Chancroid (alt. beteckningar ulcus molle eller mjuk schanker)

Huvudartikel

---

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)

---

Chancroid (alternativa beteckningar ulcus molle eller mjuk schanker) (A57)

Chancroid är en av de klassiska sexuellt överförbara infektionerna men som numera är mycket ovanlig i Sverige. De enstaka fall som förekommer är alla smittade utomlands, framför allt i Afrika där sjukdomen fortfarande förekommer (1).

Etiologi

Haemophilus ducreyi, elementkod ATCC 33940

Smittämnet

Bakterien är en liten, 0,5 × 1,5-2 µm, gramnegativ orörlig stav med varierande mikroskopiskt utseende. Den förekommer ofta i korta parallella kedjor, i litteraturen beskrivna som ”shoal of fish” (fiskstim). Bakterien är oxidaspositiv, kräver hemin (”X-faktor”) för växt och hydrolyserar inte kolhydrater. Tillsammans med H. aphrophilus och vissa stammar av H. paraphrophilus är bakterien den enda bland de tio definierade arterna inom genus Haemophilus som inte kräver V-faktor för växt.

Patogenes

Patogenitetsmekanismer och virulensmekanismer är inte väl kända. Bakterien producerar två toxiner, cytoletalt distenderande toxin (CDT) och hemolysin. Det cytoletala toxinet hör till en familj av toxiner som klyver DNA. Som konsekvens stoppas cellcykeln vilket leder till apoptos (programmerad celldöd) av eukaryota celler. Andra karakteristiska egenskaper hos H. ducreyi är resistens mot bakteriolytisk aktivitet av komplement och mot fagocytos. Utan antibiotikabehandling orsakar den kroniska, svårläkta infektioner.

Klinik

Bakterien orsakar genitala eller anala sår. Överföringen sker sexuellt och inkubationstiden är 3-4 dagar. Patienten söker ofta för ett starkt smärtande sår, ibland för ömmande inguinalkörtlar. Hos män är såret oftast lokaliserat till förhuden, hos kvinnor på labierna eller på klitoris. Såret börjar som en ömmande papel på rodnad botten, vilken under loppet av 1-2 dagar utvecklas till en pustel som rupturerar. Sårkanterna är skarpt avgränsade, på botten ses ofta ett grågult nekrotiskt exsudat. Blödning uppstår lätt om man försöker avlägsna granulomatös vävnad. I cirka hälften av fallen finns flera sår och inguinal adenit (bubo). Smältning och spontan ruptur av denna är inte ovanlig. Utan behandling kvarstår såret länge (upp till två månader) för att därefter långsamt läka. Risken för återfall är sannolikt stor.

Preliminär diagnos ställs på typisk klinik, men differentialdiagnostiska svårigheter föreligger framför allt mot syfilis, herpes genitalis och donovanos. Extragenitala sår är ovanliga men nyligen har hudinfektioner orsakade av H. ducreyi rapporterats från söderhavsområdet. I endemiska populationer har chancroid visats underlätta transmission av HIV.

Behandling

H. ducreyi var före 1960-talet känslig för tetracyklin, streptomycin, kloramfenikol, sulfa och penicillin. Resistensutveckling har rapporterats sedan dess. Bland annat förekommer penicillinrestens som orsakas av plasmidmedierad beta-laktamasproduktion. Känslighet föreligger oftast in vitro för makrolider, kinoloner, trimsulfa och nyare cefalosporiner. Rekommenderad behandling är azitromycin 1 g engångsdos, erytromycin 500 mg×4×7 eller ciprofloxacin 500 mg×2×3.

Epidemiologi

För detaljerad översikt, följ länken

Prevention

Som för alla sexuellt överförbara infektioner kan man erhålla gott skydd med kondom. Handläggningen av chancroid är numera inte reglerad genom smittskyddslagen, men för varje diagnostiserat fall bör ändå kontaktspårning utföras för att behandla eventuella andra smittade personer.

Provtagning

Följ länken för detaljerade anvisningar

Laboratoriediagnostik

Följ länken för detaljerad information. Chancroid diagnostiseras genom odling, men presumtiv diagnos kan erhållas genom mikroskopi av gramfärgat direktpreparat från sår. Transport av odlingsprov till laboratoriet bör ske omgående om inte bedsideodling kan göras. Odling av prov från ulcer har högre känslighet än odling av prov från aspirerat pus från inguinala adeniter. Bakterien kan också påvisas med PCR på material från såret (2), men kommersiella metoder finns inte tillgängliga. Resistensbestämning kan göra med E-test (3), men referensmetod för resistensbestämning kan inte anges.

REFERENSER

• 1. Trees, D. L., and S. A. Morse. Chancroid and Haemophilus ducreyi: an update. Clin. Microbiol. Rev. 1995; 8:357-375.

• 2. Ahmed, H, Mbwana J, Gunnarsson E, Ahlman K, Guerino Ch, Svensson L, Mhalu F, and T Lagergård. Etiology of genital ulcers disease and association of human immunodeficiency virus infection in two Tanzanian cities. Sex. Transm. Dis. 2003; 30:114-119.

• 3. Lagergård T, A. Frisk and B Trollfors. Comparison of the E Test and agar dilution for testing antimicrobial susceptibility of Haemophilus ducreyi. J. Antimicrob. Chemother. 1996; 38:849-852.