Echinostoma ilocanum

Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel, publicerad september 2011.


Till innehÄllförteckningen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik.


Echinostoma ilocanum

SmittÀmne

Echinostoma ilocanum Àr den vanligaste av de Echinostoma-arter som kan infektera mÀnniska. Masken Àr liten (cirka centimeter lÄng) och orsakar tarminfektioner hos fÄglar, dÀggdjur och mÀnniska.

Livscykel

Infektion av den definitiva vÀrden, t.ex. mÀnniska, sker vid konsumtion av sniglar, musslor, fiskar eller groddjur som bÀr pÄ metacerkarier, det infektiösa stadiet av masken. Metacerkarier excysterar i tunntarmen och utvecklas till könsmogna Àggproducerande maskar. De omogna Àggen passerar ut med feces och mÄste nÄ sötvatten för vidare utveckling till larvstadiet miracidium. Miracidier klÀcks ur Àggen och infekterar snÀckor (1:a mellanvÀrd) dÀr vidare utveckling till larver (cerkarier) sker. Dessa lÀmnar snÀckan, invaderar den 2:a mellanvÀrden som kan vara samma snÀckart alternativt andra slags snÀckor, groddjur eller fiskar och encysterar i muskulaturen till metacerkarier.

Symtom och klinisk bild

Echinostoma-maskar karakteriseras av lÄg patogenicitet hos mÀnniskor. Den kliniska bilden Àr betydligt mildare Àn vid infektionmed Fasciolopsis buski. De flesta infektioner med lÄgt antal maskar förblir asymtomatiska medan svÄrare infektioner kan ge diarré, magsmÀrta och eosinofili. Inflammation och sÄrbildning kan ses i tarmvÀggen dÀr maskarna sitter vidhÀftade djupt ner mellan villi.

Epidemiologi

Echinostoma-arter Ă„terfinns frĂ€mst i FjĂ€rran Östern (Korea, Indonesien, Thailand, Taiwan, Malaysia). Varierande prevalens av infektion (1-50%) noteras i endemiska omrĂ„den. Vanligaste smittvĂ€gen Ă€r intag av rĂ„a sniglar, grodor eller fiskar.

Provtagning och transport

Provmaterial

Fecesprov

Provtagningföreskrifter

Se provtagningsföreskrifter

Förvaring/transport

Inga speciella krav

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt

Infektionen diagnosticeras genom pĂ„visning av Ă€gg i feces. Ägg frĂ„n Echinostoma, Fasciola hepatica och Fasciolopsis buski Ă€r identiska. Differentiering av de tre parasiterna görs genom undersökning av vuxna maskar frĂ„n feces efter behandling.

Referensmetodik

Mikroskopisk pÄvisning av maskÀgg i feces efter koncentration (PAR 01).

AvlÀsningskriterier

Äggen Ă€r gulbruna, oval med ett lock (operculum) och mĂ€ter 80-140 x 58-90 ”m.

FörvÀxlingsparasiter

Äggen av Fasciola hepatica, Fasciolopsis buski och Echinostoma Ă€r oskiljbara.

KvalitetssÀkring

IngÄr inte i kvalitetsutskick för cystor och maskÀgg, t. ex UK NEQAS.

Laboratorierapportering

Infektion med Echinostoma Àr inte anmÀlningspliktig enligt smittskyddslagen.

LitteraturhÀnvisningar

  • Sripa B, Kaewkes S, Intapan PM, Maleewong W, Brindley PJ. Food-borne trematodiases in Southeast Asia epidemiology, pathology, clinical manifestation and control. Adv Parasitol. 2010;72:305-50.