Listeria monocytogenes-hud och mjukdelar/CNS

Hoppa till: navigering, sök

Artikeln sammanslagen och uppdaterad i mars 2012. InnehÄllet Àr preliminÀrt i avvaktan pÄ konsensusförfarande


Huvudartikel


Till innehÄllsförteckningen Referensmetodik: Bakteriologisk diagnostik av infektioner i hud, mjukdelar, skelett och inre organ

och

förgreningssidan Listeria monocytogenes som listar artiklar om Listerios.


Listeria monocytogenes

SmittÀmnet

Listeria monocytogenes (och mycket ovanligt L. ivanovii som inte vidare beskrivs i denna artikel) inom genus Listeria kan ge infektion hos mĂ€nniska. L. monocytogenes beskrevs sannolikt första gĂ„ngen 1911 av veterinĂ€ren professor ’Gustav HĂŒlphers’ i Stockholm som isolerade den frĂ„n kanin, som vid infektion uppvisar ett kraftigt immunsvar med typisk ökning av antalet monocyter. Detta fick tjĂ€na som underlag för bakterienamnet.

Listeria sp. Ă€r grampositiva, icke sporbildande, icke förgrenade, fakultativt anaeroba smĂ„ stavar. Trots att bakterierna inte Ă€r sporbildande har de stor motstĂ„ndskraft mot uttorkning, vĂ€rme och kyla. Typiska egenskaper Ă€r rörlighet vid 20-25 °C och tillvĂ€xt i kylskĂ„pstemperatur. Bakterien Ă„terfinns frĂ€mst i livsmedel men har ocksĂ„ isolerats frĂ„n olika typer av miljöer sĂ„som jord, dĂ€r den kan betraktas som en saprofyt, och frĂ„n olika djurslag, bĂ„de vilda och domesticerade. Den frekventa förekomsten i livsmedel resulterar i att 1-5 % av vuxna Ă€r asymptomatiska bĂ€rare av Listeria monocytogenes. Listeriainfektion betraktas som en zoonos.

Patogenes och patofysiologi

Incidensen av listeriainfektion Àr lÄg i Sverige vilket kan förklaras av att immunkompetenta sÀllan utvecklar symtom. Bakterierna har förmÄgan att penetrera tarmslemhinnan och dÀrvid orsaka invasiv sjukdom. Penetrationen av tarmslemhinnan sker med hjÀlp av det bakteriella proteinet internalin som sitter pÄ ytan pÄ bakterien och som specifikt interagerar med humant E-cadherin pÄ epitelcellsvÀggen. Det humana adhesionsproteinet finns Àven i de epitelceller som normalt svarar för upprÀtthÄllandet av blod-hjÀrnbarriÀren. Bakterien replikerar i fagocyter och i PeyerŽs plaque. Resistens mot listeriainfektion Àr beroende av en fungerande cellmedierad immunitet. Detta förklarar ocksÄ varför risken för listeriainfektion Àr störst hos immunsupprimerade och gravida. AIDS-patienter utgör en annan riskgrupp. Infektion hos foster sker sannolikt genom överföring via placenta.

Symtom och klinisk bild

Listeriainfektion drabbar frÀmst nyfödda och immunsupprimerade vuxna. Flest fall ses hos personer över 65 Är. Sjukdomen yttrar sig som septikemi eller meningit. Inkubationstiden Àr ungefÀr 30 dagar men varierar frÄn 1 till 90 dygn. Insjuknande i meningit hos Àldre behöver ej vara helt akut, vilket kan medföra att diagnosen bakteriell meningit ej aktualiseras omedelbart. Vid cerebral pÄverkan utan pÄtaglig orsak hos Àldre bör lumbalpunktion göras frikostigt. Om en patient med L. monocytogenes-meningit Àr vuxen bör förekomst av eventuell immundefekt utredas. Utredning av eventuell smitta med livsmedel Àr en uppgift för smittskyddslÀkare. BegrÀnsade hudinfektioner har iakttagits hos veterinÀrer och bönder som hanterat aborterade kalvar och fjÀderfÀ. L. monocytogenes har ocksÄ identifierats som orsak till livsmedelsburen febril gastroenterit.

