Isospora belli
Huvudartikel, publicerad mars 2012.
Till innehållsförteckngen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik ochTarminfektioner
Isospora belli (Cystoisospora belli1)[redigera]
1Benämningen Cystoisopora belli har de senaste åren börjat användas synonymt med Isospora belli.
Smittämne[redigera]
Isospora belli är en intracellulär protozo som, liksom Cryptosporidium och Cyclospora , räknas till koccidierna. Ett flertal andra Isospora-species förekommer hos däggdjur, men människa är den enda kända värden för Isospora belli.
Livscykel[redigera]
Smitta sker genom intag av sporulerade (infektiösa) oocystor. Dessa excysterar i tunntarmen och de frigjorda sporozoiterna penetrerar epitelcellerna. Den intracellulära livscykeln påminner om den som ses vid kryptosporidios men i motsats till Cryptosporidium kan Isospora gå djupare in och invadera lamina propria. Det är oklart på vilket sätt Isospora-organismerna åstadkommer slemhinne-lesioner. Av de få patientbiopsier som har studerats har flertalet visat varierande grad av slemhinneförstörelse. Eosinofila celler har observerats i stort antal i lamina propria. De oocystor som utsöndras med feces är i regel osporulerade, d.v.s. icke infektiösa.
Symtom och klinisk bild[redigera]
Experimentell Isospora-infektion har visat en inkubationstid på ca åtta dagar. Symtomen inkluderar tunn oblodig diarré, steatorré, feber, illamående, kräkningar, intorkning och viktminskning. Eosinofili kan förekomma. Obehandlad kan sjukdomsförloppet bli långdraget. Immunsupprimerade, speciellt aids-patienter, får liknande men i regel allvarligare symtom. Disseminerad isosporiasis finns beskriven hos aidspatienter.
Epidemiologi[redigera]
Infekterade individer utsöndrar oocystor med feces. I motsats till Cryptosporidium är oocystorna inte infektiösa omedelbart efter utsöndring vilket gör person till person-smitta sällsynt. Sporuleringen tar ett till två dygn och resulterar i mogna infektiösa oocystor med två sporocystor. Dessa för smittan vidare via infekterad föda eller vatten. Isospora belli förekommer främst i tropiska och subtropiska delar av världen och är endemisk i delar av Sydamerika, Afrika och Sydostasien. I Sverige upptäcks ett fåtal importfall per år.
Provtagning och transport[redigera]
Provmaterial[redigera]
Fecesprov
Provtagningsföreskrifter[redigera]
Förvaring/transport[redigera]
Inga speciella krav
Laboratoriediagnostik[redigera]
Allmänt[redigera]
Isospora belli diagnosticeras genom mikroskopisk påvisning av oocystor i feces. Vanligen upptäcks oocystor i samband med undersökning av cystor och maskägg efter formalin/etylacetat-koncentrering utan att Isospora specifikt efterfrågats.
Referensmetodik[redigera]
Vid specifik Isospora-frågeställning utförs mikroskopi av koncentrationsprov (PAR 01) samt modifierad Ziehl-Neelsen-färgning (PAR 02). Granskning av våtpreparat bör ske med väl avbländat ljus, då oocystorna är mycket skira och lätta att förbise.
Morfologiska kriterier[redigera]
Oocystorna är ovala, ca 20-33 x 10-19 µm. Färsk feces innehåller vanligen omogna oocystor med en hopdragen sporont eller eventuellt ett sporoblast-stadium med två celler. Mogna oocystor (innehållande två sporocystor med vardera fyra sporozoiter) kan ses i ofixerad feces som fått stå minst ett dygn efter provtagning. Med Ziehl-Neelsen-färgning färgas oocystväggen och innehållet i varierande grad. Fynd av Charcot-Leyden-kristaller har rapporterats i samband med Isospora belli.
.
Förväxling kan ske med olika murkelsporer vars form och storlek påminner något om Isospora-oocystor.
Kvalitetskontroll[redigera]
Isospora belli-oocystor ingår UK-NEQAS feces-utskick.
Svarsrutiner[redigera]
Oocystor av Isospora belli påvisade/ej påvisade.
Övriga diagnostiska metoder[redigera]
- Autofluorescens
Isospora-oocystor autofluorescerar och lyser intensivt blått vid 330-380 nanometer. Det är en enkel metod med hög känslighet, men förutsätter att rätt utrustning finns tillgänglig (Bialek et al 2002).
- PCR
Realtids-PCR finns beskriven (ten Hove et al 2008).
Laboratorierapportering[redigera]
Isospora belli är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.
Litteraturhänvisningar[redigera]
- Lindsay D, Dubey JP, Blagburn BL. Biology of Isospora spp from humans, nonhuman primates, and domestic animals. Clin Microbiol Rev 1997;10:19-34.
- Bialek R, Binder N, Dietz K, Knobloch J, Zelck UE. Comparison of autofluorescence and iodine staining for detection of Isospora belli in feces. AmJ Trop Med Hyg. 2002 Sep;67(3):304-5.
- ten Hove RJ, van Lieshout L, Brienen EA, Perez MA, Verweij JJ. Real-time polymerase chain reaction for detection of Isospora belli in stool samples. Diagn Microbiol Infect Dis. 2008 Jul;61 (3):280-3.