestinala amöbor som infekterar mĂ€nniskan har samma livscykel – infektion sker via intag av cystor i mat eller vatten som förorenats med feces. Cystorna excysterar i tunntarmen och trofozoiterna migrerar till tjocktarmen. BĂ„da stadierna utsöndras i feces och kan pĂ„visas med vanliga morfologiska metoder.

Entamoeba dispar

E. dispar Ă€r en vanligt förekommande parasit och en viss transmission kan ses till och med i Sverige. Den Ă€r ocksĂ„ den viktigaste morfologiska ”dubbelgĂ„ngaren” till E. histolytica, nĂ„got som orsakar problem i de fall diagnostiken enbart grundar sig pĂ„ mikroskopi. Men Ă€ven om dessa tvĂ„ amöbor Ă€r morfologiskt identiska skiljer de sig Ă„t genetiskt och immunologiskt och detta utgör grunden för de differentieringsmetoder (PCR eller ELISA) som rekommenderas. Den viktigaste skillnaden Ă€r förstĂ„s att enbart E. histolytica orsakar sjukdom, men Ă€ven andra olikheter finns. E. dispar Ă€r t ex mycket svĂ„rare att etablera i axenisk kultur (utan andra mikroorganismer) jĂ€mfört med E. histolytica, troligen pĂ„ grund av olikheter i nĂ€ringsupptag. Den rĂ„dande uppfattningen Ă€r att E. dispar, i motsats till E. histolytica, Ă€r en noninvasiv, apatogen amöba som inte skall behandlas, vilket innebĂ€r att artbestĂ€mning Ă€r av största vikt.

Entamoeba moshkovskii

E. moshkovskii Ă€r en frilevande amöba som har fyrkĂ€rniga cystor som Ă€r oskiljaktiga frĂ„n E. histolytica/E. dispar-cystor. Även om E. moshkovskii-infektion finns beskriven i enstaka Ă€ldre artiklar, trodde man lĂ€nge att detta var en mycket ovanlig parasit hos mĂ€nniska. Studier frĂ„n bland annat Indien, Afrika och Australien, dĂ€r man anvĂ€nt PCR-teknik med specifika primrar för E. moshkovskii, har emellertid visat att denna parasit inte Ă€r sĂ„ ovanlig som man tidigare trott. I nĂ„gra av studierna har man hittat ett samband mellan E. moshkovskii och diarrĂ©, men den allmĂ€nna Ă„sikten Ă€r att den inte orsakar sjukdom. Förekomst av E. moshkovskii i Sverige (och övriga Europa) Ă€r dĂ„ligt kartlagd. En studie, dĂ€r prov med fyrkĂ€rniga Entamoeba-cystor frĂ„n svenska, danska och hollĂ€ndska patienter undersöktes med PCR, har dock utförts. Genom denna studie framkom inga hĂ„llpunkter för att E. moshkovskii skulle vara vanlig i vĂ„rt hörn av vĂ€rlden. Oavsett detta har det föreslagits att fyrkĂ€rniga cystor som pĂ„visas mikroskopiskt skall rapporteras som E. histolytica/E. dispar/E. moshkovskii-cystor, nĂ„got som Ă€nnu inte vunnit allmĂ€n acceptans.

Entamoeba coli

E. coli finns över hela vĂ€rlden och Ă€r troligen den vanligaste amöban hos mĂ€nniska. Mogna E. coli-cystor har 8–16 kĂ€rnor och orsakar inga diagnostiska problem, men omogna cystor med 4 eller fĂ€rre kĂ€rnor kan förvĂ€xlas med E. histolytica/E. dispar-cystor speciellt nĂ€r storleken överlappar. E. coli betraktas som en apatogen amöba, Ă€ven om nĂ„gon enstaka rapport satt den i samband med symtom. Intressant nog har fylogenetiska studier av E. coli visat att det finns tvĂ„ subtyper som skiljer sig Ă„t vĂ€sentligt – dessa fynd har dock Ă€n sĂ„ lĂ€nge ingen medicinsk betydelse.

Entamoeba hartmanni

E. hartmanni kallades ursprungligen för ”small race” av E. histolytica men omskrevs redan 1957 till ett eget species. E. hartmanni Ă€r genetiskt ganska olik E. histolytica/E. dispar/E. moshkovskii-komplexet och avviker ocksĂ„ morfologiskt genom sin mindre cyst- och trofozoitstorlek. Om storleksskillnaderna Ă€r tydliga (cystor < 10 ”m) Ă€r identifieringen oproblematisk. Vissa prov kan dock innehĂ„lla enstaka cystor som Ă€r >10 ”m och om dessa identifieras enbart efter storlekskriterier blir de felaktigt klassade som E. histolytica/E. dispar-cystor.

