Diphyllobothrium latum
Huvudartikel, publicerad mars 2012.
Till innehÄllförteckningen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik
InnehÄll
Diphyllobothrium latum (fiskbinnikemask)
SmittÀmne
Diphyllobotrium latum Ă€r bland de största parasiter som kan infektera mĂ€nniska. Masken fĂ€ster vid tarmmukosan med tvĂ„ sugfĂ„ror (bothrium). Den vuxna masken mĂ€ter mellan 3 - 10 m och kan bestĂ„ av upp till 4000 segment (2â 7 mm x 10â12 mm). Dagligen producerar masken upp till en 1 miljon Ă€gg som passerar ut med feces.
Livscykel
Maskens utveckling sker i tvÄ olika mellanvÀrdar (hoppkrÀftor och fiskar) och i en definitiv vÀrd (hund, katt, andra fisk-Àtande djur eller mÀnniska). MaskÀgg som utsöndras av en definitiv vÀrd innehÄller en larv som vid vattenkontakt frigörs ur Àgget och svÀljs av den första mellanvÀrden (hoppkrÀfta). SmÄfisk som svÀljer infekterade hoppkrÀftor blir andra mellanvÀrd till parasiten och larven fortsÀtter utvecklas i fiskens muskulatur. Vanligtvis Àts infekterad smÄfisk upp av större fiskar t. ex gÀdda, lake, abborre eller gÀrs, i vilka larverna fortsÀtter sin tillvÀxt. Den definitiva vÀrden infekteras genom att Àta rÄ eller halvrÄ infekterad fisk (eller fiskrom). Masken kan leva upp till 25 Är i mÀnniska. Vanligtvis finns det bara en mask i tarmen. Efter att ha frislÀppt Àggen, lossnar ett band av de Àldsta segmenten som passerar ut med feces. MÀnniska kan ocksÄ fungera som mellanvÀrd till djurspecifika Spirometra-maskar (nÀra slÀkt med D. latum) och bli infekterad med larvstadier som oftast utvecklas subkutant.
Symtom och klinisk bild
Infektion med Diphyllobotrium latum
Flertalet infekterade saknar symtom. Fynd av utsöndrade segment kan vara enda tecknet pÄ infektion. Symtom som trötthetskÀnsla, krÀkningar, buksmÀrtor och viktminskning har beskrivits. Den vanligaste patologiska effekten av maskinfektionen Àr anemi. Masken kan konkurrera om den definitiva vÀrdens B12-vitamin, vilket kan leda till megaloblastisk anemi som liknar genuin perniciös anemi. Detta Àr ovanligt med dagens kosthÄllning. Eosinofili kan förekomma i tidig infektionsfas.
Infektion med Spirometra-larver â sparganos
Symtomen varierar beroende pÄ maskens lokalisering. Eosinofili förekommer ofta. Larver bildar smÄ, ömma, rörliga noduler omgivna av en inflammatorisk reaktion i nÀrliggande vÀvnad, oftast subkutant pÄ mage och överkropp. Infektion i hjÀrna och ögon förekommer sÀllan. Obehandlad ögoninfektion kan leda till blindhet.
Epidemiologi
Diphyllobothrium förekommer i norra hemisfĂ€ren i tempererade omrĂ„den med stora sjöar. Förekomst av humana infektioner Ă€r kopplad till en matkultur som innebĂ€r förtĂ€ring av rĂ„, saltad eller marinerad fisk (sushi, ceviche, carpaccio, etc.). Diphyllobothrium-slĂ€ktet omfattar drygt 50 arter varav 14 kan orsaka infektioner hos mĂ€nniskor. De har olika geografisk spridning. D. latum Ă€r den vanligaste orsaken till humana infektioner i Europa medan i Japan rapporteras 11 andra Diphyllobothrium-arter som kan infektera mĂ€nniskor. Antal fall i traditionella endemiska omrĂ„den i Europa, som de baltiska staterna och Finland, har minskat medan en ökning noteras i Schweiz, Italien och Frankrike. Sporadiska fall i nonendemiska lĂ€nder (Ăsterrike, Belgien, Holland, Tjecken) förknippas med konsumtion av rĂ„, importerad fisk. Sparganos rapporteras sĂ€llan. Drygt 300 fall finns beskrivna, de flesta frĂ„n östasiatiska lĂ€nder. Infektionen sprids genom intag av kontaminerat vatten, konsumtion av rĂ„tt grod- och ormkött eller traditionell behandling av sĂ„r och inflammationer med omslag frĂ„n rĂ„tt krĂ€ldjurskött eller hud.
