Smittskyddslagen, inledande översikt

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002

och

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar

Artikeln uppdaterad februari 2010

Smittskyddslagstiftningen och dess tillämpningar

Smittskyddslagen och smittskyddsförordningen (med kompletterande föreskrifter till lagen) reglerar samhällets skydd mot smittsamma sjukdomar. Riksdag och regering har beslutat om en smittskyddslag (2004:168) (SmL) som trädde i kraft den 1 juli 2004 och som kan hämtas på nätet: [1]

Huvudansvaret för smittskyddet ligger hos landstingen (smittskyddsläkarna samt hälso- och sjukvårdnämnderna). Ansvaret för smittspridning via den fysiska miljön (livsmedel/vatten/ventilation/djur/m.m.) ligger kvar hos miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Smittskyddsläkaren är delvis underställd hälso- och sjukvårdsnämnden, och får delvis ställning som en självständig myndighet. Ansvaret för kostnaderna regleras av författningarna. I lagen framgår även vid vilka sjukdomar som samhället får vidta åtgärder mot den enskildes vilja och vilket intrång i den enskildes integritet som får göras.

De smittsamma sjukdomar som kan vara livshotande, innebära långvarig sjukdom eller svårt lidande eller medföra allvarliga konsekvenser och där det finns möjligheter att förebygga smittspridning benämns i lagen som allmänfarliga och är anmälnings- och smittspårningspliktiga. Samhällsfarliga sjukdomar enligt lagen är sådana som kan få spridning i samhället som kan innebära en allvarlig störning av viktiga samhällsfunktioner. För närvarande (februari 2010) klassas bara smittkoppor och SARS dit. Vid samhällsfarliga sjukdomar får preciserade intrång i den enskildes integritet göras.

Av övriga smittsamma sjukdomar anses vissa så allvarliga, att det ur smittskyddsaspekt är angeläget att fortlöpande bevaka deras utbredning. Dessa benämns anmälningspliktiga sjukdomar utöver allmänfarliga sjukdomar och listas i smittskyddsförordningen. De anmäls på ett likartat sätt, och flera av dem är också smittspårningspliktiga. När det gäller dessa sjukdomar medges i smittskyddslagen inga restriktioner i den enskildes frihet. Sådana kan däremot tänkas bli aktuella enligt annan lagstiftning (t.ex. vid tecken på livsmedelsburen smitta).

Allmänfarliga sjukdomar - tarminfektioner

Anmälningspliktiga sjukdomar utöver allmänfarliga sjukdomar

(S) innebär smittspårningsplikt

Den mikrobiologiska tolkningen av detta är att alla former av Salmonella species och Shigella species är anmälningspliktiga. För kolera gäller att sjukdomen skall vara orsakad av toxinproducerande stammar tillhörande O1 eller O139; för Campylobacter-infektion att bakterien skall tillhöra gruppen C. jejunum/coli och för Yersinia-infektion att den skall ha orsakats av invasiva kloner av Yersinia enterocolitica.

Praktiska råd för handläggning av de viktigaste sjukdomarna enligt smittskyddslagen inkluderande Smittskyddsblad finns att ladda ned från Smittskyddsläkarföreningens hemsida [2].


En mer allmän information om olika smittsamma sjukdomar står att finna på Smittskyddsinstitutets hemsida: [3]

Patogener (se nedan) vilka ingår i den frivilliga laboratorierapporteringen (SMI 2002-02-28) anmäls av laboratorieläkaren utan patientidentitet, d.v.s. enbart patients födelseår och kön.

Anmälan ställs till Smittskyddsläkaren i det län varifrån provet insänts samt till Smittskyddsinstitutet.

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)

Se även SmiNet, tillämpningar vid STI

och

Smittskyddslagen, tillämpningar

Smittskyddslagen och dess tillämpningar

Anmälningspliktiga sjukdomar

Enligt Smittskyddslagen (SFS 2004:168) och Smittskyddsförordningen (SFS 2004:255) som trädde i kraft 2004-07-01 skall både behandlande läkare och mikrobiologiska laboratorier anmäla inträffade liksom misstänkta fall av vissa listade smittamma sjukdomar till lokal smittskyddsläkare och Smittskyddsinstitutet (SMI). Anmälningsförfarandet ger en hög känslighet i övervakningssystemet.

Med undantag av sexuellt överförbara infektioner (STI) anmäls samtliga listade sjukdomar med full patientidentitet. Vid STI-diagnos (dock ej hepatiter eller HTLV-infektion) skall anmälan i stället göras med så kallad rikskod (födelseårtal + fyra sista siffror i personnumret, se vidare under SmiNet, allmän beskrivning). Anmälan ska ske inom en vecka från diagnosen.


Tabell 2. Sjukdomar och agens med speciell anknytning till STI enligt smittskyddslagens bilaga 1 (2006-07-01).

Allmänfarliga sjukdomar Etiologi 1 Etiologi 2
Gonorré N. gonorrhoeae
Hepatiter HBV HCV
HIV-infektion HIV 1/2
HTLV 1 eller 2-infektion HTLV 1/2
Klamydia Chlamydia trachomatis
Syfilis Treponema pallidum

Hemsidor och kontakter

SmiNet http://www.sminet.se/

Frågor om SmiNet; sminet@smi.se.

SMIs hemsida http://www.smittskyddsinstitutet.se Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Bakteriologisk diagnostik av infektioner i hud, mjukdelar, skelett och inre organ

och

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar med artikel om Smittskyddslagen, tillämpningar

Artikeln uppdaterad februari 2010


Anmälningspliktiga sjukdomar

Enligt Smittskyddslagen och Socialstyrelsens författningar (SmL 2004:168, Smittskyddsförordningen 2004:255 och SOSFS 2005:23) skall behandlande läkare och läkare vid mikrobiologiska laboratorier anmäla inträffade fall (diagnos) av vissa smittsamma sjukdomar och i förekommande fall utföra smittspårning. Aktuella för det område som behandlas i denna volym är:


Allmänfarliga sjukdomar (anmälnings- och smittspårningspliktiga )

Anmälningspliktiga sjukdomar utöver allmänfarliga sjukdomar (anmälningspliktiga)

(S) innebär smittspårningsplikt

Hämtad från "http://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Smittskyddslagen,_inledande_översikt&oldid=10697"