Cryptosporidium spp.
Huvudartikel, publicerad april 2011.
Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik och Tarminfektioner
och Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar med falldefinition Cryptosporidium-infektion
InnehÄll
Cryptosporidium spp.
SmittÀmne
Cryptosporidium Àr en intracellulÀr protozo som beskrevs för mer Àn 100 Är sedan, men som under det följande halvseklet betraktades som ointressant bÄde ur ekonomisk och medicinsk synvinkel. PÄ 1970-talet kom rapporter om diarré hos kalvar orsakad av Cryptosporidium och Àven enstaka humanfall beskrevs. Efter 1982 dÄ kryptosporidios associerades med diarré hos aidspatienter har denna parasit vÀckt stor uppmÀrksamhet och har ocksÄ beskrivits i samband med turistdiarré, vattenburna utbrott och utbrott pÄ daghem etc. Ett flertal olika arter av Cryptosporidium finns beskrivna varav frÀmst tvÄ, Cryptosporidium hominis och Cryptosporidium parvum, Àr förknippade med infektion hos mÀnniska. C. hominis infekterar sÄ gott som uteslutande mÀnniskor medan C. parvum kan infektera de flesta dÀggdjur inklusive mÀnniska. En tredje art, Cryptosporidium meleagridis, har pÄ senare Är diagnostiserats framför allt hos resenÀrer som varit i Asien.
Livscykel
MĂ€nniskor och djur blir infekterade via intag av infektiösa oocystor. NĂ€r oocystor nĂ„r tunntarmen spricker de och sporozoiter frigörs. De rörliga sporozoiterna invaderar enterocyterna lĂ€ngs tarmvĂ€ggen. Parasiten etablerar snabbt en intracellulĂ€r nisch som Ă€r unik för Cryptosporidium. Varje utvecklingsstadium av parasiten sker inuti en vakuol i vĂ€rdcellens mikrovillus, separerad frĂ„n vĂ€rdcellens cytoplasma. Cryptosporidium har bĂ„de en asexuell förökningsfas som leder till infektion av intilliggande celler och en sexuell fas som leder till bildandet av oocystor som utsöndras med feces. Cirka 20 % av oocystorna Ă€r tunnvĂ€ggiga och orsakar tillsammans med merozoiter frĂ„n den asexuella förökningsfasen intern autoinfektion hos patienten. Detta Ă€r antagligen förklaringen till det kroniska sjukdomsförlopp som kan utvecklas hos aidspatienter. Ăvriga oocystor Ă€r tjockvĂ€ggiga och resistenta mot omgivningens pĂ„verkan. Till skillnad frĂ„n Isospora och Cyclospora -oocystor Ă€r de infektiösa redan nĂ€r de utsöndras.
Symtom och klinisk bild
Hos immunkompetenta individer orsakar Cryptosporidium en sjĂ€lvlĂ€kande men otrevlig sjukdom med vattentunn diarrĂ© vanligtvis utan blod. Inkubationstiden Ă€r 2 till 20 dagar och i sjukdomsbilden kan Ă€ven krĂ€kning, viktminskning, magkramp, muskelvĂ€rk och feber ingĂ„. I genomsnitt varar symtomen i ett par veckor. Cryptosporidium Ă€r ocksĂ„ en vanlig orsak till diarrĂ© hos smĂ„ barn i utvecklingslĂ€nder, ofta associerad med malnutrition. Hos aidspatienter kan Cryptosporidium orsaka en allvarlig koleralik sjukdom som krĂ€ver intravenös rehydrering. Patienter med lĂ„ga CD4 tal riskerar att utveckla kronisk kryptosporidios. Ăven respiratorisk kryptosporidios samt kolecystit och pankreatit associerad med Cryptosporidium har beskrivits hos aidspatienter. Införandet av antiviral behandling av aidspatienter har stark reducerat antalet fall av kryptosporidios hos denna patientgrupp i vĂ€stvĂ€rlden. Asymtomatiska och lindriga fall av kryptosporidios finns beskrivna i alla patientgrupper.
Epidemiologi
Cryptosporidium-oocystor Ă€r mycket motstĂ„ndskraftiga mot olika desinfektionsmedel och kan liksom Giardia-cystor överleva i klorerat dricksvatten. De vanligaste smittvĂ€garna Ă€r via kontakt med infekterade djur, vanligen kalvar eller lamm, person till person smitta eller via infekterat vatten eller föda. Cryptosporidium förekommer globalt, men Ă€r vanligast i omrĂ„den med dĂ„lig omgivningshygien. Varje Ă„r rapporteras cirka 150 fall av kryptosporidios till FolkhĂ€lsomyndigheten (SMI). Under hösten 2010 intrĂ€ffade flera matburna utbrott orsakade av C. parvum. Dessa följdes av tvĂ„ vattenburna utbrott, ett i Ăstersund och ett i SkellefteĂ„, bĂ„da orsakade av C. hominis. Ăver 20.000 personer berĂ€knas ha insjuknat i vardera utbrottet.
Provtagning och transport
Provmaterial
- feces, duodenalaspirat, biopsi frÄn duodenalslemhinna
- sputum, BAL
Observera att material för PCR skall inte formalin- eller SAF-fixeras.