Neonatal listeriainfektion upptrÀder som tidig infektion dÀr smittan överförts intrauterint. Sen neonatal listeriainfektion upptrÀder dagar upp till veckor efter förlossningen, ofta som meningit ochorsakas av smitta vid passagen genom förlossningskanalen. Modern till patient med neonatal meningit bör undersökas för bedömning om behandling ocksÄ av henne Àr behövlig. VÄrdrelaterad smitta finns beskriven.

Bensylpenicillin eller ampicillin i kombination med aminoglykosid Àr gÀngse effektiv behandling vid listeriainfektion.

Epidemiologi

Listeriainfektion drabbar framförallt Àldre personer och personer med nedsatt immunförsvar som till exempel svÄrt cancersjuka. Gravida kvinnor och deras foster utgör ocksÄ en viktig riskgrupp och Livsmedelsverket ger rÄd om kost till gravida kvinnor sedan början pÄ 90-talet. Antalet gravida kvinnor eller nyfödda barn med listeriainfektion har minskat sedan 90-talet och under senare Är har 1-2 gravida kvinnor/nyfödda barn rapporterats med infektionen (med undantag för 2007 med fem rapporterade fall hos gravida och 2010 med sju rapporterade fall hos gravida). DÄ totalantalet listeriafall har ökat sedan 90-talet Àr det viktigt att analysera hur andelen fall hos gravida har förÀndrats över tid.

Listeria Ă€r en betydelsefull livsmedelsburen patogen. Överföring via livsmedel beskrevs första gĂ„ngen 1981 i Kanada med coleslaw (hackad vitkĂ„lsallad), sannolikt smittad genom fekalt förorenat vatten. I Sverige anses kallrökta och gravade fiskprodukter vara den mest betydelsefulla smittkĂ€llan. Listeriautbrott Ă€r ovanligt i Sverige och de flesta fallen Ă€r sporadiska. I ett utbrott 1994-1995 med nio fall kunde sex fall kopplas samman med gravad lax som fanns kvar i ett kylskĂ„p. Sommaren 2001 insjuknade ett 30-tal personer efter att ha Ă€tit ost, som tillverkats pĂ„ en bondgĂ„rd. PĂ„ ett sjukhus i Norge intrĂ€ffade 2007 ett utbrott med 17 fall varav tre personer avled. SmittkĂ€llan i utbrottet var en pastöriserad camembertost som innehöll extremt höga halter av listeriabakterier. År 2008 intrĂ€ffade ett stort utbrott i Kanada med 57 fall varav 23 avled. Utbrottet orsakades av kontaminerade ”ready-to-eat” köttprodukter frĂ„n ett av landets största livsmedelsproducenter. Gemensamt för dessa födoĂ€mnen Ă€r att de förtĂ€rs utan vidare vĂ€rmebehandling. USA hade under 2011 ett stort Listeria-utbrott som strĂ€ckte sig över 28 delstater. Utbrottet orsakades av cantaloupmeloner. Totalt dog 30 personer i utbrottet vilket Ă€r det vĂ€rsta livsmedelsburna utbrottet sedan CDC (Center of Disease Prevention and Control) startade rĂ€knat i antalet dödsfall.

I Sverige rapporteras 50-60 fall av listeriainfektion Ă„rligen men incidensen har ökat sedan 1997. År 2011 var 89 % över 60 Ă„r och Ă„ldersgruppen över 80 Ă„r var den vanligaste med 38 % av samtliga fall. UngefĂ€r en tredjedel av listeriainfekterade avlider och för majoriteten sker detta inom en mĂ„nad efter insjuknings- eller provtagningsdatum. Det Ă€r dock svĂ„rt att sĂ€ga vilken roll listeriainfektionen spelar eftersom de flesta av patienterna led av svĂ„ra bakomliggande sjukdomar.

