Smittskyddslagen, inledande översikt

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002

och

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar

---

Artikeln uppdaterad februari 2010

---

Smittskyddslagstiftningen och dess tillämpningar

Smittskyddslagen och smittskyddsförordningen (med kompletterande föreskrifter till lagen) reglerar samhällets skydd mot smittsamma sjukdomar. Riksdag och regering har beslutat om en smittskyddslag (2004:168) (SmL) som trädde i kraft den 1 juli 2004 och som kan hämtas på nätet: [1]

Huvudansvaret för smittskyddet ligger hos landstingen (smittskyddsläkarna samt hälso- och sjukvårdnämnderna). Ansvaret för smittspridning via den fysiska miljön (livsmedel/vatten/ventilation/djur/m.m.) ligger kvar hos miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Smittskyddsläkaren är delvis underställd hälso- och sjukvårdsnämnden, och får delvis ställning som en självständig myndighet. Ansvaret för kostnaderna regleras av författningarna. I lagen framgår även vid vilka sjukdomar som samhället får vidta åtgärder mot den enskildes vilja och vilket intrång i den enskildes integritet som får göras.

De smittsamma sjukdomar som kan vara livshotande, innebära långvarig sjukdom eller svårt lidande eller medföra allvarliga konsekvenser och där det finns möjligheter att förebygga smittspridning benämns i lagen som allmänfarliga och är anmälnings- och smittspårningspliktiga. Samhällsfarliga sjukdomar enligt lagen är sådana som kan få spridning i samhället som kan innebära en allvarlig störning av viktiga samhällsfunktioner. För närvarande (februari 2010) klassas bara smittkoppor och SARS dit. Vid samhällsfarliga sjukdomar får preciserade intrång i den enskildes integritet göras.

Av övriga smittsamma sjukdomar anses vissa så allvarliga, att det ur smittskyddsaspekt är angeläget att fortlöpande bevaka deras utbredning. Dessa benämns anmälningspliktiga sjukdomar utöver allmänfarliga sjukdomar och listas i smittskyddsförordningen. De anmäls på ett likartat sätt, och flera av dem är också smittspårningspliktiga. När det gäller dessa sjukdomar medges i smittskyddslagen inga restriktioner i den enskildes frihet. Sådana kan däremot tänkas bli aktuella enligt annan lagstiftning (t.ex. vid tecken på livsmedelsburen smitta).

Allmänfarliga sjukdomar - tarminfektioner

• Infektiöst agens och sjukdom
  • Campylobacter - campylobacterinfektion
  • EHEC (STEC/VTEC)- infektion med enterohemorragisk E. coli
  • Giardia intestinalis - giardiainfektion
  • Salmonella (ej Typhi och Paratyphi)-salmonellainfektion
  • Salmonella Paratyphi - paratyfoidfeber
  • Salmonella Typhi - tyfoidfeber
  • Shigella- shigellainfektion
  • Vibrio cholerae - kolera

Anmälningspliktiga sjukdomar utöver allmänfarliga sjukdomar

• Infektiöst agens och sjukdom
  • Clostridium botulinum - botulism (S)$^{1}$$^{)}$
  • Cryptosporidium (S)
  • Entamoeba histolytica - amöbainfektion (S)
  • Vibrio-infektion exklusive kolera (S)
  • Yersinia enterocolitica - yersiniainfektion (S)

$^{1}$$^{)}$(S) innebär smittspårningsplikt

---

Den mikrobiologiska tolkningen av detta är att alla former av Salmonella species och Shigella species är anmälningspliktiga. För kolera gäller att sjukdomen skall vara orsakad av toxinproducerande stammar tillhörande O1 eller O139; för Campylobacter-infektion att bakterien skall tillhöra gruppen C. jejunum/coli och för Yersinia-infektion att den skall ha orsakats av invasiva kloner av Yersinia enterocolitica.

Praktiska råd för handläggning av de viktigaste sjukdomarna enligt smittskyddslagen inkluderande Smittskyddsblad finns att ladda ned från Smittskyddsläkarföreningens hemsida [2].

