Smittskyddslagen, inledande översikt

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002

och

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar


Artikeln uppdaterad februari 2010


Smittskyddslagstiftningen och dess tillämpningar

Smittskyddslagen och smittskyddsförordningen (med kompletterande föreskrifter till lagen) reglerar samhällets skydd mot smittsamma sjukdomar. Riksdag och regering har beslutat om en smittskyddslag (2004:168) (SmL) som trädde i kraft den 1 juli 2004 och som kan hämtas på nätet: [1]

Huvudansvaret för smittskyddet ligger hos landstingen (smittskyddsläkarna samt hälso- och sjukvårdnämnderna). Ansvaret för smittspridning via den fysiska miljön (livsmedel/vatten/ventilation/djur/m.m.) ligger kvar hos miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Smittskyddsläkaren är delvis underställd hälso- och sjukvårdsnämnden, och får delvis ställning som en självständig myndighet. Ansvaret för kostnaderna regleras av författningarna. I lagen framgår även vid vilka sjukdomar som samhället får vidta åtgärder mot den enskildes vilja och vilket intrång i den enskildes integritet som får göras.

De smittsamma sjukdomar som kan vara livshotande, innebära långvarig sjukdom eller svårt lidande eller medföra allvarliga konsekvenser och där det finns möjligheter att förebygga smittspridning benämns i lagen som allmänfarliga och är anmälnings- och smittspårningspliktiga. Samhällsfarliga sjukdomar enligt lagen är sådana som kan få spridning i samhället som kan innebära en allvarlig störning av viktiga samhällsfunktioner. För närvarande (februari 2010) klassas bara smittkoppor och SARS dit. Vid samhällsfarliga sjukdomar får preciserade intrång i den enskildes integritet göras.

Av övriga smittsamma sjukdomar anses vissa så allvarliga, att det ur smittskyddsaspekt är angeläget att fortlöpande bevaka deras utbredning. Dessa benämns anmälningspliktiga sjukdomar utöver allmänfarliga sjukdomar och listas i smittskyddsförordningen. De anmäls på ett likartat sätt, och flera av dem är också smittspårningspliktiga. När det gäller dessa sjukdomar medges i smittskyddslagen inga restriktioner i den enskildes frihet. Sådana kan däremot tänkas bli aktuella enligt annan lagstiftning (t.ex. vid tecken på livsmedelsburen smitta).

Allmänfarliga sjukdomar - tarminfektioner

Anmälningspliktiga sjukdomar utöver allmänfarliga sjukdomar

(S) innebär smittspårningsplikt


Den mikrobiologiska tolkningen av detta är att alla former av Salmonella species och Shigella species är anmälningspliktiga. För kolera gäller att sjukdomen skall vara orsakad av toxinproducerande stammar tillhörande O1 eller O139; för Campylobacter-infektion att bakterien skall tillhöra gruppen C. jejunum/coli och för Yersinia-infektion att den skall ha orsakats av invasiva kloner av Yersinia enterocolitica.

Praktiska råd för handläggning av de viktigaste sjukdomarna enligt smittskyddslagen inkluderande Smittskyddsblad finns att ladda ned från Smittskyddsläkarföreningens hemsida [2].


En mer allmän information om olika smittsamma sjukdomar står att finna på Smittskyddsinstitutets hemsida: [3]

Patogener (se nedan) vilka ingår i den frivilliga laboratorierapporteringen (SMI 2002-02-28) anmäls av laboratorieläkaren utan patientidentitet, d.v.s. enbart patients födelseår och kön.

Anmälan ställs till Smittskyddsläkaren i det län varifrån provet insänts samt till Smittskyddsinstitutet.

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)

Se även SmiNet, tillämpningar vid STI

och

Smittskyddslagen, tillämpningar


Smittskyddslagen och dess tillämpningar

Anmälningspliktiga sjukdomar

Enligt Smittskyddslagen (SFS 2004:168) och Smittskyddsförordningen (SFS 2004:255) som trädde i kraft 2004-07-01 skall både behandlande läkare och mikrobiologiska laboratorier anmäla inträffade liksom misstänkta fall av vissa listade smittamma sjukdomar till lokal smittskyddsläkare och Smittskyddsinstitutet (SMI). Anmälningsförfarandet ger en hög känslighet i övervakningssystemet.

Med undantag av sexuellt överförbara infektioner (STI) anmäls samtliga listade sjukdomar med full patientidentitet. Vid STI-diagnos (dock ej hepatiter eller HTLV-infektion) skall anmälan i stället göras med så kallad rikskod (födelseårtal + fyra sista siffror i personnumret, se vidare under SmiNet, allmän beskrivning). Anmälan ska ske inom en vecka från diagnosen.


Tabell 2. Sjukdomar och agens med speciell anknytning till STI enligt smittskyddslagens bilaga 1 (2006-07-01).


Allmänfarliga sjukdomar Etiologi 1 Etiologi 2
Gonorré N. gonorrhoeae
Hepatiter HBV HCV
HIV-infektion HIV 1/2
HTLV 1 eller 2-infektion HTLV 1/2
Klamydia Chlamydia trachomatis
Syfilis Treponema pallidum

Hemsidor och kontakter

SmiNet http://www.sminet.se/

Frågor om SmiNet; sminet@smi.se.