Prevention

Vaccin mot Listeria saknas.

Se ocksÄ FolkhÀlsomyndighetens hemsida om listeriainfektion [1]

Provtagning och transport

L. monocytogenes isoleras vanligen frÄn blod, Csv och amnionvÀtska. Provtagning kan ocksÄ övervÀgas frÄn cervix och i förekommande fall frÄn obduktionsmaterial.

Vid septisk sjukdomsbild tas prov frÄn blod och cerebrospinalvÀtska (Csv).

Provtagning frÄn andra lokaler sker enligt allmÀnna rutiner beskrivna i artikeln Hud och mjukdelar: Provtagning-allmÀnt och Hud och mjukdelar: Provtagning-praktiskt utförande.

Vanlig fecesodling Àr suboptimal för isolering av L. monocytogenes. Kommersiella substrat för anrikning av Listeria i fecesprov liksom kromogena selektiva substrat för primÀrisolering efter anrikning finns tillgÀngliga. VÀrdet av pÄvisande av Listeria i fecesprov Àr dock oklar, eftersom bÀrarskap Àr tÀmligen vanligt.

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt om CNS-diagnostik

Referensmetodik

AllmÀnt

Odling Àr referensmetodik för pÄvisande av Listeria monocytogenes. Direktmikroskopi frÄn Csv som utförs rutinmÀssigt vid meningitmisstanke har endast begrÀnsat vÀrde för pÄvisande av listeriameningit.

Referensubstrat

Vanlig blodagar.

Isolering frÄn livsmedel och icke sterila lokaler krÀver selektiva substrat och ev. anrikning vid kylskÄpstemperatur. Detta förfarande behandlas inte i denna information.

Isolering

L. monocytogenes vÀxer ut vid 37 °C i luft inom 2 dagar.

Identifiering och minimikriterier

L. monocytogenes ger betahemolys pÄ blodagar. CAMP-test Àr positiv pÄ fÄrblod.

MisstÀnkta isolat identifieras enligt de kriterier som ges under avsnittet om identifiering av grampositiva stavar i rutindiagnostik.

Listeria Àr eskulinpositiva vilket tillsammans med den mikroskopiska likheten kan förorsaka förvÀxling med enterokocker.

Övrig diagnostik

  • Direktmikroskopi av Csv: Det ska observeras att Listeria monocytogenes endast undantagsvis kan pĂ„visas i gramfĂ€rgade Csv-prov. Orsaken Ă€r den lĂ„ga koncentrationen av bakterier (40-400 CFU/mL i en mindre studie). AkridinorangefĂ€rgning borde ge förutsĂ€ttning att finna bakterier nĂ„got oftare. Trots namnet (monocytogenes) brukar inte Csv domineras av monocytĂ€ra leukocyter utan har en övervikt av PMNL, som vid andra akuta bakteriella meningiter.
  • NukleinsyrapĂ„visning: KĂ€nsliga och specifika in house-PCR-metoder har beskrivits för diagnostik av listeriameningit.
  • Serologi: Serologiskt pĂ„visande av antikroppar av IgG- och IgM-klass med ELISA-teknik mot listerolysin (hemolysin) har prövats för att pĂ„visa tidigare genomgĂ„ngen eller akut listerios. Emellertid har testerna otillrĂ€cklig specificitet (korsreaktioner med hemolysiner frĂ„n andra grampositiva bakterier och förekomst av positiva titrar hos asymptomatiska individer). Sensitiviteten Ă€r ocksĂ„ begrĂ€nsad (50-96 %). Serologi rekommenderas av dessa skĂ€l inte för diagnostik av listerios.