En mer allmän information om olika smittsamma sjukdomar står att finna på Smittskyddsinstitutets hemsida: [3]

Patogener (se nedan) vilka ingår i den frivilliga laboratorierapporteringen (SMI 2002-02-28) anmäls av laboratorieläkaren utan patientidentitet, d.v.s. enbart patients födelseår och kön.

Anmälan ställs till Smittskyddsläkaren i det län varifrån provet insänts samt till Smittskyddsinstitutet.

• Frivillig laboratorierapportering
  • Clostridium difficile (under uppbyggnad)
  • Norovirus/Sapovirus -infektion

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)

Se även SmiNet, tillämpningar vid STI

och

Smittskyddslagen, tillämpningar

---

Smittskyddslagen och dess tillämpningar

Anmälningspliktiga sjukdomar

Enligt Smittskyddslagen (SFS 2004:168) och Smittskyddsförordningen (SFS 2004:255) som trädde i kraft 2004-07-01 skall både behandlande läkare och mikrobiologiska laboratorier anmäla inträffade liksom misstänkta fall av vissa listade smittamma sjukdomar till lokal smittskyddsläkare och Smittskyddsinstitutet (SMI). Anmälningsförfarandet ger en hög känslighet i övervakningssystemet.

Med undantag av sexuellt överförbara infektioner (STI) anmäls samtliga listade sjukdomar med full patientidentitet. Vid STI-diagnos (dock ej hepatiter eller HTLV-infektion) skall anmälan i stället göras med så kallad rikskod (födelseårtal + fyra sista siffror i personnumret, se vidare under SmiNet, allmän beskrivning). Anmälan ska ske inom en vecka från diagnosen.

Tabell 2. Sjukdomar och agens med speciell anknytning till STI enligt smittskyddslagens bilaga 1 (2006-07-01).

---

Allmänfarliga sjukdomar	Etiologi 1	Etiologi 2
Gonorré	N. gonorrhoeae
Hepatiter	HBV	HCV
HIV-infektion	HIV 1/2
HTLV 1 eller 2-infektion	HTLV 1/2
Klamydia	Chlamydia trachomatis
Syfilis	Treponema pallidum

---

Hemsidor och kontakter

SmiNet http://www.sminet.se/

Frågor om SmiNet; sminet@smi.se.

SMIs hemsida http://www.smittskyddsinstitutet.se Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Bakteriologisk diagnostik av infektioner i hud, mjukdelar, skelett och inre organ

och

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar med artikel om Smittskyddslagen, tillämpningar

---

Artikeln uppdaterad februari 2010

---

Anmälningspliktiga sjukdomar

Enligt Smittskyddslagen och Socialstyrelsens författningar (SmL 2004:168, Smittskyddsförordningen 2004:255 och SOSFS 2005:23) skall behandlande läkare och läkare vid mikrobiologiska laboratorier anmäla inträffade fall (diagnos) av vissa smittsamma sjukdomar och i förekommande fall utföra smittspårning. Aktuella för det område som behandlas i denna volym är:

Allmänfarliga sjukdomar (anmälnings- och smittspårningspliktiga )

• Difteri (Corynebacterium diphtheriae)
• Leptospirainfektion (Leptospira)
• Mjältbrand (Bacillus anthracis)
• Stafylokocker, meticillinresistenta Staphylocoocus aureus (MRSA)
• Pest (Yersinia pestis)
• Pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin G (PNSP)

Anmälningspliktiga sjukdomar utöver allmänfarliga sjukdomar (anmälningspliktiga)

• Streptococcus pyogenes (GAS), invasiv
• Brucella species (S)$^{1}$$^{)}$
• Haemophilus influenzae typ b, invasiv
• Listerios Listeria monocytogenes (S)
• Streptococcus pneumoniae, invasiv
• Stelkramp Clostridium tetani
• Tularemi Francisella tularensis
• Enterokocker, vanko R E. faecium, E. faecalis (VRE) (S)
• Vibrio species exklusive kolera species (S).