Provtagning
Laboratoriediagnostik
AllmÀnt
Diagnostik av intestinal kryptosporidios grundar sig pÄ mikroskopisk pÄvisning av oocystor i feces. Underdiagnostik av Cryptosporidium förekommer sannolikt i Sverige dÄ undersökningen mÄste begÀras specifikt och vanligtvis inte ingÄr i undersökning av "cystor och maskÀgg". Oocystor av Cryptosporidium Àr tÀmligen smÄ och svÄra att upptÀckta i ofÀrgat eller jodfÀrgad vÄtpreparat. Men med ett bra mikroskop och ett trÀnat öga kan de observeras vid direktmikroskopi och senare verifieras med referensmetod. Andra utvecklingsstadier Àn oocystor kan pÄvisas i tarmbiopsi med histologisk fÀrgning men utförs endast undantagsvis och stÀller stora krav bÄde pÄ bedömare och pÄ preparat.
Referensmetodik
Syrafast fÀrgning (modifierad Ziehl-Neelsen, PAR 02) av koncentrerat fecesprov rekommenderas. Med denna metod pÄvisas Àven oocystor av Cyclospora och Isospora, koccidier som ger upphov till liknande sjukdomsbild.
Morfologiska kriterier
Med modifierad Ziehl-Neelsen fÀrgning (bilaga PAR 02) fÀrgas oocystorna i varierande grad, frÄn ofÀrgade "tomma hÄl" till rosa eller mörkt röda. Oocystorna Àr 4 - 6 ”m, innehÄller 4 sporozoiter och infÀrgas enligt ovan. Sporozoiterna syns inte i alla oocystor men bör alltid eftersökas dÄ ett sÄdant fynd Àr ett viktigt morfologisk kriterium. För att skilja Cryptosporidium frÄn Cyclospora bör positiva fynd mÀtas med mÀtokular.
Epidemiologisk typning
BestÀmning av art och subgenotyp har stor betydelse vid utredning av Cryptosporidium-utbrott och utförs pÄ FolkhÀlsomyndigheten efter överenskommelse. Observera att prov för typning inte fÄr innehÄlla SAF eller formalin.
Kvalitetskontroll
Feces innehÄllande oocystor av Cryptosporidium kan erhÄllas frÄn FolkhÀlsomyndigheten. Cryptosporidium ingÄr i UK-NEQAS utskick.
Svarsrutiner
Oocystor av Cryptosporidium spp pÄvisade/ej pÄvisade
Ăvriga diagnostiska metoder
Immunologiska metoder
Efter reaktion med parasitspecifika antikroppar kan utsöndrat Cryptosporidium-antigen (ELISA) eller intakta oocystor (IFL) pÄvisas i feces. ImmunfluorescensfÀrgning med cystspecifika monoklonala antikroppar (Meridian, Cellab, AguaGlo) har visat att kÀnsligheten Àr högre Àn vid modifierad Ziehl-Neelsen fÀrgning. Nackdelen Àr relativt korta hÄllbarhetstider för dyrbara kit, korsrektion med andra organismer samt att tillgÄng till fluorescensmikroskop krÀvs.
Immunkromatografiska tester för samtidig pÄvisning av Cryptosporidium och Giardia i feces (ex ImmunoCardSTAT Cryptosporidium/Giardia) Àr lÀtta att anvÀnda men kÀnsligheten Àr lÀgre jÀmfört med mikroskopi.
NukleinsyrapÄvisning
Ett flertal realtids PCR-metoder finns beskrivna för primÀrdetektion av Cryptosporidium, ofta i kombination med Giardia och E. histolytica. Dessa anvÀnds rutinmÀssigt vid flera laboratorier i Europa (Verweij et al, 2004). I Sverige Àr realtids PCR för primÀrdiagnostik under utvÀrdering vid ett fÄtal laboratorier.
Serologi
BestÀmning av Cryptosporidium-antikroppar rekommenderas inte för diagnostik av kryptosporidios. Har anvÀnts vid epidemiologiska studier.
Laboratorierapportering
Cryptosporidium-infektion Àr klassad som en sjukdom utöver allmÀnfarliga sjukdomar enligt Smittskyddslagen 2004-168 och Àr bÄde anmÀlningspliktig och smittspÄrningspliktig.
Referenser
- Chalmers RM, Campbell B, Crouch N, Davies AP. Clinical laboratory practices for detection and reporting of Cryptosporidium in community cases of diarrhoea in the United Kingdom, 2008. Euro Surveill. 2010 Dec 2;15(48).
- Davies AP, Chalmers RM. Cryptosporidiosis. BMJ. 2009 Oct 19;339:b4168.
- Xiao L. Molecular epidemiology of cryptosporidiosis: an update. Exp Parasitol. 2010 Jan;124(1):80-9.
- Verweij JJ, Blangé RA, Templeton K, Schinkel J, Brienen EA, van Rooyen MA, van Lieshout L, Polderman AM. Simultaneous detection of Entamoeba histolytica, Giardia lamblia, and Cryptosporidium parvum in fecal samples by using multiplex real-time PCR. J Clin Microbiol. 2004 Mar;42(3):1220-3.