Entamoeba polecki

Fyra enkĂ€rniga amöbor: Entamoeba polecki frĂ„n gris och Entamoeba chattoni frĂ„n apa samt tvĂ„ andra genetiska varianter, betraktas nu som ett species – E. polecki. Dessa fyra varianter av enkĂ€rniga amöbor pĂ„trĂ€ffas av och till i prov frĂ„n mĂ€nniska och har pĂ„ senare tid undersökts med molekylĂ€ra metoder. E. polecki-cystor kan misstas för omogna E. histolytica/E. dispar-cystor, dĂ„ de arterna överlappar i storlek (10–15 ”m). E. polecki-cystor skall misstĂ€nkas nĂ€r bara enkĂ€rniga och eventuellt ett fĂ„tal tvĂ„kĂ€rniga cystor pĂ„trĂ€ffas, speciellt om cystorna Ă€r mogna. E. polecki-varianterna betraktas idag som apatogena, men pĂ„ grund av de sporadiska fynden Ă€r detta bristfĂ€lligt undersökt.

Endolimax nana

E. nana Àr tillsammans med E. coli ett av de vanligaste cystfynden i feces. De smÄ cystorna med fyra kÀrnor skiljer sig frÄn alla andra amöba-cystor och utgör inget diagnostiskt problem nÀr det gÀller denna diagnostik.

Iodamoeba butschlii

Som framgĂ„r av namnet kĂ€nnetecknas Iodamoba-cystor av en distinkt jodvakuol, medan trofozoiterna Ă€r mindre karakteristiska och snarlika Endolimax nana-trofozoiter. Även om Iodamoeba-kĂ€rnorna har ett karakteristiskt utseende misstas ibland bĂ„de cystor och trofozoiter för omogna E. histolytica/E. dispar-cystor. Iodamoba Ă€r en svĂ„rodlad parasit och har dĂ€rför inte undersökts med molekylĂ€rbiologiska tekniker förrĂ€n helt nyligen. Dessa försök visade att Iodamoeba och Endolimax Ă€r relativt nĂ€ra slĂ€kt (syster-taxon).

Flagellater

Chilomastix mesnili

Bland de apatogena intestinala flagellaterna Àr Chilomastix mesnili det vanligaste fyndet. De typiska citronformade cystorna Àr lÀtta att kÀnna igen i ett koncentrationsprov. Trofozoiter i fÀrskprov identifieras pÄ grund av sitt rörelsemönster, medan den framtrÀdande cytostomen (cellmunnen) kan vara lÀttare att se i fÀrgade organismer.

Övriga flagellater som kan finnas i fecesprov, Enteromonas hominis, Retortamonas intestinalis och Trichomonas hominis, diagnostiseras sĂ€llan vid vanlig rutinparasitologisk undersökning. Enteromonas och Retortamonas har visserligen cyststadier men dessa Ă€r smĂ„ och förbises lĂ€tt vid mikroskopisk undersökning av koncentrationsprov. Trofozoiterna Ă€r mera iögonfallande pĂ„ grund av sin rörlighet och observeras dĂ€rför bĂ€st i fĂ€rskprov, men för att sĂ€kerstĂ€lla identiteten krĂ€vs specialkunskaper. Detta innebĂ€r att dessa ”smĂ„flagellater” troligen Ă€r underdiagnostiserade, men dĂ„ de inte Ă€r (eller kan förvĂ€xlas med) patogena protozoer, saknar detta, sĂ„ vitt man vet idag, klinisk betydelse. DĂ€remot kan det vara av vĂ€rde att studera dem ur ett molekylĂ€rbiologiskt perspektiv för ha bĂ€ttre underlag vid design av primrar för PCR-baserade detektionsmetoder av andra beslĂ€ktade organismer.

Svarsrutiner

Fynd av apatogena protozoer indikerar att personen utsatts för tidigare feces-smitta. Vid utsvar Àr det viktigt att informera om att fyndet Àr frÄn en apatogen parasit (underförstÄtt skall denna parasit inte behandlas). Se utsvarskommentarer.

LitteraturhÀnvisningar

  • Stensvold CR, Lebbad M, Victory EL, Verweij JJ, Tannich E, Alfellani M, Legarraga P, Clark CG. Increased sampling reveals novel lineages of Entamoeba: consequences of genetic diversity and host specificity for taxonomy and molecular detection. Protist. 2011 Jul;162(3):525-41.
  • Clark CG. Royal Society of Tropical Medicine and Hygiene meeting at Manson House, London, 19 February 1998. Amoebic disease. Entamoeba dispar, an organism reborn. Trans R Soc Trop Med Hyg. 1998 Jul-Aug;92(4):361-4. Review.
  • Stensvold CR, Lebbad M, Verweij JJ, Jespersgaard C, von Samson-Himmelstjerna G, Nielsen SS, Nielsen HV. Identification and delineation of members of the Entamoeba complex by pyrosequencing. Mol Cell Probes. 2010 Dec;24(6):403-6.
  • Fotedar R, Stark D, Marriott D, Ellis J, Harkness J. Entamoeba moshkovskii infections in Sydney, Australia. Eur J Clin Microbiol Infect Dis. 2008 Feb;27(2):133-7.
  • Wahlgren M. Entamoeba coli as cause of diarrhoea? Lancet. 1991 Mar 16;337(8742):675.