$^{1}$$^{)}$(S) innebär smittspårningsplikt Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Nedre luftvägsinfektioner, 2:a upplagan 2005

Se även Smittskyddslagen, tillämpningar

---

Artikeln uppdaterad februari 2010

---

Smittskyddslagen och dess tillämpningar

Anmälningspliktiga sjukdomar

Enligt nya Smittskyddslagen (SFS 2004:168) och Smittskyddsförordningen (SFS 2004:255) som trädde ikraft 2004-07-01 skall behandlande läkare och mikrobiologiska laboratorier anmäla inträffade liksom misstänkta fall av vissa smittsamma sjukdomar.

Med undantag av sexuellt överförbara infektioner-STI- anmäls samtliga listade sjukdomar med full identitet. Anmälan görs både av behandlande läkare (klinisk anmälan) och av laboratorieläkaren som diagnostiserat det smittämne som orsakat en anmälningspliktig sjukdom. Anmälan ska ske inom 24 timmar från diagnosen, som bör vara kopplad till överenskomna minimikriterier. Denna dubbla anmälan ökar avsevärt känsligheten i övervakningssystemet. Klinisk anmälan skall innehålla uppgifter av epidemiologisk betydelse, t.ex. misstänkt smittkälla, smittvägar, smittland, riskyrke etc.

Uppgifter om rapporterade fall av anmälningspliktiga sjukdomar finns tillgängliga på SMI:s hemsida [4].

Tabell 1. Lista över allmänfarliga sjukdomar och agens med speciell anknytning till NLI

Allmänfarliga sjukdomar	Etiologi 1
Fågelinfluensa	Influensa A(H5N1)
Nya influensan	Influensa A(H1N1)
Infektion med meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA)	Staphylococcus aureus (meticillinresistent)
Infektion med pneumokocker nedsatta för PcG	Streptococcus pneumoniae (PcG MIC>=0,5 mg/L)
Mjältbrand	Bacillus anthracis
Pest	Yersinia pestis
Tuberkulos	Mycobacterium tuberculosis

Tabell 2. Lista över samhällsfarliga sjukdomar (samtliga)

Samhällsfarliga sjukdomar	Etiologi 1
SARS (Svår akut respiratorisk sjukdom)	Coronavirus (SARS-CoV)
Smittkoppor	Variola

Tabell 3. Lista över anmälningspliktiga sjukdomar och agens utöver allmänfarliga sjukdomar med speciell anknytning till NLI

Övriga anmälningspliktiga sjukdomar	Etiologi 1
Harpest (tularemi)	Francisella tularensis
Infektion med atypiska mykobakterier$^{1}$$^{)}$	Atypiska mykobakterier
Invasiv infektion med Haemophilus influenzae	Haemophilus influenzae (invasivt isolat)
Invasiv infektion med GAS	Streptococcus pyogenes (invasivt isolat)
Invasiv pneumokockinfektion	Streptococcus pneumoniae (invasivt isolat)
Kikhosta(S)$^{2}$$^{)}$	Bordetella pertussis
Legionellainfektion(S)	Legionella species
Papegojsjuka(S)	Chlamydophila psittaci
Q-feber	Coxiella burnetti

$^{1}$$^{)}$ Betecknas i denna skrift icke-tuberkulösa mykobakterier.

$^{2}$$^{)}$(S) innebär smittspårninsplikt

---

Dessutom finns frivillig rapportering till SMI av influensa och RSV. Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet

---

Artikeln uppdaterad februari 2010

---

Smittskyddslagen (CNS-infektioner)

Smittskyddet leds för varje landsting av en smittskyddsläkare och skall verka för att befolkningen så långt det går skyddas mot smittsamma sjukdomar som sprids bland människor.

Anmälningspliktiga sjukdomar

Smittskyddslagen (2004:168) delar in anmälningspliktiga sjukdomar i allmänfarliga och samhällsfarliga sjukdomar. De sistnämnda utgör enligt lagen ett större hot och smittrisk för befolkningen, och omfattar i dag endast SARS och Smittkoppor. Dessutom listar Smittskyddsförordningen (2004:255) anmälningspliktiga sjukdomar utöver allmänfarliga sjukdomar, flera av dem också smittspårningspliktiga (Tabell 11). Smittspårningsförfarandet regleras i SOSFS 2005-27.