Provtagning och transport
Provmaterial
Fecesprov, masksegment
Provtagning
Förvaring/transport
Inga speciella krav
Laboratoriediagnostik
AllmÀnt
Laboratoriediagnostik av tarminfektion med D. latum Ă€r baserad pĂ„ pĂ„visning av maskĂ€gg i fecesprov alternativt identifiering av masksegment. Ăgg ses tidigast 1 mĂ„nad efter infektionstillfĂ€llet.
Referensmetod
PÄvisning av Àgg i preparat frÄn feces efter formalin/etylacetatkoncentrering (PAR 01). Identifiering av masksegment i feces. MolekylÀr metod krÀvs for definitiv artbestÀmning.
AvlÀsningskriterier
Ăggen, 35 â 80 ”m x 25â65 ”m, Ă€r ovala, gulbruna med operculum (lock) och en liten utbuktning i motsatta Ă€nden av Ă€gget. Larven i Ă€gget Ă€r outvecklad (ej embryonerad) vid utsöndringen. Mikroskopi tillĂ„ter inte differentiering mellan arterna. Ăggen kan möjligtvis förvĂ€xlas med andra mask-Ă€gg, t.ex. frĂ„n Paragonimus , vars Ă€gg dock Ă€r större, 80â 120 ”m x 45â 70 ”m, har tjockare skal och saknar utbuktning.
KvalitetssÀkring
IngÄr i kvalitetsutskick för cystor och maskÀgg, t. ex UK NEQAS.
Svarsrutiner
Inga maskĂ€gg pĂ„visade/Ăgg av Diphyllobothrium latum pĂ„visade
Ăvriga diagnostiska metoder
- PCR - RFLP kan anvÀndas för att sÀrskilja olika Diphyllobothrium-arter. DNA kan utvinnas frÄn Àgg, larv eller segmentmaterial. Gener lÀmpliga för amplifikation omfattar cytokrom b, cox1 och olika tRNA (Scholz et al, 2009).
- Serologiska tester. Studier i endemiska lĂ€nder för sparganos (Kina, andra lĂ€nder i FjĂ€rran Ăsten) visar att ELISA har 100 % kĂ€nslighet och 96 % specificitet (korsreaktion med Taenia spp. förekommer) för diagnostik av neurosparganos (Lv et al, 2010).
Laboratorierapportering
Infektioner med Diphyllobothrium Àr inte anmÀlningspliktiga enligt smittskyddslagen.
LitteraturhÀnvisningar
- Lv S, Zhang Y, Steinmann P, Zhou XN, Utzinger J. Helminth infections of the central nervous system occurring in Southeast Asia and the Far East. Adv Parasitol. 2010;72:351-408. Review.
- Dupouy-Camet J. and Peduzzi R. Current situation of human diphyllobothriasis in Europe. Euro Surveill. 2004; 9:31-35.
- Raether W. and HĂ€nel H. Epidemiology, clinical manifestations and diagnosis of zoonotic cestode infections: an update. Parasitol Res. 2003; 91:412-438.
- Scholz T, Garcia HH, Kuchta R, Wicht B. Update on the human broad tapeworm (genus Diphyllobothrium), including clinical relevance. Clin Microbiol Rev. 2009; 22 (1):146-160.