ResistensbestÀmning och resistensutveckling

Minst Ätta penicillinbindande proteiner (PBP) har identifierats hos Listeria med frÀmst penicillin binding protein 3 som mÄltavla för betalaktamantibiotika. Detta förklarar varför penicilliner och imipenem Àr sÀrskilt verksamma vid listeriainfektion, medan monobetalaktamer och cefalosporiner binder dÄligt och följaktligen Àr mindre aktiva.

Epidemiologisk typning

För att kartlĂ€gga smittspridning frĂ„n livsmedel till mĂ€nniska Ă€r det viktigt att isolerade stammar typas. Klassisk serotypning med agglutination görs för att identifiera H- och O-antigen (flagellproteiner oche lipopolysackarider i cellvĂ€ggen). Av hittills 14 identifierade serotyper Ă€r det fyra typer (1/2a, 1/2b, 1/2c och 4b) som orsakar (95-99 %) av de kliniska fallen . Serotypning har dĂ€rför ett mycket begrĂ€nsat vĂ€rde vid smittspĂ„rning och kartlĂ€ggning av smittvĂ€gar vid utbrott. I Sverige Ă€r den vanligaste serotypen 1/2a bĂ„de som fynd hos mĂ€nniska och pĂ„ livsmedel. Internationellt Ă€r 4b den vanligaste typen hos mĂ€nniska.

MolekylÀr serotypningsstrategi har utvecklats som alternativ till konventionell serotypning. Metoden identifierar med hjÀlp av en multiplex-PCR fem olika serogruppsspecifika regioner. I denna PCR ingÄr Àven identifikation av L. monocytogenes. De molekylÀra serogrupperna som identifieras Àr (serotyper inom parentes Àr mycket ovanliga):

  • IIa som motsvarar 1/2a (och 3a)
  • IIb som motsvarar 1/2b, (3b och 7)
  • IIc som motsvarar 1/2c (och 3c)
  • IVa som motsvarar 4a och 4c
  • IVb som motsvarar 4b, (4ab, 4d och 4e)

Serotypning ska ses som ett första steg i karaktÀriseringen av isolaten och Àr ett för trubbigt redskap för att anvÀndas i utbrotts- eller smittspÄringssyfte. För detta anvÀnds i stÀllet PFGE (pulsfÀltsgelelektrofores), som Àr en mycket mer differentierande teknik.

Kvalitetskontroll

Referensstam: Listeria monocytogenes, ATCC 15313.

Svarsrutiner

VÀxt av/Ingen vÀxt av Listeria monocytogenes.

Laboratorierapportering

Invasiv Listeriainfektion Àr anmÀlningspliktig enligt smittskyddslagen (2004:168) . Listeria ska smittspÄras.

Referensfunktioner

Ej beslutade

REFERENSER

  • Arneborn Malin. Listeriainfektion i Sverige 1992-1996. Smittskydd. 1997;3:91-92.
  • Ekelund H., Laurell G., Melander S., Olding L., and Vahlquist B. Listeria infection in the foetus and the newborn. A clinical, pathological and epidemiological study. Acta Ped. 1962; 51:698-711.
  • Hjaltested E.KR., Gudmundsdottir S., Jonsdottir K., et al. Listeriosis in Iceland, 1978-2000: A description of cases and molecular epidemiology. Scand J Infect Dis. 2002;34:735-741.
  • Schuchat A., Swaminathan B., et Broome C.V. Epidemiology of human listeriainfektionis. Clin Microbiol Rev. 1991; 4:169-183.
  • KĂ©rouanton A, Marault M, Petit L, Grout J, Dao TT and Brisabois A. Evaluation of a multiplex PCR assay as an alternative method for Listeria monocytogenes serotyping. Microbiol Methods. 2010 Feb;80(2):134-7. Epub 2009 Dec 1.
  • Boving, M.K. et al. Eight-plex PCR and liquid array detection of bacterial and viral pathogens in cerebrospinal fluid from patients with suspected meningitis. J Clin Microbiol. 2009;47:908-913.