Alla smittsamma sjukdomar berörs av visserligen av lagen, men endast de uppräknade skall rapporteras till smittskyddsläkaren i aktuellt landsting och till epidemiologiska enheten vid Smittskyddsinstitutet. Vissa sjukdomar som kan spridas via objekt, djur, vatten eller livsmedel ska även anmälas till kommunens Miljö- och Hälsoskyddskontor.

Tabell 11. Smittskyddsreglerade infektioner relaterade till CNS

Allmänfarliga sjukdomar enligt Smittskyddslagen

• Meningokocksjukdom (invasiv)
• Pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin G
• Polio
• Tuberkulos
• Rabies
• HIV-infektion
• Klamydiainfektion
• Syfilis

Anmälningspliktiga sjukdomar utöver allmänfarliga sjukdomar enligt Smittskyddsförordningen

• Echinokockinfektion
• Entamöba histolytica, infektion (Entamoeba histolytica) (S)$^{1}$$^{)}$
• Haemophilus influenzae, invasiv infektion
• Pneumokockinfektion, invasiv (Streptococcus pneumoniae)
• Atypiska mykobakterier (icke tuberkulösa mykobakterier)
• Malaria
• Mässling (S)
• Påssjuka (S)
• Röda hund (inkl. kongenital rubella) (S)
• Stelkramp
• Sorkfeber (Nephropathia epidemica)
• Botulism (S)
• Listerios (S)
• Papegojsjuka (S)
• Trikinos (S)
• Virala meningoencefaliter

$^{1}$$^{)}$(S) innebär smittspårningsplikt

För närmare detaljer om rapportering och vilka uppgifter som skall anges i anmälan hänvisas till instruktioner utgivna av epidemiologiska enheten, SMI. Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Övre luftvägsinfektioner (ÖLI)

---

Artikeln uppdaterad februari 2010

---

Smittskyddslag (2004:168)

I den smittskyddslag som trädde i kraft 2004 indelas anmälningspliktiga smittsamma sjukdomar i allmänfarliga och samhällsfarliga sjukdomar (samhällsfarliga är endast Smittkoppor och SARS) vilka samtliga är smittspårningspliktiga. Dessutom listas i Smittskyddsförordningen (2004:255) andra anmälningspliktiga sjukdomar utöver allmänfarliga sjukdomar, en del av dessa är också smittspårningspliktiga. Följande är av intresse för avsnittet övre luftvägsinfektioner;

Allmänfarliga sjukdomar

• Anmälan med full identitet till smittskyddsläkare och SMI:
  • difteri
• Kodanmälan (de 2 första och 4 sista siffrorna i personnumret) till smittskyddsläkaren och SMI:
  • gonorré

Den läkare som diagnostiserar sjukdomen - behandlande läkare - blir också primärt smittskyddsansvarig.

För att underlätta den kliniska rapporteringen av sådana sjukdomar föreslås att laboratorierna förser sina svar med tex följande kommentar:

• Infektionen skall enligt smittskyddslagen rapporteras till smittskyddsläkaren och Smittskyddsinstitutet.

Laboratorierapportering

Haemophilus influenzae, Neisseria meningitidis, Streptococcus pneumoniae samt betahemolyserande streptokocker grupp A anmäls vid invasiv infektion från blod, likvor, ledvätska samt relevanta fynd från obduktionsmaterial. Pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin G och MRSA anmäls oavsett isoleringslokal.

Rapportering skall också göras av följande virus, relaterade till övre luftvägarna: morbilli-, parotit- och rubellavirus.

Frivillig rapportering gäller fynd av influensa- och respiratory syncytial virus (RSV).

Behovet av lokala epidemiologiska undersökningar

En optimal laboratorierapportering bör förutom det allmänna epidemiologiska läget återspegla skiftningar i subtyper och resistensmönster för relevanta patogener. Endast på så sätt kan läkarkåren snabbt informeras om förändringar som har betydelse för ställningslagande till vaccination och antibiotikaval.

Inom övre luftvägsområdet bör därför de lokala laboratorierna kontinuerligt eller periodvis undersöka och sammanställa resistensläget för de viktigaste luftvägspatogenema. Man bör också samla material som kan visa anhopning av vissa epidemiologiska subtyper, tex T-mönster för GAS.