SMIs hemsida http://www.smittskyddsinstitutet.se Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Bakteriologisk diagnostik av infektioner i hud, mjukdelar, skelett och inre organ

och

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar med artikel om Smittskyddslagen, tillämpningar


Artikeln uppdaterad februari 2010



Anmälningspliktiga sjukdomar

Enligt Smittskyddslagen och Socialstyrelsens författningar (SmL 2004:168, Smittskyddsförordningen 2004:255 och SOSFS 2005:23) skall behandlande läkare och läkare vid mikrobiologiska laboratorier anmäla inträffade fall (diagnos) av vissa smittsamma sjukdomar och i förekommande fall utföra smittspårning. Aktuella för det område som behandlas i denna volym är:


Allmänfarliga sjukdomar (anmälnings- och smittspårningspliktiga )

Anmälningspliktiga sjukdomar utöver allmänfarliga sjukdomar (anmälningspliktiga)

(S) innebär smittspårningsplikt Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Nedre luftvägsinfektioner, 2:a upplagan 2005

Se även Smittskyddslagen, tillämpningar


Artikeln uppdaterad februari 2010


Smittskyddslagen och dess tillämpningar

Anmälningspliktiga sjukdomar

Enligt nya Smittskyddslagen (SFS 2004:168) och Smittskyddsförordningen (SFS 2004:255) som trädde ikraft 2004-07-01 skall behandlande läkare och mikrobiologiska laboratorier anmäla inträffade liksom misstänkta fall av vissa smittsamma sjukdomar.

Med undantag av sexuellt överförbara infektioner-STI- anmäls samtliga listade sjukdomar med full identitet. Anmälan görs både av behandlande läkare (klinisk anmälan) och av laboratorieläkaren som diagnostiserat det smittämne som orsakat en anmälningspliktig sjukdom. Anmälan ska ske inom 24 timmar från diagnosen, som bör vara kopplad till överenskomna minimikriterier. Denna dubbla anmälan ökar avsevärt känsligheten i övervakningssystemet. Klinisk anmälan skall innehålla uppgifter av epidemiologisk betydelse, t.ex. misstänkt smittkälla, smittvägar, smittland, riskyrke etc.

Uppgifter om rapporterade fall av anmälningspliktiga sjukdomar finns tillgängliga på SMI:s hemsida [4].

Tabell 1. Lista över allmänfarliga sjukdomar och agens med speciell anknytning till NLI

Allmänfarliga sjukdomar Etiologi 1
Fågelinfluensa Influensa A(H5N1)
Nya influensan Influensa A(H1N1)
Infektion med meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA) Staphylococcus aureus (meticillinresistent)
Infektion med pneumokocker nedsatta för PcG Streptococcus pneumoniae (PcG MIC>=0,5 mg/L)
Mjältbrand Bacillus anthracis
Pest Yersinia pestis
Tuberkulos Mycobacterium tuberculosis

Tabell 2. Lista över samhällsfarliga sjukdomar (samtliga)

Samhällsfarliga sjukdomar Etiologi 1
SARS (Svår akut respiratorisk sjukdom) Coronavirus (SARS-CoV)
Smittkoppor Variola

Tabell 3. Lista över anmälningspliktiga sjukdomar och agens utöver allmänfarliga sjukdomar med speciell anknytning till NLI

Övriga anmälningspliktiga sjukdomar Etiologi 1
Harpest (tularemi) Francisella tularensis
Infektion med atypiska mykobakterier Atypiska mykobakterier
Invasiv infektion med Haemophilus influenzae Haemophilus influenzae (invasivt isolat)
Invasiv infektion med GAS Streptococcus pyogenes (invasivt isolat)
Invasiv pneumokockinfektion Streptococcus pneumoniae (invasivt isolat)
Kikhosta(S) Bordetella pertussis
Legionellainfektion(S) Legionella species
Papegojsjuka(S) Chlamydophila psittaci
Q-feber Coxiella burnetti

Betecknas i denna skrift icke-tuberkulösa mykobakterier.

(S) innebär smittspårninsplikt


Dessutom finns frivillig rapportering till SMI av influensa och RSV. Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet


Artikeln uppdaterad februari 2010


Smittskyddslagen (CNS-infektioner)

Smittskyddet leds för varje landsting av en smittskyddsläkare och skall verka för att befolkningen så långt det går skyddas mot smittsamma sjukdomar som sprids bland människor.

Anmälningspliktiga sjukdomar

Smittskyddslagen (2004:168) delar in anmälningspliktiga sjukdomar i allmänfarliga och samhällsfarliga sjukdomar. De sistnämnda utgör enligt lagen ett större hot och smittrisk för befolkningen, och omfattar i dag endast SARS och Smittkoppor. Dessutom listar Smittskyddsförordningen (2004:255) anmälningspliktiga sjukdomar utöver allmänfarliga sjukdomar, flera av dem också smittspårningspliktiga (Tabell 11). Smittspårningsförfarandet regleras i SOSFS 2005-27.

Alla smittsamma sjukdomar berörs av visserligen av lagen, men endast de uppräknade skall rapporteras till smittskyddsläkaren i aktuellt landsting och till epidemiologiska enheten vid Smittskyddsinstitutet. Vissa sjukdomar som kan spridas via objekt, djur, vatten eller livsmedel ska även anmälas till kommunens Miljö- och Hälsoskyddskontor.

Tabell 11. Smittskyddsreglerade infektioner relaterade till CNS

Allmänfarliga sjukdomar enligt Smittskyddslagen

Anmälningspliktiga sjukdomar utöver allmänfarliga sjukdomar enligt Smittskyddsförordningen

(S) innebär smittspårningsplikt


För närmare detaljer om rapportering och vilka uppgifter som skall anges i anmälan hänvisas till instruktioner utgivna av epidemiologiska enheten, SMI.